Nöjd
Nu ska jag dricka lite kaffe, vila lite och sedan ta med vovvarna på en ännu så länge obestämd aktivitet.
Fredag...igen
Haddocks öra ser kanonfint ut och han rör det inte över huvudtaget. Tror faktiskt att stygnen, som var hårda och lite vassa, kliade mer än själva såret. Så nu är han utan tratt och slipper också att ligga i bur på mitt jobb dagarna i ända. Det måste vara rätt skönt, inte ens jag vill ju vara där... Meeeen....nu är det fyra veckor och fyra dagar kvar eller 22 arbetsdagar. I feel good!! Den sista månaden blir väl jobbig i ett avseende, men jag försöker se det som en transportsträcka, och eftersom man nu plockat bort nästan hälften (!!!) av arbetsuppgifterna i min tjänst så borde det bli rätt lugnt. Hur det ska bli sen begriper jag inte (visst har jag haft alldeles för mycket att göra, men som det verkar nu blir bara hälften kvar och det blir väl knappast en heltid??) men det är INTE mitt problem. Fortfarande beter sig ledningen som om jag vore pestsmittad, men eftersom de för tillfället har större problem än jag, så får jag väl bjussa på det :-) Funderar på om jag ska räcka lång näsa eller långt finger åt dem när jag går *fniss*
Igår morse var jag och tränade, och det kändes riktigt bra! Körde hårt en timme, och kroppen kändes bättre än på länge :-) Nästa gång (som kanske eventuellt blir i morgon bitti) så ska jag testa rullbandet med mössa och ryggsäck med lite vikt i. I rRyggsäcken alltså - inte mössan. Jag tänker INTE visa på mig på gymmet med "tomtedräkten" (=hundförarnas röda ställ) och hjälm! Och några lufttuber blir det ju inte tal om, men som sagt. Mössa och ryggsäck med åtminstone några kilo i skämmer man väl inte ut sig allt för mycket i? Eller...? Sen ska jag hitta på nåt roligt med hundarna också :-) Lite apportering tror jag nog skulle sitta fint, det blir alldeles för lite av den varan :-( På söndag bär det av till Gottåsa för räddningsträning större delen av dagen.
Brrr...
Igår blev Haddocks öra stygnlöst igen. Puh, det var en pärs må jag säga. De första 25 stygnen (typ) gick jättefint och han satt tyst och stilla förutom att han villt trycka sig mot Elsies hand lite för det kliade så gott. Men så var det tre-fyra stygn kvar precis vid ingången till hörselgången. De satt dumt till och hade snott ihop sig på något vis, och de gjorde så ont! Haddock som ändå är en ganska tålig hund och under hela den här tiden har funnit sig i det mesta, han skrek rakt ut så det hördes över hela Veterinärhuset. Det skär i hjärtat. Det slutade med att vi - för några få stackars stygn - blev tvugna att söva....eller droga ner honom. Kändes ju lite onödigt, men vad gör man inte. Har aldrig hört honom gråta så våldsamt innan. Nu är i alla fall stygnen borta, men han får väl ha tratten kvar någon dag till, iallafall när vi inte har uppsikt över honom. Elsie (och jag själv också förvisso) tycker att örat ser jättefint ut och att allt har gått väldigt väldigt bra med den här operationen.
Husse och Haddock stannade givetvis hemma på kvällens träning, och vi var bara tre i vår grupp, så vi fick faktiskt en del gjort tycker jag. Jag har ju tyckt att Hedvig har haft svårt att komma till skall på figuranter som hon inte kommer inpå. Vanliga dolda figgar tycker jag funkar bra nu, men jag menar nu figgar som inte går att komma närmare än ett par meter. Höga figgar och figgar som blir djupa i sidled. Igår körde jag en i ett lastbilssläp, helt tillstängt, och med figgen mitt inne i släpet, och jag tycker att hon fixade det över förväntan. Jobbade förstås runt en stund innan hon bestämde sig, men det tycker jag är okej. Sen satte hon sig på rumpan och skällde :-)
Vi lade upp en fig uppe på en lastmaskin också. Den stod inne under ett skärmtak och blev lite klurig att lokalisera, men det lyckades ju efter lite jobb. Och sedan började hon klättra.... När hon var ända uppe hos figgen och funderade på hur hon skulle kunna stå där och skälla, så rasade rumpan ner på skärmen och sedan ner på marken. Skärmen var rundad så hon gled ner fin och slog sig inte (den här gången heller, tack och lov... ) men det var som om hon fick en lite väckarklocka, och hon satte sig på marken nedanför och skällde. Men det är ju verkligen en balansgång det där. Jag vill att hon ska jobba för att ta sig hela vägen, ända fram till figgen i ALLA lägen, men jag vill ju också att ska kunna markera figgar som inte GÅR att ta sig fram till. Tror att hundarna får lite dubbla budskap av oss ibland...
