SBK1 avklarad
Och ja, jag skulle ha uppdaterat när jag kom hem i söndags kväll, men jag bara orkade inte. Och igår hade jag en massa andra projekt och sen var det läggdags. Nu blir det några korta rader innan det är jobb-dags. Jag är nog en av få bloggare som helst skriver före 06 på morgonen : )
I söndags for vi iväg tidigt på morgonen upp till Skövde för att dels göra egen SBK1 med ytterligare åtta ekipage från vår grupp, och dels för att döma tre ekipage från Skaraborg på samma prov. Det var ärligt talat dubbelt spännande. För visst blir man nervös. Det vore lögn om jag sa nåt annat. Tack och lov inte det där skakiga, krampaktiga nervösa som gör att man får blackouter och kräks i diket, utan "bara" lite magfladder och "tänk om" -lekar...
Provet visade sig dock inte bli några som helst problem. Det började med ett område som skulle sökas av i koppel. Hedvig fick i stort sett direkt känning på den och visade så tydligt så det var bara att hänga med. Sen var det en liten hantering, man fick lyfta hunden och bära till domare Birger Larsson, som bar en liten sväng och sedan kom tillbaka. Inga problem där heller och i dessa sammanhang finns en hel del som med avundsjuka i rösten säger; åh vad hon är liten och smidig : ) 20,7 kg är precis lagom när man ska lyfta och bära. En hund på provet vägde 40 (inte flat förstås) och jag har på ett annat på prov stött på en 47-kilos.... En personlig åsikt i frågan är att det borde finnas gränser för storleken - för det är ju inte bara föraren själv som ska klara av att bära utan även andra människor. Det kanske inte alltid är en hundförare och då kanske 50 kg rottweiler eller riesen eller vad det kan vara, känns lite skrämmande... Nåja det var en parentes.
Efter hanteringen blev det fritt sök. Skottprov, eld och buller och två figuranter. Den ena låg inne i en kulvert och släppte ut vittring lite varstans. Hedvig snodde runt ovanpå en av sidogångarna till kulverten och försökte förtvivlat fånga vittringen. Till slut satte hon resolut ner näsan i ett hål och sniffade ordentligt. Då förstod matte och styrde om henne lite grann så hon kunde ta rätt väg in. Den andra låg gömd vid ett rör och den var inga problem heller. Och faktiskt tycker jag att hon skötte detta med rullen riktigt bra! Jag var annars en aning bekymrad över det eftersom det var helt okända människor och de blir ju extra roliga : ) Sen var det en kontroll av miljö-mörker och det var inte heller nåt problem så vi fick klartecken att fortsätta färden mot tjh - härligt.
Nu ska vovvarna få mat och sen bär det iväg till jobbet!
I söndags for vi iväg tidigt på morgonen upp till Skövde för att dels göra egen SBK1 med ytterligare åtta ekipage från vår grupp, och dels för att döma tre ekipage från Skaraborg på samma prov. Det var ärligt talat dubbelt spännande. För visst blir man nervös. Det vore lögn om jag sa nåt annat. Tack och lov inte det där skakiga, krampaktiga nervösa som gör att man får blackouter och kräks i diket, utan "bara" lite magfladder och "tänk om" -lekar...
Provet visade sig dock inte bli några som helst problem. Det började med ett område som skulle sökas av i koppel. Hedvig fick i stort sett direkt känning på den och visade så tydligt så det var bara att hänga med. Sen var det en liten hantering, man fick lyfta hunden och bära till domare Birger Larsson, som bar en liten sväng och sedan kom tillbaka. Inga problem där heller och i dessa sammanhang finns en hel del som med avundsjuka i rösten säger; åh vad hon är liten och smidig : ) 20,7 kg är precis lagom när man ska lyfta och bära. En hund på provet vägde 40 (inte flat förstås) och jag har på ett annat på prov stött på en 47-kilos.... En personlig åsikt i frågan är att det borde finnas gränser för storleken - för det är ju inte bara föraren själv som ska klara av att bära utan även andra människor. Det kanske inte alltid är en hundförare och då kanske 50 kg rottweiler eller riesen eller vad det kan vara, känns lite skrämmande... Nåja det var en parentes.
Efter hanteringen blev det fritt sök. Skottprov, eld och buller och två figuranter. Den ena låg inne i en kulvert och släppte ut vittring lite varstans. Hedvig snodde runt ovanpå en av sidogångarna till kulverten och försökte förtvivlat fånga vittringen. Till slut satte hon resolut ner näsan i ett hål och sniffade ordentligt. Då förstod matte och styrde om henne lite grann så hon kunde ta rätt väg in. Den andra låg gömd vid ett rör och den var inga problem heller. Och faktiskt tycker jag att hon skötte detta med rullen riktigt bra! Jag var annars en aning bekymrad över det eftersom det var helt okända människor och de blir ju extra roliga : ) Sen var det en kontroll av miljö-mörker och det var inte heller nåt problem så vi fick klartecken att fortsätta färden mot tjh - härligt.
Nu ska vovvarna få mat och sen bär det iväg till jobbet!
Kommentarer
Trackback