Sista veckan!

Ja, det är knappt så man förstår det. I tre lååånga månader har jag väntat på denna vecka! Min sista på denna arbetsplats, som har "stulit" så mycket av lust och kraft från mig under lång tid. Vid lunch på onsdag så slutar jag, så denna vecka tänker jag bara glassa runt :-) Eller tror ni inte att det blir så? Förra veckan var jag jagad hela tiden, känns det som, titta lite här, kan du visa mig detta, hur gör vi med det här....?

I fredags eftermiddag var jag hos Karin och vi red ut i skogen. Det var inte bara soligt, det var varmt också, så pass att kortärmat och väst var lagom. Och tro det eller ej - jag kom både upp och ner alldeles själv :-) Om jag känner efter så kan jag fortfarande känna sviterna i rumpa och ljumskar, men det var det värt, för det var en helt ljuvlig eftermiddag. Nu hoppas jag att det inte dröjer ett halvår till nästa gång!

I lördags fm träffade vi våra kursare från nybörjarkursen i höstas/vintras, och provade på spår och uppletande.  Vi hade med en engångsgrill och avslutade med korvgrillning. Det var både uppskattat och lyckat.

Direkt efter åkte jag till mamma och vi satt större delen av eftermiddagen i hennes veranda och njöt av solen och värmen. Var på kyrkogården också. Pappas gravsten kom i förra veckan, och den var jättefin och så, men det gjorde ont att se den. Som om stenen i sig hade någon betydelse för sorgen?? Vi vet väl ändå alltför väl var han ligger??   Ja det är märkligt...

I går var jag hemma HELA DAGEN! Jag kan knappt räkna ut när det hände senast, för det är länge sen! Jag var ute större delen av dagen och sågade och klöv ved. Samtidigt som jag förstås körde ett par maskiner tvätt och så  :-)  Kommer nog fortsätta med lite utejobb ikväll, men har också tänkt ta fram den större ryggsäcken och se om jag kan få ihop 22 kg och känna på hur mycket det är... Kanske gå ett varv till brevlådan eller så också. Nu är det nära till RHFU, men konstigt nog så känns det som om laddningen mest handlar om fystesten. Det är ju lite tokigt egentligen men jag tror att Hedvig sköter sig utan någon särskild laddning. Ska nöta lite extra på markeringarna innan bara, annars trampar vi på som vanligt.

Nu ska jag ge mig iväg till jobbet, men innan dess måste jag säga ett stort, stort GRATTIS till fantastiska Lotta och Puma som i helgen kammat hem inte ett utan TVÅ förstapris i ökl på jaktprov. Vilket ekipage ni är!! Snart kommer ni med all säkerhet att få lägga ytterligare en riktigt fin titel till det redan långa namnet!!

Fredag morgon

Ja tänk att det är fredag igen! Känns som det var länge sen jag ägnade mig åt bloggning tillsammans med morgonkaffet men idag blir det så.

Våren har verkligen kommit på allvar nu, och det är härligt. Vi har fått solsken hela veckan och det gör ju faktiskt tillvaron lite lättare. Gladare. Men jag är hur som helst rätt glad. Det är nu mycket nära tills jag lämnar gamla jobbet och börjar nya. Kvar är idag och på fredagar går jag hem tidigt, måndag och tisdag vanliga dagar, och sedan är onsdag - valborgsmässoafton - min sista anställningsdag :-) Pratade med min blivande chef igår, och det känns så fantastiskt bra. Inte nåt läskigt eller jobbigt. Inte en enda gång på de tre månader som gått sen jag sade upp mig, har jag tänkt tanken "Vad har jag gjort???" och det är väl ett gott tecken. Nu är det dessutom extra rörigt på jobbet. Kan inte här och nu berätta varför, men det har hänt oväntade saker som påverkar hela kontoret.


I måndags träffades jag och Malena för en promenad. Hon kände till en mycket trevlig milslång runda på små grusvägar där man inte ser en bil, mer än någon enstaka den sista kilometern. Tog Maiden och Hedvig med mig och midjeväska med några kilo i för att få lite mera belastning. Var på vippen att dumpa vikten (vatten) på slutet med höll ut. Hade hundarna lösa hela vägen och Hedvig måste utan vidare ha sprungit tre mil. Minst. Och Maiden var väl inte så rusig, men det är roligt att se hur pass hon ändå orkar med min lilla tant. Jag tänkte aldrig på att det kanske blir lite långt för henne (trots allt rätt gammal) men det var inga problem alls.


