Trött, tröttare, tröttast
Jag har fått en sån dålig vana. Jag kommer inte i säng på kvällarna!! Pysslar med både det ena och det andra, och så när det nästan är tid att Anders ska komma hem så tänker jag; äh, jag är uppe tills han kommer hem...och så ska man prata lite... och vips är klockan minst halv tolv, ibland mer...Klockan ringer 05.20 i alla fall... Nu är jag förvisso morgonpigg, just vad det avser att komma upp, men jag känner att jag är sliten. Och inte blir det bättre av att det är tråkigt på jobbet. Själva jobbet är väl okej, men det är så mycket runt omkring. Vi hade möte i måndags em, och jag var riktigt ledsen när jag gick hem. Är väl ingen idé att de frågar vad man tycker, när de tittar på en som om man vore nåt katten släpat in, när man säger det?? Och varför ska vi tycka? the boss gör ju som hon vill ändå?
Igår var det räddningsträning, givetvis. Och jag tycker att vi fick till en riktigt bra liten träning. Eller...liten vet jag inte, var inte hemma förrän halv elva och då var vi ändå bara fyra i gruppen! Jag gjorde ett experiment med Hedvig. Lade ut en figurant i en "låda" väldig gles, så figgen var lättlokaliserad, men det gick inte (inte ens för Hedvig) att komma in till den. Sedan skickade jag. Ingen fastrulle och ingen lösrulle. Ville bara vänta ut och se om det möjligen skulle komma nåt ljud ur Hedvig..... Jag har funderat hit och dit på att försöka få igång henne till skallhund i stället. Det är inget nytt, för hon är ju definitivt till sättet en skallhund!! Nu aktualiseras tanken eftersom det finns risk för att man i INSARAG (ett dokument och regelverk som styr internationella insatser) skriver in att hunden måste föras naken, och det blir ju ett problem för rullehundarna. Nu vill jag påpeka att det INTE är klar och INTE har skrivits in än, så man får väl lugna sig lite...
Hur som helst...
Jag skickar Hedvig mot legan, och hon hittar förstås direkt. Sedan försöker hon givetvis ta sig in - som vanligt. Hon krafsar, buffar, gräver, försöker krypa under. När det inte lyckas så försöker hon ta rullen, gång på gång, men eftersom hon inte har någon rulle runt halsen så går ju inte det. Då försöker hon lite till med att ta sig in. Hon tar med tänderna och sliter och river i legan och håller på... Läääänge. Till slut stannar hon upp. Tittar på legan och rusar sedan in till mig, nästan med panik i blicken *MATTE DU MÅSTE HJÄLPA MIG!!* Jodå, jag hjälper henne genom att skicka henne en gång till. Samma sak upprepas. Inte så mycket som ett gnäll kommer över hennes svarta läppar!! Inte ett frustrations-voff, eller pip eller nånting. Bara ett hiskeligt kämpande för att ta sig in...
Till slut kommer hon in igen, och då sätter jag henne utom synhåll lämnar ut en lösrulle till figgen. Skickar igen, och nu händer nåt rätt spännande. Hedvig som i vanliga fall tar rullen och trampar runt innan hon kommer sig för med att lämna figgen, springer dit, nappar rullen så fort hon får den, vänder direkt och kommer till mig. Och jag fick känslan *gud, vad skönt, nu känner jag igen mig*. Följande figgar kör jag med lösrulle och hon löser det jättebra!
Så som det känns just precis nu så får hon fortsätta vara rullhund, tills vidare...
I kväll är det egentligen sångövning på schemat, men jag tror att jag hoppar över. Det är så supermysigt, men jag skulle verkligen behöva göra lite annat. Vill köra ett lydnadspass med Hedvig, för jag är sugen på att tävla i januari, men sen måste det tvättas och donas och ikväll MÅSTE jag sova tidigt om jag ska orka åka hemifrån 04.50 i morgon!! Har beställt lussekatter till jobbet 05.00 och vill ha kaffet klar tills chaufförerna börjar droppa in vid halv sex eller så.
Var ute på lunchen en dag förra veckan och plockade lingonris bl a, för jag tänkte göra en dörrkrans. Har allt framme utom en stomme, men det ska nog fixa sig. Har inte hunnit ta tag i det så riset står kvar på verandan.... Kanske kanske kunde det bli ikväll???