I helgen hade jag tänkt uppdatera inte bara bloggen utan lite på själva hemsidan, eftersom det inte är gjort på en evighet. Då upptäckte jag att jag inte har fått med den sidan över till nya datorn. Så nu måste jag försöka fixa det också. SEN ska jag tömma den gamla helt och hållet och putsa upp den lite så det går att lämna tillbaka den ;-) I alla fall så finns det ett par nya fågelbilder i Fotoalbumet...
Nu ska jag göra mig klar och åka till jobbet. Tror bestämt att småfåglarna behöver lite påfyllning av solrosfrön en dag som denna först bara.
Tjurig
Man har pratat i flera dagar om ovädret som ska drabba oss under natten till långfredagen. Det har säkert varit värre på sina håll, men här har det under dagen (långfredag) kommit kanske TVÅ centimeter snö, och det pustar lite i trädkronorna. Vi pratar inte 2 decimeter snö och 20 sekundmeter precis - men kan Eon för en enda gångs skulle se till att vi får behålla strömmen?? Nix pix! För andra gången den här veckan så är vi strömlösa. Det har visserligen bara gått två timmar, men jag blir ändå sur! Jag skulle laga en rostbiff och vi skulle äta gott framför Så ska det låta... L Det enda positiva är väl att rostbiffen aldrig hann lämna plastpåsen i kylen, så den är ju inte förstörd, men aarrrrgghhhh! Jag kan inte ens uppdatera men nu skriver jag ändå, av frustration. Får klipp och klistra sen... Fördelen med laptop...
Det värsta är egentligen att jag verkligen hade massor att göra, eftersom vi ska ha gäster i morgon. Hade tänkt göra klart städningen i alla fall och kunna ägna mig åt mat och stilla pyssel i morgon, men så väl fick det förstås inte vara. Och förresten, vi kanske inte har någon ström i morgon heller...vad gör vi då?
---
...och eftersom jag uppdaterar nu, så förstår ni att strömmen är tillbaka :-) Men ska det behöva ta SEX timmar när det knappt viftar i träden? Eon borde börja överväga att byta namn igen. Eoff borde passa bättre. Hur som helst, hemmet börjar närma sig redo för att fira påsk nu, trots allt!
Glad Påsk önskar vi alla Er som ramlar in här och läser :-)
"Påsklov"
Haddock ligger för första kvällen i fåtöljen utan tratt! Han får givetvis inte klia upp nåt, så vi håller koll på honom, och har satt en tjock socka på baktassen, så det inte klöser om han skulle hinna få upp en tass - det går ju på en sekund - men han är jätteduktig. Såret ser jättefint ut, men han har en liten svullnad alldeles under. Hoppas att det är just bara en svullnad och inte en infektionsbulle... Men den känns inte varm, den är inte röd och den gör inte ont, så vi håller tummarna. Så här ser det ut nu när det är halvläkt. Tidigare har det känts så ömtåligt att jag inte har velat krångla med att fota det. Det är jättesvårt att räkna, men det är cirka 25 stygn som syns, men det ska enligt uppgift finnas stygn på insidan som man inte ser! Bullen under ser ännu större ut än den är när jag håller upp örat sådär.
I måndags hade vi kursavslutning - i skitväder. Det snöade och blåste och hur kul är det att stå på en appellplan med valpar då?? Men men, kursen blev i alla fall avslutad och förlåt, men det är rätt skönt.... Har lovat mina deltagare en nosaktiveringsdag om en månad men det är inte riktigt samma sak.
I tisdags var det förstås räddningsträning, och Hedvig som dessvärre har gjort alldeles för liite på sistone, var ännu vildare än vanligt. Får väl försöka få lite bättre med hundtid framöver. Särskilt nu i påsk, men eftersom SMHI hotar med snöstorm så kanske det inte blir så mycket av.
Ha nu en Glad Påsk alla vänner!
Städhelg
Haha.... Jag hade BESTÄMT att jag skulle haft en riktigt städhelg här hemma, och fått om inte färdigt till påsk så åtminstone så pass att det KAN bli färdigt till påsk. Och nu på måndag morgon - hur mycket har jag gjort?? Så ytterst lite så det knappt räknas!!
Vad jag har gjort i stället? I fredags jobbade jag heldag (brukar ju sluta tidigt annars) för jag var ju hemma sjuk i början på veckan, och satt sedan tillsammans med min efterträdare två dagar, så jag kände väl att jag behövde ta igen en del. Kom i alla fall i väg vid halv fyra, och då åkte jag direkt och avlade artighetsvisit på mitt nya jobb. Jag är SÅ glad! Det känns helt kanon när man kommer dit, och jag längtar! Jag fick en liten rundvandring och fick inspektera mitt kontor som är stort, ljust och har stora fönster mot gården. Det bestämdes i en handvändning att jag ska få ett nytt skrivbord också, ett höj- och sänkbart. Det där besöket blev en liten energikick bara för att det kändes så himla bra!