I tisdags morse så blev det träning på gymmet och även igår. Igår blev det löparbandet (fast i gång-takt) med 15% lutning i 16 minuter. Tempot är 4,5 km/h, fast jag speedade upp lite på slutet. Det börjar kännas ganska bra i kroppen nu, men hur 17 ska jag klara vikterna? De 22 kilona? Jag måste nog helt enkelt ta med ryggsäck med lite vikter i nästa vecka. Om nån på gymmet får för sig att skratta åt mig, så var så god!


Räddning i tisdags förstås, och vildapan Hedvig var väl som vanligt. Tokig, galen, vild, men ganska duktig. Körde koppelsök med skallmarkering för första gången och det var inget större problem. Mer än att jag var otydlig mot figgen så den låg i "fel" lega. Hedvig fixade ju det, men jag blev superosäker! Å andra sidan fick jag ju bekräftat att jag ska LITA på min hund och inte på mina egna idéer.


I onsdags var jag ute hos Mats och Gitte en stund, och tränade lite lydnad. det blev inte så långt pass, och inte så mycket nötande, men Gitte tittade på oss och jag fick jättebra coaching vad gäller Hedvigs dåliga placering i fria följet. Hon sitter fint i utgångsställning, men på första steget så faller hon ut ett par dm. Gitte frågade om jag har trampat på henne någon gång och det kan faktiskt vara så. Nu ska vi traggla på det så kommer det nog. Och så började jag, eller rättare sagt började om, med momentet Kryp, och fick mycket bra tankar med mig hem kring det. Det känns som jag får och får och får av henne, och det enda jag kan ge tillbaka är lite kommendering och så... Tack Gitte, du är en pärla :-) *kram*


Fick förresen ett gott skratt hos Gitte när hon sätter stora gula hoffen Caxa, går ifrån för en inkallning. Kallar in och när Caxa kommer i full speed, så kommer också deras katt, i minst lika full speed, och mer eller mindre tävlar med Caxa. I samma linje, fast ett par meter ifrån. Det såg SÅ festligt ut. Och snacka om störning!! Den var med lite på avstånd under hela träningen och vilken perfekt störning! Hedvig är intresserad av den och håller koll på den, men gjorde ingen ansats att springa efter den.

Nu ska jag plocka ihop en lite påse med saker och kläder, för efter jobbet idag ska jag och Karin ut och rida. Underbart!!


Fortfarande kvar...

...i Cyberspace, men har haft en oplanderad paus. Oplanerad så tillvida att jag helt enkelt har haft häcken full de senaste två veckorna. Har kollat mail och så förstås, men har i övrigt knappt suttit vid datorn.

En mycket kort sammanfattning av den här tiden då;
Måndag - en mycket intressant och givande kväll med fotoklubben
Tisdag  - gymmet på morgonen och räddningshundträning på kvällen
Onsdag - ett mycket kort lydnadspass hemma, och vilade sedan med huvudvärk och slitenhet...
Torsdag - gymmet på morgonen och musikkårsövning på kvällen
Fredag - gymmet efter jobbet, fotorunda (utan vidare resultat), god mat och Så ska det låta
Lördag-söndag - Domarkonferens i Stockholm

Måndag igen. Träffade Malena på kvällen för ett gräsligt träningspass i Alandsrydsbacken. En skidbacke alldeles i utkanten av Värnamo. Packade min ryggsäck full med böcker, tyckte den var skittung, och vägde den till 10,7 kg. Alltså inte ens hälften av vad jag ska fixa på RHFU'n. Och den följde bara med upp till toppen en enda gång! Nu är det så med denna skidbacke att den är jättebrant, sedan flack en bit och sedan jättebrant igen. Hemskt.... Upp igen, utan vikt, men med nästan lika mycket flås. Dvs. nära syrebrist. Sedan gick Malena upp med ett par dummisar, och vi körde att par långa markeringar på Haddock i backen.

