Litet lydnadspass
Ny morgon och jag ska alldeles strax ge mig iväg till gymmet. Om jag riktigt ansträngde mig så skulle jag nog kunna gå och lägga mig igen istället, men det är ju skönt att jag får komma iväg och motionera lite. Inte. Men jag vet att det känns bra när jag väl är där, och framför allt när man stiger ur duschen efteråt.
Efter jobbet igår skyndade jag mig hem och hann med ett litet lydnadspass härute. Det är kanske för tidigt att prata om 'ljusa kvällar' men det är verkligen stor skillnad mot för bara en månad sen! Igår kändes fria följet skapligt. Har märkt att hon tappar position redan i första steget, så igår började jag från stillastående, kommenderade fot och bara lyfte mitt vänstra ben i ett halvt steg. Hon reste sig, gled ifrån mig kanske 20 cm, men jag stod kvar, och tog inte steget förrän hon rättat in sig, och så belöning. Tur att grannarna inte ser en när man står på ett ben på gårdsplanen...
Rutan hade tagit två steg bakåt igår, och gick inte så lysande som jag hade hoppats. Men skam den som ger sig, jag tränar på! Apporteringen...jaa, vad ska man säga. Tempot i gripandet är bättre, men hon griper fortfarande gärna i 'klumpen' i änden när jag kastar iväg den mer än ett par-tre meter. Idag ska jag se hur det blir om hon och jag tillsammans går ut och lägger apporten. Annars nöter vi på med 1000 apporteringar på 3 meter och ser om hon glömmer klumparna....
När träningen var gjord for jag iväg till klubben på möte och kom hem ungefär lika klok som när jag åkte. Bara något mer irriterad och dyster....
Efter jobbet igår skyndade jag mig hem och hann med ett litet lydnadspass härute. Det är kanske för tidigt att prata om 'ljusa kvällar' men det är verkligen stor skillnad mot för bara en månad sen! Igår kändes fria följet skapligt. Har märkt att hon tappar position redan i första steget, så igår började jag från stillastående, kommenderade fot och bara lyfte mitt vänstra ben i ett halvt steg. Hon reste sig, gled ifrån mig kanske 20 cm, men jag stod kvar, och tog inte steget förrän hon rättat in sig, och så belöning. Tur att grannarna inte ser en när man står på ett ben på gårdsplanen...
Rutan hade tagit två steg bakåt igår, och gick inte så lysande som jag hade hoppats. Men skam den som ger sig, jag tränar på! Apporteringen...jaa, vad ska man säga. Tempot i gripandet är bättre, men hon griper fortfarande gärna i 'klumpen' i änden när jag kastar iväg den mer än ett par-tre meter. Idag ska jag se hur det blir om hon och jag tillsammans går ut och lägger apporten. Annars nöter vi på med 1000 apporteringar på 3 meter och ser om hon glömmer klumparna....
När träningen var gjord for jag iväg till klubben på möte och kom hem ungefär lika klok som när jag åkte. Bara något mer irriterad och dyster....
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: