Adressändring
I fredags tränades det apportering här. Lade ut ett sök med ett gäng dummies, blandat med fyra fågar. Sen körde vi alla tre hundarna ihop. Hedvig hittade först en duva, och gissa vad - hon nästan HÖGG den i farten! Snabbt in och lämnade. Sen hittade hon en kråka, och apporterade den nästan lika snabbt. Övriga två fåglar tog Maiden in. När allt var inhämtat, så tog Anders in Maiden och Haddock, och så körde jag mera apportering med Hedvig. Hon var inte riktigt lika snabb att plocka när hon inte hade konkurrensen från de andra, men hon gjorde det! Hon apporterade fågel! Bara en gång tvekade hon, men efter lite uppmuntran så tog hon upp och bar skatan fint in till mig.
Senare på eftermiddagen tog jag ut Hedvig igen och körde ett sök med de fyra fåglarna. Och återigen apporterade hon. Tänker inte säga att problemet är löst, men det känns som vi har tagit ett steg i rätt riktning. Sen kan ju en del av sanningen också vara att vi inte har kört med fågel på jättelänge, så det hon tyckte var äckligt kanske har suddats lite.
På sena eftermiddagen packade jag in Hedvig och lite attiraljer i bilen och körde ner till Vislanda, där vi var några stycken som hade bestämt att vi skulle träffas och diskutera lite räddningsfrågor. Jag måste säga att jag är lite stolt över Hedvigs sätt att stänga av när nåt inte rör henne. Jag tog in och kopplade henne vid min sovsäck, och där låg hon. Stilla. Tyst. Lugn. Från det att vi kom vid 18-tiden tills dess vi nattrastade och kröp i säng strax före halvfyra på natten. Då somnade hon igen bredvid mig, så hon var nog lite tagen av all apportering på dagen.
I lördags fortsatte vi vårt pratande på förmiddagen, och sen gick vi ut och tränade. Det blev ruinsök, och jag förutom det vanliga hånglandet så tycker jag att hon gjorde det riktigt bra. Sen byggde vi en helstängd lega som jag passade på att köra på, och där höll hon på bra länge först innan hon bestämde sig för att ta rullen, och sen innan hon vände med den till mig. En mörkerfig hann vi med också innan vi skiljdes åt framåt kvällningen.
Idag har vi träffat Sonja och Masse igen, och idag lekte Masse och Hedvig : ) Nyttig träning både för kropp och själ! I morgon, ja faktiskt om en knapp halvtimme, är det nyårsafton, och som traditionen bjuder så äter vi då fondue med min syster, och några kompisar. Folket har förutom syrran, mig och Anders varierat lite, men fonduen har vi hållit oss till i så många år så jag inte vet vad vi gjorde innan dess...
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!
Dyster
Det borde man väl inte vara när man är ledig och allt? Men det är jag! Det är grått och disigt och så tråkigt ute!! Tänk bara vad en enda centimeter snö hade gjort skillnad!! Att jag dessutom har hemsidesbekymmer och beslutsångest kring det gör inte saken bättre.
Nej, nu får vi rycka upp oss! Man har inte roligare än man gör sig, eller hur är det?
På Annandagen var vi i Jönköping och tränade räddning. Det var ett område som var helt nytt för oss och det är alltid både nyttigt och bra med nya ställen. Hedvig fick två höga figgar, och jag tyckte att hon löste båda två rätt bra faktiskt. Att det tar lite tid att komma till markering ser jag inte som något problem, hellre det än att hon klipper rullen för tidigt, eller i okynne. Anders körde hittaövningar med Haddock. Han har blivit mer och mer lättskallad, och kan ibland börja skälla och hoppa runt innan han riktigt har hittat ända fram och bestämt sig att HÄR ÄR DEN. Med hittaövningar är tanken att han återigen ska komma på att HITTA är det viktigaste. Får man sen ingen direktbelöning, ja då får vi väl skälla lite då. Typ så.