Sedan var jag på After Work på Harrys med ett par kollegor och ett par fd kollegor. Det var mycket trevligt och lite lagom sådär, tog inte hela kvällen och ändå hann vi med att snacka lite skit. Men som städdag var ju fredagen förstörd... I lördags jobbade Anders och då passade jag på att vara ute och shoppa med min mamma, och det är väl ganska lätt att räkna ut att det tog större delen av dagen?? Och större delen av den dagens energi också för den delen. Vi hade det riktigt mysigt i alla fall. När jag kom hem var svärfar här och vi satt och fikade en stund alla tre, och sen var det nästan kvällen igen.
Men igår - DÅ skulle det hända grejer....jo, jag började väl lite men så sken solen upp och det blev sånt underbart vårväder med drösavis med plusgrader och strålande sol! Man KAN faktiskt inte sitta inne då! Så jag gick ut :-) Planterade en laddning penséer som jag köpt, och halkade in på lite annat utejobb. Rev ner förra årets humle från hundgården, klippte hagtornen (hög tid kanske, den hade börjat ränna iväg och bli "långsmal"), sågade lite ved och......vips så var det dags för mig att ställa mig i duschen och ge mig iväg. Vi skulle träffas igår, mamma och vi barn, för att till slut komma överens om vilken gravsten vi ska välja åt pappa. Var på kyrkogården också en stund.
Just när vi skulle lägga oss igår kväll så kom jag på att man kanske skulle lyfta in penséerna för det var klart väder och började bli kyligt. Nu tål de ju visserligen en hel del, men jag flängde i alla fall ut i morgonrocken och ställde in dem i hundhuset. Nu när jag vaknade idag, så förstår jag att det var klokt. Snön vräker ner och det ligger faktiskt en cm eller två marken...
Haddock är pigg och hans öra håller på att läka ihop fint. Ska ta en bild nu någon dag nu när det inte ser fullt så äckligt ut. Var hos vet i fredags och fick hjälp med att tvätta det ordentligen och hon tyckte också att det såg fint ut. Men den där tratten på huvudet kunde nog kvitta tycker Haddock. Han accepterar den utan vidare, men han är ju så himla våldsam! Han går inte försiktigt för att undvika obehaget att fastna eller skrapa i, nej då, som vanligt är det full fart och tar det emot så trycker han på... Han har under första veckan totalt slaktat två trattar på det viset, de har gått mitt itu! Nu sitter tratt nummer tre på honom och den här verkar lite starkare. Tur att vi hade ett trattlager hemma :-) Lilla gubben får vara med mig på jobbet den här veckan också, men det är ju bara tre dagar för på torsdag är husse ledig.
Ojoj, nu rinner tiden iväg för mig - nu måste jag göra mig klar och komma iväg till jobbet. Ha en bra vecka alla!
Besked
Djursjukhuset har ringt. Operationen har gått bra, och Haddock är på benen igen.... Puh...
Väntar...
En ovanligt enveten förkylning (influensa?) sitter fortfarande i. Jag är fortfarande verkligen inte pigg men idag har jag i alla fall jobbat några timmar. Det var tungt, och nu skulle jag vilja bara lägga mig, men eftersom jag låg i princip helt sömnlös hela förra natten, så vågar jag inte somna nu för då blir det väl samma skit igen.
Idag har vi lämnat vår gulleplutt Haddock på djursjukhuset för öronoperation, och nu väntar vi förtvivlat på ett telefonbesked om hur det såg ut och om han mår bra :-( Det finns en chans att han får komma hem i morgon, men det hänger på hur mycket smärtlindring han behöver. Agneta som gör operationen, sa att vissa mår bra redan efter dag ett, medan andra behöver ett par dagar till. Så vi får se. Just nu vill jag bara veta att han är vaken och på benen...
I ett försök att känna efter om jag orkade vara uppe lite, så körde jag ett ytterst litet lydnadspass med Hedvig igår em. HON orkade i alla fall. Hon var supertaggade efter att enbart fått värma mattes fötter i flera dagar, och det gick ganska bra. Såpass att jag blev lite sugen på att kolla om man kan efteranmäla till Mullsjö. Jag MÅSTE ju ta mig igenom tvåan nån gång, men utan starter lär det ju inte hända...
Idag har det avgörande beviset kommit för att det faktiskt ÄR VÅR! Och jag pratar inte om krokusar (för de har ju blommat i en månad nu) eller sädesärlor, eller videkissar. Jag pratar givetvis om Guds enda totalt onödiga skapelse. FÄSTINGEN! Japps, idag plockade jag den första på Hedvig. Yäk...