Sen gick jag upp igen, nästan hela vägen upp och lade fyra dummies till ett sök för Hedvig. Hon var riktigt duktig! Mycket! Sen blev det dags för Malena att göra en insats igen och gå upp till toppen med ett par dummies. Två markeringar, där i alla fall den sista blev klockren. På Malenas väg ner så körde vi ett par budföringar, och väl nere så blev det en räddningsmarkeringsövning, där M agerade figurant.

123787-145
Bilden ger inte backen full rättvisa, men man kan i alla fall se att det är en brant backe...

123787-146

123787-148
...och då går det rysligt fort in med apporterna :-)

123787-147
Lämnar av.

123787-149
Och trots att man är trött och lite flåsig efter en stunds kämpande i backen, så går
det med denna farten ut på fjärde och sista apporten.

123787-144
Som också den hittades, och levererades in.

123787-142
Matte och hund, nöjda och belåtna.

123787-143
Lite extra klapp på huvudet är ju alltid skönt... Min kelgris...

Tack Malena för att du ville hålla i min kamera :-)


Som avslutning gick vi alla tre upp och ner en gång till. Rysligt jobbigt, och därför alldeles säkert nyttigt. Samma sjuka ironi som att i princip allt som är riktigt gott med all sannolikhet också är onyttigt. Trots att benen var lite stumma så pallrade jag mig iväg till gymmet på tisdagmorgonen och fick till ett riktigt bra träningspass. I onsdags fick jag ett ryck och satte mig i roddmaskinen här hemma en stund, men i övrigt så höll jag mig till hushållssysslor.

Torsdag - musikkår, och fredag semester och en mini-semesterresa till Jönköping och Eksjö. En riktigt trevlig dag, helt kravlös. Lördag söndag denna helg har tillbringats i Göteborg och Donsö, med brass-gänget. En jättemysig helg, med bowling, god mat, sång och musik, men efter tre bortahelger på rad så längtar jag efter en hel hemmahelg!!

I morgon börjar min sista hela vecka på jobbet. Snart slipper jag där ifrån!!! Bara 6,5 dagar kvar :-) Och i morgon måste jag sluta tidigare för jag har fått tid att röntga mina axlar på eftermiddagen.

Hoppas på att ni trogna (eller mindre trogna, det är inte så noga) läsar inte har försvunnit helt nu när jag varit borta ett tag. Ska inte vänta två veckor tills nästa gång nu *promise*

Slutet gott - allting gott

Ja, tänka sig. Det finns faktiskt sagor med lyckliga slut även i verkligheten. L ringde i fredags förmiddag, och allra först trodde jag att man hade hittat deras hundar döda eller illa tilltygade eller nåt, för hon lät lite konstig när hon ringde. Men i själva verket var det en blandning av skratt och gråt och lycka och lättnad - allt på en gång. Båda hundarna hade hittats, och var förutom smutsiga och hungriga helt okej. Så otroligt skönt! Underbart!!

I går morse åkte jag iväg ner till Skåne för kombinera träning och prov. Inte prov för mig, men jag var där och dömde prov. Det tog sin rundliga tid, men när proven var klara fick Hedvig komma ut och hitta ett par figgar. Därefter åkte jag med Ingrid hem och efter lite mat och prat så kurade Hedvig och jag ihop oss på hennes gästsäng och sov gott efter lång dag. Idag har vi tränat i Helsingborg. Själv hann jag inte vara kvar så länge eftersom jag ska på konsert ikväll och ville hinna äta och duscha i lugn och ro mellan. Men Hedvig fick i alla fall te bra figgar. Den ena fick rök och störning på köpet, men det är ju bara bra. En lega var lite krånglig men väldigt rolig, inne i en lutande container, med massor av pallar och träskrot i. Den fixade hon på sitt eget lilla vis genom att slinka igenom alltihop och markera PÅ figuranten. En annan var hög, och ingen trodde väl att hon skulle ta sig dit, men efter några varv runt runt så bestämde hon sig trots allt för att klättra upp och gjorde så också... Hon är för skön min hund... Extra roligt var att kennelmamma Tina kom och tittade på och fick se lilla vildhjärnan i gång.