Igår var vi ute på Store Mosse en runda. Hade tänkt fota lite, men det blev inget att ha. Ska jag kunna utnyttja min telezoom så vill det nog till lite bättre ljus. Eller en skickligare fotograf kanske : )
Vår lilla kissemiss har jag inte avlagt någon rapport om på länge. Hon var ju född och uppvuxen som innekatt, och vi resonerade som så, att det var bäst att hon fick lära känna hundarna inne först, innan hon fick börja gå ut. Men det har ju inte gått nåt vidare. Hedvig och katten funkar bra, de tittar inte åt varandra, men både Maiden och Haddock vill jaga den. Nu när vi har varit lediga har katten fått börja gå ut i alla fall, och vi har omsorgsfullt sett till att hundarna är inne när katten är ute, och det blir kanske bra tillslut. Det verkar som fröken Estrella har tuffat till sig lite bara de här dagarna, och givetvis mår hon mycket bättre av att få gå ut. Jag har inte sett henne ta några möss varken ute eller inne, men peppar peppar... det verkar inte komma in lika mycket möss längre. Kan också bero på att vi fångat massor i fälla............. : )
Igår var jag på anställningsintervju, och det kändes faktiskt riktigt bra. Vi är visst tre stycken som är på tapeten till denna tjänst, så nu kan man inte göra annat än att hålla tummarna och eventuellt också bita på naglarna. Det verkar vara en helt annan mentalitet på detta ställe än där jag är nu. Mycket mera familjärt, även om de som jobbar där inte är familj så att säga. Högre lön för faktiskt mindre kvalificerat arbete, och inte alls lika mycket arbete... Det är faktiskt det enda som bekymrar mig. Tänk om jag får jobbet och inte får fullt upp. Det är på nåt vis ett skräckscenario! Jag som är van att hålla högt tempo från morgon till kväll! Å andra sidan vill jag ju komma ifrån det där med att ständigt ha hjärtat i halsgropen för att jag inte hinner med...
Nu är det morgon/förmiddagskaffedags, och sen ska vi ut och apportera lite. Har tinat några fåglar och är väldigt nyfiken på hur det ska gå. Sen ska jag iväg till Vislanda. Ska först ha ett litet möte ikväll, och sedan träna i morgon. Kommer jag iväg i tid i em kanske jag ger mig till att göra lite lydnad där nere på ny plats. Har fundering på att starta en lydnadstvåa i januari, och då är det väl hög tid att sätta igång träningen igen...
Ryggläge
Julafton var tämligen traditionsenlig, och därmed både bra och mysig. Fina klappar och god mat, men det som allra mest värmde hjärtat var att pappa faktiskt orkade vara med hela kvällen. Visst var han trött på slutet, men vem var inte det??
Vi har också kört några figgar var på Anders jobb idag. Den första blev jag väldigt förbryllad över, för Hedvig letade på och jag trodde att hon hade hittat den, men så jobbade hon vidare ändå och gick till slut i från. Flera gånger. Kanske slog vittringen underligare än jag fattade?? Till slut tog vi ut Hedvig och körde en annan lega istället, för jag ville inte stå och mata på henne på samma ställe gång på gång, det blir ju helfel. Övriga figgar skötte hon på sitt vanliga hysteriska vis... Jag funderar mycket på det här med skallmarkering... Om det verkligen bara blir godkänt med skallmarkering internationellt, skulle vi fixa det?? Skulle vi kunna få till en BRA skallmarkering på Hedvig?? Det ska ju inte bara vara markering, den ska ju vara ihållande, tydlig, inte för snabbt och inte för segt.... Jag väljer nog trots allt att köra på med min rullemarkering tills vi vet nåt annat...
Haddock fick också några figgar, och han tände till och både klättrade och trängde sig fram mer än han brukar faktiskt, så det gick riktigt bra för honom också. Och givetvis fick även Maiden hitta husse tre gånger, och det gjorde hon i sin vanliga coola stil : )
I lördags lade vi ut ett sök med massor av apporter, och så körde vi alla hundarna samtidigt. Anders höll koll på Maiden och Haddock, så att jag kunde koncentrera mig på Hedvig. Har varit väldigt skeptisk till att köra henne så, men det blev kanonbra! Jisses vilka snabba upptag man gör om det finns minsta risk att någon annan tar apporten!! I morgon ska vi köra räddning så då blir det väl inte, men i övermorgon ska jag försöka göra samma sak med fågel. Det kanske kan lösa lite av vårt fågelproblem? Har tränat rysligt lite med fågel i höst, men nu är det hög tid!!
I går morse gick Sonja och jag en julaftonspromenad med hennes jättestora Masse, och Maiden och Hedvig. Det var riktigt mysigt och Masse är så jättebra för Hedvig som tycker att andra hundar är lite läskiga. Han vill gärna leka, och vill gärna nosa henne i rumpan, men han är oerhört signalsäker och blir inte påträngande när hon backar undan. Endera dagen så kommer de där båda att leka i full fart, det är jag övertygad om : )
Nu ska jag fixa fram lite kvällsmat och sen blir det nog att bläddra ett varv på tv'n igen. Fortsatt god julhelg alla vänner! Förresten - ni kanske inte är så många som hittar hit, eftersom vår kortadress has.it har lagt av och man måste gå via teliaadressen... Funderar på att skaffa ett eget domännamn, men dels är jag lite snål och dels har jag dålig koll. Jag funderar nog ett tag till : )
Jättetrött....
I går var det dags för den stora, traditionella, och oerhört roliga julfesten i musikkåren. En av årets stora höjdpunkter : ) Det är ett sånt fantastiskt härligt gäng, och det är en stor förmån att få vara med i denna samling människor! Vi övade först inför konserterna på lördag, och sen hade vi knyt-julbord, vilket som vanligt smakade bra. Sen sjunger vi julsånger och förvanskar dem till oigenkännlighet genom blanda dem hejvilt och vråla ut dem (låter inte ett dugg kul, det är nog så att det måste upplevas...) och sen kommer tomten och delar ut våra medhavda paket, med obilgatoriska rim, det ena sämre än de andra....
Igår morse, fem i sex ungefär, när jag var på toa, iförd endast tröja, så knackar det på dörren. Hur stor är sannolikheten för det vid den tiden på dygnet... Hur som helst, så var det en av grannarna som hade en hund för mycket och undrade om den var vår. Jag blev kall först och tänkte "måste räkna hundarna..." men har man inte fler än tre så lär man ju märka om någon saknas kring benen på morgonen... Till slut kom vi fram till vems den var, och ringde husse. Han blev jätteglad, för han hade letat efter hunden halva natten. Man kan ju undra vad som får en genomsnäll labbekorsning som alltid lufsar runt lös hemma på gården, att på sista snabbis-kvällspinken bara gå upp i rök? Tur att den kom tillrätta i alla fall : )
Det har varit väldigt mycket jobb på sistone, men när den här dagen är avverkad, så ska jag ta jullov! Ledigt! Semester! Helg! Sovmorgon och tv-kvällar!! Hundträning i dagsljus! SÅ skönt ska det bli! Om jag bara hinner igenom allt jag MÅSTE idag.
Jag funderar över det förnuftiga i att berätta detta, men som ni vet så har jag svårt att hålla hemlisar. Tror inte att jag har så många besök av arbetskamrater (och om jag har det så kunde de gott skriva en rad då och då, eller hur?) Detaljerna får ni inte veta idag, men jag kan avslöja att jag ska på anställningsintervju i mellandagarna. För ett jobb som ramlade över mig skulle man kunna säga. Åh, det är så spännande, det verkar så bra, och jag hoppas, hoppas.....
