Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

var det igår igen. Som vanligt. Igår hade jag bestämt att mina kursare och jag skulle köra koppelsök, och det var ingen som hade något större bekymmer med det. Hedvig som har en hel drös med fart i sig, var lite frustrerad över att matte skulle hänga med i snöre, men när hon fick vittring, så visste hon ju vad hon skulle göra. Försökte mig på ett par med fastrulle och det blev lite svårt för henne. Vid den första började hon gräva och lyckades givetvis gräva sig in i fastrullen också, fastnade med tassen, rullen löste ut och så fick vi börja om. Sen hade jag väl inte fäst upp den ordentligt för bara några sekunder senare så hade den åkt ner igen... Sin vana trogen så gav sig inte vildingen Hedvig utan bökade på tills hon kom in till figuranten, och där markerade hon till slut. Fast hon var en aning överladdad vid det laget... På den andra funkade tekniken bättre men hon huffade och puffade och grävde sig in där också. Figuranten ifråga sa att hon kände sig som Tre små grisar, därav huffandet och puffandet.

Sedan körde jag samma variant på Haddock. Han verkade en liten aning osäker på den första, just när han fick vittring, kom in och satte sig, tittade upp på mig som om han sa "nu känner jag den matte, nu kan du koppla loss". Men när jag gett ett nytt sökkommando så gick han direkt dit och markerade. Han har blivit lite snabb att markera tycker jag, fast med lite facit bakifrån så vet jag inte om det är bra eller dåligt... En av våra legor låg bakom en ställning där vi har haft fig ett antal gånger. Vinden slog åt det hållet, och när han fick vittring där så tittade han direkt upp och kom visserligen inte med något riktigt skall - för att jag hejdade honom -  men han började muffa på den... När han väl landat på fötterna igen så tog han den på rätt ställe.

Maiden fick vila igår, eftersom det var rätt mycket i helgen, och vi ska till Skövde på RI-träning helgen som kommer.

I måndags var jag hos min arbetskamrat K och vi var ute och red en lååång runda. Det var så ljuvligt härligt! En riktig sommarkväll fast det är i april, trevligt sällskap och snälla hästar. Jag njöt i fulla drag och kände att jag har saknat inte bara själva ridturen utan kontakten med stora djur också. Var givetvis tvungen att springa in och klappa kossorna och titta på kalvarna också : ) Som sagt en härligt tur, men för mig som inte suttit på en häst på åratal så kan jag lova att denna upplevelse är förknippad med både ont i ryggen och träningsvärk i princip överallt... MEN DET VAR DET VÄRT!