Slapp onsdag
Det är nästan att jag känner mig FÖR slapp nu. Har verkligen inte gjort många knop i kväll! Tog en svängom med hundarna när jag kom hem, men sen har jag i princip suttit klistrad framför datorn. Vad jag har gjort? Jo, jag har äntligen uppdaterat/lagt ut ett litet fotoalbum! Inte en endaste dag för tidigt! Får väl fylla på efter hand, men nu finns det i alla fall några bilder!
Det har nu varit två dagar med väldigt mycket funderingar kring Bessie. Efter veterinärbesöket i måndags så kändes det som två val; ta bort den onda tanden eller ta bort hela hunden. Jag har nog gått och trott att det skulle var enkelt att fatta Beslutet med en så gammal hund men det är inte det. Vi började i alla fall vårt resonemang med att i stort sett bestämma oss för att inte göra operationen. Och efter att ha pratat med Olle idag så känns det helt rätt att vi låter henne vara med ytterligare en liten tid. Vi fick en antibiotikakur, och ser vart det tar oss. Jag har ju lite svårt att tro att hon har direkt ont. Visserligen har hon alltid varit en liten tuffing på det sättet, men jag inbillar mig att hon inte hade varit så tolerant mot de andra hundarna som hon är, särskilt mot Hedvig. Skulle hon verkligen äta som en häst? Tugga på isklumpar ute? Gnaga på ben när tillfälle ges? Jag hoppas att det inte är min själviska sida som ser det här bara... Nu hoppas vi på att antibiotikan ska göra nytta, och sen får vi ta en dag i taget.
I går var det tisdag, och som alltid räddningsträning. Och Hedvig gick lysande bra. Jag är så glad och så lättad över detta! Jag vågar väl inte ropa hej riktigt än för bakslag har vi ju haft förut, men det känns bra! Vi var en liten grupp på träningen så vi körde nog 8-9 figgar per hund. Man borde egentligen alltid hinna köra minst så mycket... Efter träningen åkte vi till McDonalds och satt där till onödigt sent, men, men.
Hon löper nu också, äntligen! Rätt bra tajming tycker jag, nu borde det ju vara lugnt över vårens försommarens säsong av tävlingar och prov. Idag har jag varit och vaccinerat henne också, och nu har hon faktiskt gått upp ett kilo till, till 21,6 några kilon till så är hon snart som en normal flat : ) Fast, egentligen är hon ju perfekt i storleken. För räddningen menar jag. Hon är smidig i kroppen vilket torde vara en fördel i rasmassor, och så är hon dessutom lätt att bära.
Jag känner på mig att det var nåt mer jag skulle skrivit, men det verkar inte komma mera. Nu ska jag hänga lite tvätt och sedan byta datorn mot tv. Visst får man ha en riktigt lat dag då och då?
Det har nu varit två dagar med väldigt mycket funderingar kring Bessie. Efter veterinärbesöket i måndags så kändes det som två val; ta bort den onda tanden eller ta bort hela hunden. Jag har nog gått och trott att det skulle var enkelt att fatta Beslutet med en så gammal hund men det är inte det. Vi började i alla fall vårt resonemang med att i stort sett bestämma oss för att inte göra operationen. Och efter att ha pratat med Olle idag så känns det helt rätt att vi låter henne vara med ytterligare en liten tid. Vi fick en antibiotikakur, och ser vart det tar oss. Jag har ju lite svårt att tro att hon har direkt ont. Visserligen har hon alltid varit en liten tuffing på det sättet, men jag inbillar mig att hon inte hade varit så tolerant mot de andra hundarna som hon är, särskilt mot Hedvig. Skulle hon verkligen äta som en häst? Tugga på isklumpar ute? Gnaga på ben när tillfälle ges? Jag hoppas att det inte är min själviska sida som ser det här bara... Nu hoppas vi på att antibiotikan ska göra nytta, och sen får vi ta en dag i taget.
I går var det tisdag, och som alltid räddningsträning. Och Hedvig gick lysande bra. Jag är så glad och så lättad över detta! Jag vågar väl inte ropa hej riktigt än för bakslag har vi ju haft förut, men det känns bra! Vi var en liten grupp på träningen så vi körde nog 8-9 figgar per hund. Man borde egentligen alltid hinna köra minst så mycket... Efter träningen åkte vi till McDonalds och satt där till onödigt sent, men, men.
Hon löper nu också, äntligen! Rätt bra tajming tycker jag, nu borde det ju vara lugnt över vårens försommarens säsong av tävlingar och prov. Idag har jag varit och vaccinerat henne också, och nu har hon faktiskt gått upp ett kilo till, till 21,6 några kilon till så är hon snart som en normal flat : ) Fast, egentligen är hon ju perfekt i storleken. För räddningen menar jag. Hon är smidig i kroppen vilket torde vara en fördel i rasmassor, och så är hon dessutom lätt att bära.
Jag känner på mig att det var nåt mer jag skulle skrivit, men det verkar inte komma mera. Nu ska jag hänga lite tvätt och sedan byta datorn mot tv. Visst får man ha en riktigt lat dag då och då?
Kommentarer
Trackback