Dan före
Igår var jag på en "kurs" med jobbet i Göteborg. Åkte klockan sex på morgonen och var hemma klockan sju på kvällen, och man kan väl säga att det var två timmar som var nåt att ha. Övrig tid kunde ha kvittat... Jag fattar inte hur man tänker när man ordnar användarträffar i olika dataprogram? Visst ska man ha bredd och visa nyheter, men när tre fjärdedelar känns som ett reklamavbrott, så är det inget vidare. När man betalar dyra pengar och avsätter en hel dag!! Jag avsatte dessutom stor del av söndagen för att överhuvudtaget hinna åka!! Men jag fick ju åka tåg i första klass i alla fall. Önskar att jag hade kunnat ta med mig Hedvig så hade det åtminstone varit nån nytta med det!
I söndags förmiddag fick alla hundarna komma ut och jobba lite. Först fick Maiden och Haddock dela på ett sök med 18 dummies medan Hedvig fick sitta passiv och sen fick Hedvig ett alldeles eget med fem. Tycker att de skötte sig bra allihopa! Blr skönt att vara ledig så man kan hinna träna lite i dagsljus! Vi har inomhustävling i januari och den är jag lite sugen på, men då måste man ju ha tränat i ridhus någon gång innan, så man vet hur spännande dofterna där inne är! Har inte anmält än, så det börjar ju bli dags om man ska vara med...
I lördags blev det pepparkaksbak, och på eftermiddagen promenad med Sonja och Masse. För Hedvig som tycker att andra hundar är lite otäcka, så blev det perfekt att Masse och Maiden busade, medan Hedvig kunde figurera lite i "utkanten" av buset. Nästa gång kanske hon t o m vågar busa lite hon också : )
Adrenalin-kick
I går hände nåt annorlunda, kan man säga. Vid sisådär tjugo i tre på eftermiddagen ringde Kicki, som i sin fått samtal från en som fått ett samtal... Alla dessa samtal gällde en jakthund, försvunnen sedan i söndags, som ägaren vill ha hjälp med att leta efter. Hunden hade hörts vid flera tillfällen vid en såg, men trots ett inhärdigt letande så hade man inte kunnat hitta den. Hmm, egentligen inget jobb för en räddningshund - egentligen vill vi ju att de ska bry sig så lite som möjligt om andra hundar. Nåja, vi resonerade så här, att vi kan ju knappast göra någon skada! Den försvunna hunden kan ju liksom inte bli mer försvunnen. Kicki meddelade hundens ägare att vi var villiga att göra ett försök, men att det verkligen var en chansning.
Stack från jobbet direkt, och var bara hemma och bytte om och hämtade hundarna, innan jag for iväg igen och plockade upp Kicki och Ella på vägen. När vi kom fram mötte hundens ägare oss, och just som vi klev ur bilen, hördes hunden gläfsa till. Jahapp, då hade vi ju i alla fall en ungefärlig riktning. Hundägaren som kände till området, verkade övertygad om hunden var nere mot ån, och vi förmodade att den satt fast på något vis. På själva sågens område låg stora stora timmerupplag. Om jag säger "gudrun-högar" så förstår åtminstone alla smålänningar vad jag menar *blink*. Vi delade på oss, Kicki gick ner mot ån, och jag och Maiden tog oss an ett terrängområde på andra sidan om timmerupplaget, som även det hade anslutit ner mot ån så småningom. När jag kommit ett litet stycke ut, så hör jag hur en hund skäller, och jag uppfattade det som om det kom bakifrån, från det håll jag kom. Först trodde jag att det var Kickis Ella som skällde, men efter konferens med Kicki på telefon så fick jag veta att det inte var det.
