Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

Tänk när man är lite nere, så oerhört mycket en liten uppskattning kan betyda.

Igår när jag skulle åka till träningen, så fick jag se något på vägen bara en liten liten bit hemifrån. Förstod först inte riktigt vad det var, tänkte allra först att det var min granne Sonja med sin jättestora hund, men nej det stämde inte heller, och när jag kom lite närmare såg jag att det var en liten flicka med en ponny i grimma. Var precis på väg att stanna och fråga om allt var som det skulle - där finns inga hus precis i närheten och tösen verkade lite liten för att ensam vara ute med en häst i mörkret - när jag efter nästa kurva fick se hennes mamma stå med bil och hästtransport i korsningen. Jag körde ner och frågade om hon behövde hjälp, och det visade sig att det var glashalt och hon kunde inte ta sig in på vår väg (infarten ligger i en liten uppförsbacke). I ett försök att klara ut det lastade de av ponnyn för att få lite mindre vikt, men det gick ändå inte. Med förenade krafter och bogserlina fick vi hennes bil och släpet uppför de första backarna och sen lastades hästen och de körde hem. Det kändes så gott och kunna hjälpa tilll!!!

Idag när jag nyss hade kommit hem från jobbet så knackade det på dörren, och där ute stod samma tjej som jag hjälpte igår (mamman alltså) med en bukett tulpaner som tack. Hon hade verkligen inte behövt det men oh så glad jag blev. Alldeles varm om hjärtat.

Träningen igår gick halvdant. Hedvig kom på ett helt nytt sätt att krångla på. Jag körde henne i lina för att kunna bryta hennes svansande hos figuranten och det gick väl åtminstone hyfsat, men i stället släppt hon rullen på vägen in och började äta snö. Åtminstone två gånger. Suck. Sen lockade jag lite mer på följade figgar och då blev det bättre. Får nöta på det här lite mera - vad annars?

Idag skulle jag träna lite lydnad, men det gick inte alls bra. När jag kommenderade hopp gick hon två steg framåt och stannade och tittade på mig! Efter mycket strul fick vi till en vettig ruta, och fjärren gick väl hyfsat men hon var väldigt ofokuserad. Funderar på om inte det är ett löp på gång. Jag vet inte riktigt... jag trodde ju att hon löpte i slutet av november (tror jag) men nu är jag osäker. Hon blödde inget alls då, och jag kan inte se nåt nu heller, men Haddock uppvaktar henne igen. Bessie också : ) Kanske kan det vara nåt sånt som spökar. Eller bara det faktum att matte är lite ur slag för tillfället?

Det där med jobbet kanske löser sig. Vi hade ett långt samtal i måndags förmiddag, och som vanligt låter ju allt så bra, men jag är ändå rädd att det inte blir någon som helst skillnad i verkligheten.  Det jag är helt säker på är att jag i alla fall skakade om dem lite.  Och det tror jag var nyttigt. Som sagt om det blir någon förändring återstår att se. Jag har blivit ombedd att sätta ihop en lista på problemgrejer och dra på ledningsgruppens nästa möte. Jag är egentligen inte alls sugen på det, men kan det göra någon nytta så... Jag har redan flaggat för att jag är intresserad av en annan tjänst i samma koncern OM det blir en heltid och naturligtvis lite beroende på hur den kommer att se ut., och faktiskt verkade inte min chef helt oförstående till det, men han tyckte att vi först skulle försöka allt vi kan att få mig att trivas utan att byta jobb. Det låter ju fint...

Så fick jag ett erbjudande om att förändra en del i jobbet, lämna ifrån mig t ex hälften av lönerna (sköter idag lön och allt där omkring för 240 pers, helt ensam, ingen backup) och sköta hela redovisningen i ett annat mindre bolag. Men då fick en kollega ett spel för att inte hon blev tillfrågad, och jag kan absolut förstå henne, och det gör att jag inte känner att jag kan tacka ja. Det är lite mer invecklat än så, men ungefär...

Anders har varit iväg med jobbet idag, och kommit hem tidigt fast han skulle jobbat sent, nu ska jag sluta skriva och umgås istället.