Måndag morgon
Denna veckan ska jag jobba, så nu sitter jag här med morgonkaffet och datorn. Ska strax ge mig iväg men jag får erkänna att det tar emot lite... Efter dessa fem sannolikt hektiska dagar så blir det semester på riktigt. Förra året gjorde jag likadant, att jag delade upp semester 1 + 3 veckor och då blev det kanon, men i år kändes den första veckan lite som transportsträcka innan jobbveckan... Kanske beror lite på vädret också.
Igår tog jag en låång runda i skogen med Hedvig, Maiden och en dummy. Ny förresten, jag har varit på gång och beställa på internet, men varje gång har snålheten slagit till. På WT i lördags var där en som sålde, så jag köpte 10 st för 450 och det kändes helt okej tycker jag. Tur jag "snodde" en peng i husses plånbok på morgonen *blink*. Vilket förstås rent tekniskt sett innebär att ANDERS har 10 nya dummies.... Hur som helst. Vi varvade hopp och lek med någon liten övning och hade allmänt trevlig. Vi gick en del i terrängen och när vi kom över ett hygge så började Maiden trampa iväg åt "fel" håll, med hög nos och bestämda steg. Jag trodde hon hade fått nos på nåt djur men hon jagar ju inte så jag sa inte precis åt henne att komma heller. Förrän jag säkert 100 meter bort ser en mössa eller kanske keps som guppar upp och ner i det höga gräset. Ah, det var en bärplockare. Sånt där blir man ju som räddningshundförare rätt glad över : ) Men hur gör man när man berömmer hunden samtidigt som man bryter och kallar in den?
På kvällen skulle vi gå på bio. Jo, jag är helt medveten om att vi är skitbarnsliga men jag är stormförtjust i Harry Potter, och vi har inte varit på bio sen..... ja det vete katten om inte det var Independence Day vi såg på bio senast och det är ju ett tag sen som ni förstår. Nu blev det dock inget med det, för när vi stått i kö en stund så kom det en skylt "utsålt". Vi åkte helt sonika och hyrde en film och köpte popcorn i affären i stället... Hyrd film har sina fördelar också. Man kan se dem i soffan samtidigt som man kramar hunden : ) Och så kan man pausa och ha lite terapisamtal med mamsen under tiden också.
Mamma och syster hälsade på pappa igår kväll och upplevde honom som väldigt väldigt dålig. Jag tror nästan det bästa vore om han fick komma hem. Det känns inte som de gör så mycket för att hjälpa honom, och han blir på nåt vis bara sämre på sjukhuset... Fräckt av mig att säga så, men ibland undrar man. Ett exempel. Pappa har långa stödstrumpor för att han svullnar i ben och fötter. Dessa är ju jobbiga att få på men hemsjukvården fixar detta jättebra och har också ett speciellt hjälpmedel för det. Men på sjukhuset ska de dras på medelst våld i princip. När jag kom i lördags kväll var det ett stort hål på den ena. Ja, ni kan ju föreställa er. I det hålet svullnar ju benet ut. Det måste ju kännas jätteobehagligt!! När jag "konfronterade" sköterskan med det så säger hon att det är ju inte sjukhusets ansvar att fixa strumpor, att han ska beställa själv osv. Men hallå?? Det enda hon visste var att hon jobbat sen i torsdags och då var de trasiga. Jo. För de drog sönder dem första dagen de skulle ha på dem på sjukhuset. Och ingen säger någonting!!!!!!!! Kunde man inte åtminstone sagt till mamma som har pratat varje dag med avdelningen? Eller till distrikstssköterskan - underbara Gerd som är toppen - som brukar hjälpa honom? Usch, jag får krupp....
Nu måste jag verkligen komma iväg till jobbet!!
Igår tog jag en låång runda i skogen med Hedvig, Maiden och en dummy. Ny förresten, jag har varit på gång och beställa på internet, men varje gång har snålheten slagit till. På WT i lördags var där en som sålde, så jag köpte 10 st för 450 och det kändes helt okej tycker jag. Tur jag "snodde" en peng i husses plånbok på morgonen *blink*. Vilket förstås rent tekniskt sett innebär att ANDERS har 10 nya dummies.... Hur som helst. Vi varvade hopp och lek med någon liten övning och hade allmänt trevlig. Vi gick en del i terrängen och när vi kom över ett hygge så började Maiden trampa iväg åt "fel" håll, med hög nos och bestämda steg. Jag trodde hon hade fått nos på nåt djur men hon jagar ju inte så jag sa inte precis åt henne att komma heller. Förrän jag säkert 100 meter bort ser en mössa eller kanske keps som guppar upp och ner i det höga gräset. Ah, det var en bärplockare. Sånt där blir man ju som räddningshundförare rätt glad över : ) Men hur gör man när man berömmer hunden samtidigt som man bryter och kallar in den?
På kvällen skulle vi gå på bio. Jo, jag är helt medveten om att vi är skitbarnsliga men jag är stormförtjust i Harry Potter, och vi har inte varit på bio sen..... ja det vete katten om inte det var Independence Day vi såg på bio senast och det är ju ett tag sen som ni förstår. Nu blev det dock inget med det, för när vi stått i kö en stund så kom det en skylt "utsålt". Vi åkte helt sonika och hyrde en film och köpte popcorn i affären i stället... Hyrd film har sina fördelar också. Man kan se dem i soffan samtidigt som man kramar hunden : ) Och så kan man pausa och ha lite terapisamtal med mamsen under tiden också.
Mamma och syster hälsade på pappa igår kväll och upplevde honom som väldigt väldigt dålig. Jag tror nästan det bästa vore om han fick komma hem. Det känns inte som de gör så mycket för att hjälpa honom, och han blir på nåt vis bara sämre på sjukhuset... Fräckt av mig att säga så, men ibland undrar man. Ett exempel. Pappa har långa stödstrumpor för att han svullnar i ben och fötter. Dessa är ju jobbiga att få på men hemsjukvården fixar detta jättebra och har också ett speciellt hjälpmedel för det. Men på sjukhuset ska de dras på medelst våld i princip. När jag kom i lördags kväll var det ett stort hål på den ena. Ja, ni kan ju föreställa er. I det hålet svullnar ju benet ut. Det måste ju kännas jätteobehagligt!! När jag "konfronterade" sköterskan med det så säger hon att det är ju inte sjukhusets ansvar att fixa strumpor, att han ska beställa själv osv. Men hallå?? Det enda hon visste var att hon jobbat sen i torsdags och då var de trasiga. Jo. För de drog sönder dem första dagen de skulle ha på dem på sjukhuset. Och ingen säger någonting!!!!!!!! Kunde man inte åtminstone sagt till mamma som har pratat varje dag med avdelningen? Eller till distrikstssköterskan - underbara Gerd som är toppen - som brukar hjälpa honom? Usch, jag får krupp....
Nu måste jag verkligen komma iväg till jobbet!!
Kommentarer
Postat av: Malena
Sånt där är ju bara för dåligt! Man blir både upprörd och himla ledsen... Jobbigt för din pappa att vara där när han nästan verkar bli sämre. Det blir lite som vi sa i bilen...
Hoppas det vänder och att han snart får komma hem/redan är hemma!
Kram!
Trackback