Jag hade Haddock med mig i bilen, och trodde att jag kanske hade glömt stänga luckan; att det kanske var han som satt och gapade i bilen. För säkerhets skull så gick jag tillbaka, och denna gång rundade jag timmerupplaget på andra sidan. Just som jag fick min bil inom synhåll, och såg luckan väl stängd, så drog Maiden rätt upp i en av timmertravarna. Jag är rädd för att någon stock ska komma i rullning, så jag låter aldrig mina hundar springa upp, och det här var STORA högar! Hon hann nästan ända upp innan jag fick stopp på henne och fick ner henne. Försökte skicka in Maiden mellan travarna, men hon gick bara ett par meter in innan hon vände och försökte gå upp igen. Detta upprepades ett flertal gånger, och just i samma veva anslöt sig den försvunna hundens husse till mig och Maiden.
Helt uppriktigt sa jag till honom att jag inte hade en aning om VAD min hund var intresserad av, men att hon hade stort intresse uppåt. Hussen (tänk att jag inte kan komma ihåg vad han hette...) så minst sagt skeptisk ut. Han tittade på timmerupplaget och sa, att hans lilla hund, korstning strh tax och cairnterrier, aldrig skulle varken vilja eller kunna klättra dit upp. Jaa, vad ska man säga. Jag upprepade nog att jag inte alls kunde veta, men som sagt - stort intresse uppåt. Efter en mycket kort stunds övervägande (och ytterligare en stunds protesterande mot mina invändningar ur säkerhets-synvinkeln) klättrade hussen resolut upp på första bästa hög. Och - tro det eller ej - där uppe - säkert fem meter upp - vankade hans lilla hund fram och tillbaka. Den var inte skadad på minsta vis, och den satt inte fast, men den vågade helt enkelt inte klättra ner.
Där har hunden trampat runt i fyra dygn, och man hade letat, letat, letat, letat och letat under dessa fyra dygn. Jag tror knappt att vi var där i tjugo minuter innan han var hittad! Man får sig en tankeställare om vilket suveränt verktyg våra hundar är!! Hussen berättade att barnen varit förtvivlade (givetvis) och han själv också. Just det där att veta att han fanns där någonstans, men inte lyckas hitta honom höll på att göra honom vansinnig... Jag vet faktiskt inte vem som var gladast - hunden, husse eller jag ; )
Mycket glada och lätta om våra små hjärtan åkte vi hem, nöjda med en sorts skarp insats. Trots att Maiden nu är pensionär och inte kommer att komma ut på några mer "riktiga" eftersök, så kan jag ju i alla fall skryta med att hon sannolikt har räddat ett hundliv. Det känns så´underbart bra : )
Trött, tröttare, tröttast
Jag har fått en sån dålig vana. Jag kommer inte i säng på kvällarna!! Pysslar med både det ena och det andra, och så när det nästan är tid att Anders ska komma hem så tänker jag; äh, jag är uppe tills han kommer hem...och så ska man prata lite... och vips är klockan minst halv tolv, ibland mer...Klockan ringer 05.20 i alla fall... Nu är jag förvisso morgonpigg, just vad det avser att komma upp, men jag känner att jag är sliten. Och inte blir det bättre av att det är tråkigt på jobbet. Själva jobbet är väl okej, men det är så mycket runt omkring. Vi hade möte i måndags em, och jag var riktigt ledsen när jag gick hem. Är väl ingen idé att de frågar vad man tycker, när de tittar på en som om man vore nåt katten släpat in, när man säger det?? Och varför ska vi tycka? the boss gör ju som hon vill ändå?
