Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

Jaha, då har man gjort premiär i bruksvärlden då. Och vilken premiär!!!  Eller inte... Det började ju i alla fall bra med att jag drog rätt startnummer, dvs nr 1. Vi åkte ut och lade spåret och bet sedan på naglarna en stund innan det blev dags att gå det. Först i början så snodde Hedvig runt lite innan hon kom på vad det var hon skulle göra. Sen när hon väl gjorde det så spårade hon bra till första apporten, som hon plockade. Sen gick det väl hyfsat upp till första vinkeln där hon snurrade ut lite mycket. Åkern vi gick på var mycket väl gödslad och när hon blev osäker i vinkeln hittade hon lite bajs att äta på. När jag sa åt henne så tyckte hon att jag bar mig skumt åt, så jag fick sätta igång henne igen, och återigen - när hon väl kom på vad det var vi gjorde så spårade hon fint till nästa apport, plockade och gav mig och gick hyfsat till nästa vinkel. Efter lite pyssel och rätt mycket inblandning av mig kom vi igång efter vinkeln, men sen tröt koncentrationen och hon flurrade runt lite för mycket. Hittade och följde spåret någon liten bit, men tappade igen, och ... jag det blev en hel del strul, men vi kom nästan fram till slutet. Så nära så att det var löjligt, men där tog det stopp. Hedvig käkade mera bajs, och trots att jag försökte sätta igång henne igen, så funkade det inte och vi fick lov att avbryta utan slutapport. Med resultatet 0 naturligtvis : ( Sen är jag ju orutinerad som förare, och gick för tidigt (med för kort lina alltså), och så där, men man lär väl sig förhoppningsvis.

Eftersom jag redan hade noll på spåret och var bortom räddning för både godkänt och uppflyttning, så avstod jag budföringen. Den har varit så strulig, så jag tyckte inte att det var idé att försöka!

Sen var det själva lydnaden då... När nästan hela tiden för platsliggningen hade gått, reste sig en hund i ledet och uppvaktade en annan hund, som faktiskt tappert försökte ligga kvar, men till slut gick upp och även drog med sig en tredje hund upp. Hedvig låg kvar och det får man väl vara glad för. Faktum är att jag mycket hellre har noll på spåret än på platsen!! Vi fick lägga om och ligga i 3 nya minuter, men det gick i alla fall bra. Sen var hon seg på linförigheten, vi avstod framförgåendet (mycket nollor blev det...) och sen var det läggande under gång. Det moment som jag känner mig säkrast på av alla. Vi går, jag kommenderar och när jag vänder mig om STÅR Hedvig. ????? Jag kan inte låta bli att fnissa åt det sjuka i situationen.... Inkallningen gick bra, och sen var det apportering. Snabb ut, givetvis, men hade trassel med gripandet därute, tog upp och släppte ett par gånger innan hon kom in med den.  Hopp över hinder gick bra, men visst är det rätt sjukt att hinderhöjden sätts efter ras och inte efter storlek. Hedvig - ca 56 cm - ska alltså hoppa lika högt som dagens mycket värdiga vinnare, Evas stora Hoffehane.... Här är alltså dagens blygsamma poäng:

Linförighet
6,5 / 7 - Massor av kommenterar, både om luft, stret(?) och tendens att släpa, dålig språngmarsch och kort koppel! Det där med kopplet fattar jag verkligen inte, men poängen i sig var kanske rättvisa.

Framförgående
0 / 0 - Avstår

Platsläggande
0 / 0 - Utför ej

Inkallande
9 / 9 - Tempo

Apportering
5,5 / 7 - dk, tveksamt gripande, och ena domaren har skrivit "jättetugg" vilket jag anser är totalt fel! En gång på invägen vände hon apporten i munnen?

Hopp
9 / 10 - Föraren står ej still. Vet inte vad samma domare menar med det heller. Hon kunde inte säga vad jag hade gjort, bara att jag rört mig??

Platsliggande
10 / 10

Totalt
152 / 164  snitt 158

Som ni ser inte så mycket att skryta med precis. Hade jag varit precis på gränsen att bli uppflyttad så hade jag blivit irriterad över ett par kommentarer här, men nu kvittar det ju. Och givetvis ser man saken på olika vis som tävlande och som domare.

I tisdags var jag i Kalmar på kurs i jobbet, och under lunchen hann jag och min kollega springa ut på stan en sväng, och slank in i en djuraffär där. Jag behövde verkligen en spårsele till Hedvig, har använt Haddocks nu under våren och den är egentligen för stor. Hittade en kanonsele som jag blev störtförtjust i. Mjukt, mjukt kalvskinn, både sydd och nitad. Smidig men samtidigt rejäl. Dessutom snygg, men så fick jag se prislappen och höll på att baxna!! Bestämde mig för att jag faktiskt inte KAN spendera SÅ stor peng på en sele och så gick vi därifrån. Sedan våndades jag hela eftermiddagspasset för den där selen, vände och vred på det och kom till slut fram till att övertiden som blev pga kursen den dagen faktiskt skulle täcka den där selen, så när kursen var slut gick jag tillbaka och köpte den... Det som var roligt idag var att flera - som givetvis inte visste att jag just köpt den - kommenterade selen och frågade var jag hittat den och så : ) Inte för att jag egentligen bryr mig om vad andra tycker, men det var lite kul ändå... Här är den. Försök gärna bortse från att hunden som är i selen ser ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna...


Nu när jag just var ute för att fota selen, så fick jag nästan en hjärtinfarkt. Lade ifrån mig kameran bak i bilen för att ta på Hedvig selen. Precis när jag vänder mig om hör jag hur något glider och sedan dunsen när kameran slår i marken. Tack och lov verkar det som både kamera och objektiv har klarat sig, för såvitt jag vet ännu så fungerar allt. Inga konstiga ljud eller andra skumheter...

Nu ska jag fira påsk och under tiden försöka ladda om, belöna upp, och göra en bra tävling på måndag istället. Det skulle sitta hemskt fint med ett första pris...