Less
Sjuk, sjukare, sjukast
Bara åtta veckor kvar...
I lördags var vi i Växjö och hade en liten uppvisning. Det blev som vanligt i såna situationer lite konstigt för hundarna när man ska visa, och kör samma lilla område gång på gång. Till slut börjar de tycka att det är fel! Men ändå tyckte jag att hundarna skötte sig bra. Det var ingen enorm anstormning av folk precis, men nästan hela tiden var det i alla fall några som stod och tittade. T o m några som gärna ville vara figuranter, och det mottages ju alltid tacksamt. Och så fick vi åka bandvagn. Hedvig tyckte nog att det var en aning läskigt, men så fort vi kom tillbaka så ruskade hon bort obehaget och var som vanligt igen.
Efter uppvisningen åt vi en hamburgare i bilen på väg till mamma, och sen var vi hemma halv tolv på kvällen.I söndags morse träffade jag A för en stunds miljöträning och körde också några figgar på Hedvig i svår miljö. Har funderat på det där med skallet, huruvida det skulle funka även med svår miljö under tassarna, men det gick överförväntan. Som A mycket riktigt påpekade så rusar Hedvig fram så hon hinner inte märka att det är bökigt att gå i stenhögarna *ler*. Hon är en riktigt stenget.
Efteråt träffade jag Kicki och vi gick till sporthallen ett par timmar ihop. Även igår började jag dagen med ett styrketräningspass. Rullbandet i full lutning var riktigt tungt igår, men övrigt gick hyfsat. Provade på en manick som jag tror heter crosstrainer (Malena sms:ade vad den hette till mig igår, men jag är inte säker på att jag kommer ihåg rätt). Den var jobbig, men rätt rolig - man ska bara komma på knepet med att stanna :-) Tur att det är glest med folk på gymmet vi den tiden på morgonen för var nog inte så snyggt...
Framåt lunch kände jag att det började killa i luftrören och sen hostade och hackade jag hela em och kvällen. Vi var bara tre på räddningsträningen igår kväll, vilket inte betydde att vi var tidiga hem, utan att vi använde hela kvällen och fick ut ganska mycket träning på varje ekipage. Ibland tänker jag att man skulle ha så små grupper jämt, just för att man kan få ut mycket mer av träningen, men man blir ju å andra sidan låst av att inte kunna köra mer än en fig i taget (om man vill ha nån som går med i alla fall). Plus att man blir väldigt sårbar om bara en enda får förhinder. Nåja, man har ju alla möjligheter att ha sin stora grupp och dela när man är många. Bara att det oftast inte blir av...
Hedvig var i alla fall superladdad i början och man tror ju nästan att både svans och tassar ska gå av på henne när hon far iväg! Hon klättrade lite på de först figgarna igår, får försöka ta tag lite idet fram över. Inte så att hon egentligen beter sig illa eller är ful mot figgarna, men ...vad ska jag kalla det... respektlös? Hon trampar över dem och på dem och har inga skrupler att sitta PÅ en figg och markera tex. Jag lite sliperi att fundera över nu, när det gäller var hon placerar sig när hon markerar, men det känns - otroligt nog - som att det mest är finputs kvar innan jag kan vara nöjd med skallmarkeringen! Vem hade kunnat tro att det skulle gå så enkelt? Och VARFÖR har jag inte gjort detta tidigare? (jo jag vet, det gick inte att få henne till skall.....men gick det nu så hade det väl gått då om jag bara hittat rätt knapp?).
Kom hem igår kväll frusen och hängig. Bäddade ner mig i sängen med både nattlinne och min fleece-morgonrock och täcke och hund, och tänkte slita av mig morgonrocken så fort jag blivit varm. Jo, tjena, jag har sovit i den hela natten, och nu på morgonen är jag också hängig, frusen och hostig. Jag vill inte bli sjuk nu, när jag har kommit igång så bra med träning! Jag känner mig själv för väl och vet att det är risk att jag aldrig kommer igång igen om jag får ta paus nu! Vi får väl se hur det känns i morgon. Kanske kan man köra lite styrka som man inte blir så flåsig av och skippa konditionsdelarna ....
Lördag morgon
Efter det så sticker vi till mamma och ägnar resten av dagen där.
I går hade vi en skön fredag. Jag var och tränade direkt efter jobbet, och sedan blev det lasagne och tv större delen av kvällen. Så skööönt! Egentligen borde man ju tränat hundarna istället för sig själv när det var underbart ljuvligt vårväder, men det blev inte så :-/
Det är nu definitivt att vi ska operera Haddocks öra. Den 11 mars ska vi lämna honom på djursjukhuset och sen kan vi bara hoppas att det går på allra bästa sätt = (