Igår var det räddningsträning, givetvis. Och jag tycker att vi fick till en riktigt bra liten träning. Eller...liten vet jag inte, var inte hemma förrän halv elva och då var vi ändå bara fyra i gruppen! Jag gjorde ett experiment med Hedvig. Lade ut en figurant i en "låda" väldig gles, så figgen var lättlokaliserad, men det gick inte (inte ens för Hedvig) att komma in till den. Sedan skickade jag. Ingen fastrulle och ingen lösrulle. Ville bara vänta ut och se om det möjligen skulle komma nåt ljud ur Hedvig..... Jag har funderat hit och dit på att försöka få igång henne till skallhund i stället. Det är inget nytt, för hon är ju definitivt till sättet en skallhund!! Nu aktualiseras tanken eftersom det finns risk för att man i INSARAG (ett dokument och regelverk som styr internationella insatser) skriver in att hunden måste föras naken, och det blir ju ett problem för rullehundarna. Nu vill jag påpeka att det INTE är klar och INTE har skrivits in än, så man får väl lugna sig lite...
Hur som helst...
Jag skickar Hedvig mot legan, och hon hittar förstås direkt. Sedan försöker hon givetvis ta sig in - som vanligt. Hon krafsar, buffar, gräver, försöker krypa under. När det inte lyckas så försöker hon ta rullen, gång på gång, men eftersom hon inte har någon rulle runt halsen så går ju inte det. Då försöker hon lite till med att ta sig in. Hon tar med tänderna och sliter och river i legan och håller på... Läääänge. Till slut stannar hon upp. Tittar på legan och rusar sedan in till mig, nästan med panik i blicken *MATTE DU MÅSTE HJÄLPA MIG!!* Jodå, jag hjälper henne genom att skicka henne en gång till. Samma sak upprepas. Inte så mycket som ett gnäll kommer över hennes svarta läppar!! Inte ett frustrations-voff, eller pip eller nånting. Bara ett hiskeligt kämpande för att ta sig in...
Till slut kommer hon in igen, och då sätter jag henne utom synhåll lämnar ut en lösrulle till figgen. Skickar igen, och nu händer nåt rätt spännande. Hedvig som i vanliga fall tar rullen och trampar runt innan hon kommer sig för med att lämna figgen, springer dit, nappar rullen så fort hon får den, vänder direkt och kommer till mig. Och jag fick känslan *gud, vad skönt, nu känner jag igen mig*. Följande figgar kör jag med lösrulle och hon löser det jättebra!
Så som det känns just precis nu så får hon fortsätta vara rullhund, tills vidare...
I kväll är det egentligen sångövning på schemat, men jag tror att jag hoppar över. Det är så supermysigt, men jag skulle verkligen behöva göra lite annat. Vill köra ett lydnadspass med Hedvig, för jag är sugen på att tävla i januari, men sen måste det tvättas och donas och ikväll MÅSTE jag sova tidigt om jag ska orka åka hemifrån 04.50 i morgon!! Har beställt lussekatter till jobbet 05.00 och vill ha kaffet klar tills chaufförerna börjar droppa in vid halv sex eller så.
Var ute på lunchen en dag förra veckan och plockade lingonris bl a, för jag tänkte göra en dörrkrans. Har allt framme utom en stomme, men det ska nog fixa sig. Har inte hunnit ta tag i det så riset står kvar på verandan.... Kanske kanske kunde det bli ikväll???
Glest mellan uppdateringarna...
I torsdags var jag på en musikal, framförd av min systerdotter Annies fritids. Den handlade om oväntat besök i en trollskog, och det var riktigt mysig! De stora barnen hade rollerna, och de mindre barnen var kör. Över förväntan bra faktiskt : )
I fredags for jag upp till Skövde för att hjälpa till med uttagningen av nya RI-ekipage. Jag hade erbjudit mig att komma upp och vara figurant, men det blev så att jag fick vara med lite mer. Hålla i någon station och vara lite delaktig i bedömningen också, så det kändes kul. Och nyttigt. Uttagningen var tuff tycker jag. Jobbigare än den jag gjorde för några år sen, när Maiden och jag blev godkända. Vi hade visserligen snö och kyla att slåss med, men fystesten som genomfördes i lördags, när ekipagen hade varit igång i många timmar och inte sovit mer än kanske en timme var inte snäll. Fick mig att inse att jag nog skulle behöva börja styrketräna!! I grupper om tre, var det först test i roddmaskinen, 500 meter under två minuter. Direkt därefter gå ner på övningsområdet, där gruppen skulle upp på översta våningen i tornet, alla hundar skulle med och två slang korgar skulle också med hela vägen.
