Landat
Ja, nu tror jag att det faktiskt har landat. Det faktum att vi har gjort godkänt slutprov :) Visst är det en bit kvar att gå - nästa steg är RHFU, RäddningsHundFörarUtbildning i antingen september eller november (har inte riktigt tänkt klart på det...) innan vi -förhoppningsvis- kan kalla oss för räddningshundekipage på riktigt. Förresten kan jag med smått rodnande kinder, erkänna att jag med flit inte har berättat det här på sidan i förväg. Jag var liksom alldeles tillräckligt nervös ändå :o|
En liten återblick på gårdagen då. Vi hade samlingstid klockan 12 i Götene. Rätt skönt att slippa dra iväg tidigt tidigt, men samtidigt var man bara som en osalig ande under de där morgontimmarna. Ville bara ha det överstökat! Åkte vid niotiden och kom upp i god tid, men när man inte är hundra säker på att hitta på första försöket, så är det skönt att ha lite tid tillgodo. Väl på plats på provområdet så vidtog en lång väntan. Det var väl inte SÅ gräsligt länge egentligen men det kändes länge länge länge. Jag har verkligen varit nervös inför detta - och att se Hedvig ligga som en lite boll längst in i buren under hela väntan, gjorde mig ännu mera nervös. SÅ lugn ska hon inte vara!!!! Så äntligen blev det dags, och då var hon ju där, min vanliga, tokiga, helvilda men underbart figurantälskande, pärla till hund!
Först var det en markeringsövning. Skicka rakt på en låda och se vad som händer. Det som hände var att Hedvig hittade viftade och tassade och tog sin rulle. Sen sprang hon och visade den för båda domarna och publiken innan hon kom in till mig med den... Påvis, och just den figuranten skulle tas fram för att domarna ska kunna se hur hunden engagerar sig i figuranten. Det gjorde hon verkligen, och jag fick faktiskt hålla tillbaka lite eftersom det blev lite för mycket...
Sen skulle vi skicka ner i en källare där hunden skulle in men inte jag. Hedvig for in i en rasande fart och hittade sin fig inne i mörkret. Här gjorde hon en jättebra markering och påvis likaså. Koppelsök sen, och här fastnade hon lite och nosade på nåt som fallit ur en sopcontainer, men när jag satte igång henne igen, så hittade hon figgen nästan direkt och gjorde hennes livs bästa koppelmarkering :) Efter det så skulle hon lyftas och jag skulle klättra upp och ner för en palltrave, lyfta ner Hedvig och skicka henne på sök direkt. Inga problem här. Hon är rätt cool, för jag satte henne på palltraven och hon SATT under hela min manöver upp och ner!!! *chockad*.
Sen var det alltså själva söket, och ...ja jag tyckte hon skötte det riktigt bra. Självständig men ändå rätt hyfsat lydig. Bra markeringar och bra påvis. En figurant fick jag inte gå in till, och inte heller göra påvis på, och det trodde jag inte skulle gå, men jovisst, jag klappade om henne och avslutade den på distans, och sedan gick vi vidare utan några som helst bekymmer. Hon hittade en figurant som skulle vara dold, men ett litet smalt rör ledde in i legan och den vägen tog hon in. Sen trampade hon nog lite på den figgen *f'låt* innan hon tog rullen och kom in till mig med den. När jag gått den sista kanten upp så kände jag mig faktiskt rätt nöjd med vår insats, men visst känns det lite jobbigt att gå fram och säga "nu är jag klar med området". Det var dock inga långa diskussioner innan jag fick handslag av båda domarna. GODKÄND! Det var lite mycket puss och kram på nåt ställe sa den ene domaren, men i övrigt var det bara positiva fina ord.
Vi har ju verkligen kämpat med markeringarna, det vet ni alla som hänger med här, men nu ska ni få höra min teori... Jag brukar ju ha fördröjning. Hon vill så gärna in, så gärna fram, sågärna sågärna såmycket!!! MEN nu var det provsituation, laddning i förväg (fast min nervositet faktiskt försvann så fort vi kom igång med söket) och lite belastning i form av publik väldigt väldigt tätt inpå (fick nästan armbåga mig fram vid nåt tillfälle) och så detta att lämna figgar utan att ta fram dem. Alltså: man behöver ha den där marginalen tror jag. För att det ska räcka när det väl gäller. Hoppas att Hedvig alltid kommer att hålla mig och sig med den marginalen. Här är några bilder från gårdagen.
Sanningens ögonblick. Här får vi instruktioner av provledaren
Markeringsövning - eller anskällningslåda - alldeles före markering
Hanteringsövning - både hund och förare. Lägg märke till att Hedvig
sitter blick stilla!
En liten vätskepaus behövdes efter ungefär halva söket.
En mindre smickrande bild i orginal. Min bak tar upp stor del av den före beskärning : )
Under ganska lång tid nu har det bara varit räddning, räddning och räddning. NU ska jag ut och träna apportering : )
En liten återblick på gårdagen då. Vi hade samlingstid klockan 12 i Götene. Rätt skönt att slippa dra iväg tidigt tidigt, men samtidigt var man bara som en osalig ande under de där morgontimmarna. Ville bara ha det överstökat! Åkte vid niotiden och kom upp i god tid, men när man inte är hundra säker på att hitta på första försöket, så är det skönt att ha lite tid tillgodo. Väl på plats på provområdet så vidtog en lång väntan. Det var väl inte SÅ gräsligt länge egentligen men det kändes länge länge länge. Jag har verkligen varit nervös inför detta - och att se Hedvig ligga som en lite boll längst in i buren under hela väntan, gjorde mig ännu mera nervös. SÅ lugn ska hon inte vara!!!! Så äntligen blev det dags, och då var hon ju där, min vanliga, tokiga, helvilda men underbart figurantälskande, pärla till hund!
Först var det en markeringsövning. Skicka rakt på en låda och se vad som händer. Det som hände var att Hedvig hittade viftade och tassade och tog sin rulle. Sen sprang hon och visade den för båda domarna och publiken innan hon kom in till mig med den... Påvis, och just den figuranten skulle tas fram för att domarna ska kunna se hur hunden engagerar sig i figuranten. Det gjorde hon verkligen, och jag fick faktiskt hålla tillbaka lite eftersom det blev lite för mycket...
Sen skulle vi skicka ner i en källare där hunden skulle in men inte jag. Hedvig for in i en rasande fart och hittade sin fig inne i mörkret. Här gjorde hon en jättebra markering och påvis likaså. Koppelsök sen, och här fastnade hon lite och nosade på nåt som fallit ur en sopcontainer, men när jag satte igång henne igen, så hittade hon figgen nästan direkt och gjorde hennes livs bästa koppelmarkering :) Efter det så skulle hon lyftas och jag skulle klättra upp och ner för en palltrave, lyfta ner Hedvig och skicka henne på sök direkt. Inga problem här. Hon är rätt cool, för jag satte henne på palltraven och hon SATT under hela min manöver upp och ner!!! *chockad*.
Sen var det alltså själva söket, och ...ja jag tyckte hon skötte det riktigt bra. Självständig men ändå rätt hyfsat lydig. Bra markeringar och bra påvis. En figurant fick jag inte gå in till, och inte heller göra påvis på, och det trodde jag inte skulle gå, men jovisst, jag klappade om henne och avslutade den på distans, och sedan gick vi vidare utan några som helst bekymmer. Hon hittade en figurant som skulle vara dold, men ett litet smalt rör ledde in i legan och den vägen tog hon in. Sen trampade hon nog lite på den figgen *f'låt* innan hon tog rullen och kom in till mig med den. När jag gått den sista kanten upp så kände jag mig faktiskt rätt nöjd med vår insats, men visst känns det lite jobbigt att gå fram och säga "nu är jag klar med området". Det var dock inga långa diskussioner innan jag fick handslag av båda domarna. GODKÄND! Det var lite mycket puss och kram på nåt ställe sa den ene domaren, men i övrigt var det bara positiva fina ord.
Vi har ju verkligen kämpat med markeringarna, det vet ni alla som hänger med här, men nu ska ni få höra min teori... Jag brukar ju ha fördröjning. Hon vill så gärna in, så gärna fram, sågärna sågärna såmycket!!! MEN nu var det provsituation, laddning i förväg (fast min nervositet faktiskt försvann så fort vi kom igång med söket) och lite belastning i form av publik väldigt väldigt tätt inpå (fick nästan armbåga mig fram vid nåt tillfälle) och så detta att lämna figgar utan att ta fram dem. Alltså: man behöver ha den där marginalen tror jag. För att det ska räcka när det väl gäller. Hoppas att Hedvig alltid kommer att hålla mig och sig med den marginalen. Här är några bilder från gårdagen.
Sanningens ögonblick. Här får vi instruktioner av provledaren
Markeringsövning - eller anskällningslåda - alldeles före markering
Hanteringsövning - både hund och förare. Lägg märke till att Hedvig
sitter blick stilla!
En liten vätskepaus behövdes efter ungefär halva söket.
En mindre smickrande bild i orginal. Min bak tar upp stor del av den före beskärning : )
På väg tillbaka - uppdraget slutfört
Under ganska lång tid nu har det bara varit räddning, räddning och räddning. NU ska jag ut och träna apportering : )
Kommentarer
Postat av: Malena
Av nervositet syns då inget på första bilden! Du ser så avslappnad ut. Härlig berättelse och roligt att någon (husse?) tog bilder, så får man liksom vara med lite :-) Jag minns känslan av att säga att nu är jag klar. Typ. Kanske. Eventuellt. Eller om jag skulle. Kanske. Lite till. Typ.
Grattis igen!
Kram!
Trackback