Nu är jag riktigt taggad och är jätteträningssugen. Man behöver en kick då och då! Ska ta tag i lydnaden och miljöbanan för jag är riktigt sugen på att starta på ett IPO-R'prov...

Hundletning och träning

Redan onsdag! ...och i dag är det fyra veckor kvar tills jag slutar på mitt jobb!! Jag hade en dröm i natt, att jag jobbade min sista dag och bara grät och grät över att lämna mina gamla arbetskamrater. Och det kommer jag göra, när den dagen kommer. Där finns människor som jag har jobbat med, trivts med och tyckt om sedan jag började. Sedan finns det andra som det inte rör mig i ryggen att lämna... Jag vet att jag är lite tjatig om det här med mitt nya jobb, men det är en stor händelse i mitt liv! Jag har i princip aldrig bytt jobb innan! Hade ett vikariat direkt efter gymnasiet, men det jobb jag har nu, och som jag började i januari 1991, är mitt första fasta jobb!!

I söndags skulle vi ju åka och träna i Gottåsa, men ödet vill annolunda. Vi satte oss i bilen vid lite före åtta på morgonen och åkte. Jag fick fram min telefon och kastade ett öga och såg att jag fått ett sms under natten. Det var från L och hon berättade att hennes båda hundar hade stuckit från gårdsplanen i ett obevakat ögonblick, och var borta. Én gråhund/drever-korsning och en samojed. De hade hörts på natten, men i ett naturreservat där stormskogen efter Gudrun ligger kvar, och där går bara att inte leta i mörker..  Vi styrde om och åkte till dem och hjälpte till att leta. Jag gick med Maiden och vi gick och gick och gick... Höll på till sen eftermiddag innan vi bröt. I måndags var jag där vid tretiden på em och vi letade på ytterligare några ställen. Uppslagen tar ju slut när man inte har en aning! Och på två dygn hinner hundar långt, om inget har hänt dem. När det började skymma tog jag bilen och körde småvägar i trakterna tills det blev mörkt...

Igår fick L nys om att två hundar setts i en by som ligger långt ifrån den by där de försvann. Man kan väl inte veta säkert om det var de, men det låter ju troligt. Nu är det ju ingen jaktsäsong eller så heller. Fortfarande har hundarna inte kommit tillrätta (om det inte har skett så nyss så jag inte hört det än) och har nu varit borta i fyra dygn. Jag lider såå med matte och husse och lill-hussarna : (  Så fasansfullt att inte veta om de är på väg traskandes hemåt, fast kommit åt fel håll, eller om något hänt dem... Håller alla tummar och allt jag kan för att det ska ordna sig!!

Igår när jag kom hem från jobbet tog jag Hedvig och Haddoch och cyklade en runda. Det var ett underbart vårväder och helt ljuvligt med en cykeltur. Tyvärr hade jag glömt från förra cykelssäsongen att det inte går så bra att cykla med de båda samtidigt... Deras trav är nämnligen inte i närheten av samma tempo!! Försökte bromsa upp Haddock lite så det funkade någorlunda för Hedvig den första kilometern, och sen fick hon springa lös när vi kom in på en timmerväg. Det gick undan kan jag lova :-) men det känns bättre när Hedvig är lös så hon kan bestämma lite mera själv... Haddock älskar cykelturer !!

Direkt efter så stack jag på räddningsträning. Bad att få köra först för att Hedvig inte skulle hinna vila så mycket emellan, för att se hur hon funkar när hon är trött i benen. Första figgen i en däckhög gick inte så bra. Hon fick lite kontakt med figgen men ville inte komma till markering. hon petade in sina långa ben och försökte gräva fram den och höll på och höll på och höll på....tills hon - naturligtvis - lyckades slinka in till figgen. Då kom markeringen. Övriga figgar tycker jag gick rätt bra. Hade en halvhög, som jag tänkte kunde bli bra som avståndsfig, men det gick inte heller - hon hoppade upp... Men hon gick faktiskt bättre idag i det avseendet att hon inte var lika rusig, men det hade ju sin förklaring. Nu kan man ju inte cykla en halvmil före varje träning, men det ger ju en fingervisning hur hon är når hon har gått ett tag...

Nu måste jag ge mig iväg till jobbet...