Sedan direkt till vår station, där en bår med en 70-kilosdocka, skulle kånkas tre våningar upp i kulisshuset, genom huset på översta våningen och sen ner i andra änden. Dessutom skulle hundarna med också. Denna ondskefulla övning höll på att ta kål på de flesta grupper, och jag skämdes nästan för att stå och hetsa på dem... Efter bårbärningen när ingen hade NÅT kvar, skulle förare och hundar genom ett lååångt rör. Stackars krakar...
Ja, hundförarna har verkligen slitit denna helg och jag är imponerad över hur väl både folk och hundar håller ihop måste jag säga. JAG känner mig seg i dag, och jag kan bara föreställa mig hur de känner sig. Träningsvärk lär bara vara förnamnet....
Det känns dock mycket härligt att kunna säga ett STOORT GRATTIS till "våra" tre ekipage, Thomas, Tobbe och Anette, med hundarna Gizmo, Lia och Hifie, som alla sex gjorde mycket bra ifrån sig och blev godkända!!
Adventsmorgon
Eftersom ni säkert inte är intresserade av en hel roman om min senaste vecka så tar vi en kortversion. Det är mycket jobb just nu, trots att jag borde stänga och gå hem och strunta blankt i hur det går. Men jag kan ju inte riktigt det... Igår fick jag faktiskt avstå min kurs och låta Anders och Kicki ta hand om den själva (vilket förstås gick jättebra, jag var inte det minsta orolig för den delen) för att komma ifatt mig på jobbet. Vilket gav ett gårdagsfacit om arbete från 06.30 och 20.45... Med risk för att låta som Sverker Olofsson; Ska det vara på det här viset??
I tisdags var jag i Kalmar på en kurs med jobbet, och efteråt så var vi kvar och gick på stan en stund. Ramlade in i en leksaksaffär där jag hittade världens sötaste lilla tomtemor-dräkt. Denna bar Hedvig - efter vissa justeringar - i tomtetåget i söndags och jag lovar att hon var tågets sötaste. Haddock bar sitt tjänstetecken pyntat med glitter och klockor : ) Vi måste försöka fota det en dag så ska ni få se...
Förra veckan var det dags för ny provtagning på Hedvig. Hon är ju numera jättepigg, så gissa om jag blev storligen förvånad när provsvaren kom och inte alls var bra. Hon ligger väldigt lågt på total T4, men övriga värden (fritt T4 och TSH) ligger inom normalvärdena. Men som sagt - hon är ju pigg!! Jättepigg. Beslutet från min egen veterinär, och jag har även tagit diskussionen med en annan veterinär också, är att hon INTE ska medicineras. Förutom att vissa raser faller utanför ramen för vad som är normalvärde, så finns det individer som har ett låga värden genom hela livet utan att någonsin få symptom.
Nu kommer vi alltså att köra på som vanligt. Givetvis kan vi inte ropa hej helt och hållet, men nu är planen som sagt att köra vidare. Självfallet kan det vara så att hon har något på gång, men i dagsläget är hon att betrakta som frisk. Skulle det dyka upp symptom, ja då får vi ta den katastrofen när den kommer.
Nu är det som vanligt hög tid för mig att ge mig iväg till jobbet. Hoppas att ni alla därute njuter riktigt av adventsmyset! Jag var förresten inne och kikade på statistiken i bloggen och blev förvånad över hur många besökare bloggen faktiskt har. Inte bara över antalet besök, utan över antalet olika besökare. Roligt!
Nu ska det faktiskt gå att lämna kommentarer här också, så nu kanske det är en och annan anonym besökare som vågar sätta ett avtryck också *blink,blink*