Precis som på film
Några rader tillsammans med morgonkaffet... Drar på en enveten huvudvärk sen i går förmiddag och känner mig inte riktigt i form, men vi får hoppas att det ska gå ändå. Vaknade redan vid fyratiden, och var uppe och petade i mig en huvudvärkstablett. Sov på den en timme till och den har väl gjort lite verkan, men det känns långt ifrån hundra.
I går hade jag revisorsdag på jobbet igen, och nu börjar det närma sig slutet på "eländet". Han -revisorn- är både bra och trevlig, men det tar på krafterna ändå att visa, hämta, förklara, leta...
Det var naturligtvis räddningsträning igår igen. Igår var det ett ekipage som skulle göra orienteringsprov, så vi skulle sammanstråla lite tidigare. Medan jag väntade på övriga, så körde jag ett kort lydnadspass på en parkering som mer eller mindre omringas av gång- och cykelvägar. Det hände saker runt omkring hela tiden, och det var ju en strålande störningsträning. Vilket märktes i prestationen... Rutan gjorde jag allra första, och då var det tämligen lugnt runt omkring. Det gick sådär. Inte katastrof, men inte klockrent heller. Fria följet blev lite okoncentrerat och efter att ha apporterat relativt bra ett tag nu, så var vi tillbaka till att gripa i änden och komma in med den som en dinglande cigarr. Jag tränar helt klart med för lite störning, så det blir väl vårt projekt de närmaste veckorna...
På själva räddningsträningen var vi i ett gammalt trevåningshus, som ska rivas med början nu i veckan. Vi -jobbet- har hand om rivningen och jag frågade om vi fick köra en träning där innan det är försent, och det fick vi. Kåken var mestadels ett tomt skal, men som i alla gamla hus, så fanns det gå-in-i-garderober och lite vinklar och vrår, och dessutom branta trappor. Ska man vara ärlig så blev kanske träningen mera rolig än jättebra, men det är nyttigt för hundarna att prova på lite helt andra miljöer än de vanliga. Att grannarna såg våra ficklampor i fönstren och ringde polisen, som kom med dragna vapen och skrek "polis - kom ut" precis som på film, satte bara lite extra piff på kvällen :-) Anna kom efteråt med den träffsäkra kommentaren "därför är räddning så roligt, för att det händer lite! Polisen kommer aldrig när man går runt, runt på en lydnadsplan". Kanske inte ordagrant men ungefär.
Igår morse var jag på gymmet och körde ett rejält pass på rullbandet. Jag behöver fortfarande träna massor för den förhatliga fystesten, för där är det ju 'tomtedräkt' , hjälm och dessutom 22 på ryggen inblandat, men det går åt rätt håll! Jag segade mig upp i lutning, ökade en % per minut till full lutning, gick de där sex minuterna, och sedan ner igen, två minuter på varje %. Ca 50 minuter och jag var svettig men nöjd. Sen avslutade jag med att ro 2 km :-) Man borde bara göra det VARJE dag...
I går hade jag revisorsdag på jobbet igen, och nu börjar det närma sig slutet på "eländet". Han -revisorn- är både bra och trevlig, men det tar på krafterna ändå att visa, hämta, förklara, leta...
Det var naturligtvis räddningsträning igår igen. Igår var det ett ekipage som skulle göra orienteringsprov, så vi skulle sammanstråla lite tidigare. Medan jag väntade på övriga, så körde jag ett kort lydnadspass på en parkering som mer eller mindre omringas av gång- och cykelvägar. Det hände saker runt omkring hela tiden, och det var ju en strålande störningsträning. Vilket märktes i prestationen... Rutan gjorde jag allra första, och då var det tämligen lugnt runt omkring. Det gick sådär. Inte katastrof, men inte klockrent heller. Fria följet blev lite okoncentrerat och efter att ha apporterat relativt bra ett tag nu, så var vi tillbaka till att gripa i änden och komma in med den som en dinglande cigarr. Jag tränar helt klart med för lite störning, så det blir väl vårt projekt de närmaste veckorna...
På själva räddningsträningen var vi i ett gammalt trevåningshus, som ska rivas med början nu i veckan. Vi -jobbet- har hand om rivningen och jag frågade om vi fick köra en träning där innan det är försent, och det fick vi. Kåken var mestadels ett tomt skal, men som i alla gamla hus, så fanns det gå-in-i-garderober och lite vinklar och vrår, och dessutom branta trappor. Ska man vara ärlig så blev kanske träningen mera rolig än jättebra, men det är nyttigt för hundarna att prova på lite helt andra miljöer än de vanliga. Att grannarna såg våra ficklampor i fönstren och ringde polisen, som kom med dragna vapen och skrek "polis - kom ut" precis som på film, satte bara lite extra piff på kvällen :-) Anna kom efteråt med den träffsäkra kommentaren "därför är räddning så roligt, för att det händer lite! Polisen kommer aldrig när man går runt, runt på en lydnadsplan". Kanske inte ordagrant men ungefär.
Igår morse var jag på gymmet och körde ett rejält pass på rullbandet. Jag behöver fortfarande träna massor för den förhatliga fystesten, för där är det ju 'tomtedräkt' , hjälm och dessutom 22 på ryggen inblandat, men det går åt rätt håll! Jag segade mig upp i lutning, ökade en % per minut till full lutning, gick de där sex minuterna, och sedan ner igen, två minuter på varje %. Ca 50 minuter och jag var svettig men nöjd. Sen avslutade jag med att ro 2 km :-) Man borde bara göra det VARJE dag...
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: