Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

....det är jag det. Kan inte precis säga att jag tappat sugen, men när det är 25 grader sommar ute, så blir både egen och andras bloggar och hemsidor lite dåligt besökta. Ska ta ett varv på mina favvosidor om en stund :-)

Så vad händer då i den fridhemska världen? Tja....full rulle skulle man väl kunna säga. Dagarna bara rinner iväg!! Fredag-lördag var vi ett gäng som träffades i Skövde för räddningshundträning och det var både roligt och givande. Inte så ofta man har chansen att söka i riktigt maffiga rasmassor, men igår gjorde vi det. Först fick hundarna söka ett relativt stort område tomt, och på slutet av området fanns två figgar. Första delen sprang Hedvig som en galning över massorna, och sökte riktigt intensivt. När hon hittat och markerat första figgen så hade hon väl laddat ur lite och gick i lite miera normalt tempo :-)

Men helgens höjdpunkt infann sig i går em. Vi var en liten grupp på fyra ekipage som testade en liten övning i kulisshuset. Där finns två trappuppgångar, men våníngsplanen har kontakt så man kan gå igenom. Vi skickade upp en fig i bortre uppgången, som på vägen upp stängde alla dörrar så att hundarna inte skulle kunna gå ut den vägen. Längst upp vid trappavsatsen parkerade vi figgen.

Sedan skickade vi hundarna i andra uppgången, där det inte fanns någon draghjälp alls i form av spår eller annan vittring (eftersom ingen gått där på hela dagen). Hedvig var först ut och hade alltså inte heller någon hundvittring i trappuppgången. Man kan väl utan överdrift säga att det blev svårt!  Figgen satt på tredje våning, men mycket vittring singlade ner på våning två. Vi tog tiden och det var lite kul i efterhand när man förstod hur svårt det faktiskt blev. Efter sex minuters letande markerade Hedvig - som vi uppfattade det utifrån - rakt under figuranten. Men jag tyckte ändå (och det var ju syftet med övningen) att hon skulle jobba vidare och komma närmare. Hon gjorde ju inget fel, men det är rätt intressant att se hur mycket hundarna klarar. Så med is i magen väntade jag medan hon skallade i tre hela minuter under figgen. Sedan jobbade hon vidare. Efter en stund var hon tillbaka på samma plats och markerade igen, men fortsatte till slut. Efter - hör och häpna - 34 minuter ! kom hon för första gången ut till mig, tittade på mig med vild blick, och jag lovar att hon sa "Matte, förstår du hur svårt det här är"  men innan jag ens han  tänka "vattenpaus" så var hon igång i arbete igen. Efter i runda slängar 45 minuter började hon se riktigt trött ut, men hade fortfarande inte "hittat" trappan upp till tredje våning. För att verkligen få ett lyckligt slut på detta hästarbete, så gick jag upp en halvtrappa till första våning, och försökte med rösten styra henne uppåt. Det var inte heller helt lätt men efter 50 minuter rasslar hon iväg uppför sista trappan, får kanonvittring och drar rakt ut till figuranten och gör en klockren markering med många skall. 50 minuter på en fig! Inte utan att man är stolt... Och det bästa av allt är att hon inte kommer ut och tar hjälp, utan bara jobbar på. Härligt!

Vad annars? Jag har inte kommit i gång med lydnadsträningen som jag tänkt, vilket förstås innebär att jag inte startar på IPO-r provet nästa helg. Men räddningsträningen är som alltid i full gång. Förra helgen körde vi ett delprov i Värnamo, men efter diverse avhopp blev det bara två startande ekipage..

I morgon ska det hända något som jag är övertygad kommer bli jätteroligt! Jag och Maiden har en "dubbeldate" med Malena och Moltas!! Moltas var Malenas hund tidigare, men nu bor han hos en annan familj. Han och Maiden var superkompisar och vi tränade ihop när de var unga.... Ska bli SÅ kul att träffas igen! Ja, Malena träffar jag ju, men Molleboll...

Idag ska jag på 10-årskalas och på tisdag stundar en Ullareds-resa :-) Mamma ska till optikern där, och då kan det väl inte skada med en liten runda på GeKås heller??