Vi sörjer
en god vän.
Bessie blev nästan femton år gammal. Idag har vi låtit henne somna in...
Bessie blev nästan femton år gammal. Idag har vi låtit henne somna in...
Snörugg
Huvva...idag är det ruggväder. Det snöar - visserligen bara lite - och snålblåser. Hur sugen är jag just nu på att träna ikväll? Har just ätit middag - pyttipanna & ägg stod klart åt mig i micron när jag kom hem - och tystnaden har lägrat sig. Hundarna ligger som fyra kanelbullar och bara snusar. Skulle nog kunna tänka mig en tupplur.
Jag fick ett mail idag som gjorde mig både trött och ledsen. I terapisyfte skulle jag kanske skrivit om det men det innehåller andra människor så det gör jag inte. Å andra sidan fick jag ett från en gammal kompis från skoltiden och lite framåt, som gjorde mig jätteglad, så det jämnar kanske ut sig. Eller hur blir det?? Och förresten, hon kan inte vara så värst gammal - hon är ju jämngammal med mig! *Tsss*
Räddning ikväll alltså, trots fel dag. Det var sjukvårdskurs igår så därför gjorde vi en förflyttning till idag. Hedvig har lämnat höglöpet, i stort sett i alla fall och det är rätt skönt. Snart är allt som vanligt igen. Man fattar inte riktigt hur fort tiden rasar iväg, och snart måste jag nog ta almanackan och inte bara planera utan också anmäla till vårens tävlingar och ev. prov!
I måndags var jag hos Lasse och Cissi och snuffsade på deras kull med helt underbara små bearded collie-valpar. Man skulle ju nästan kunna falla t o m för en sån ras *blinkblink*. Helt ljuvliga var de och mamma Bonnie och "onkel" Vico var så stolta så : ) Tyvärr hade jag gjort en dundertabbe, som jag fortfarande är lite sur över. Jag hade givetvis kameran med mig, men när jag skulle ta det första kortet blinkar det -no card- i displayen. *Grrrrrr* I söndags tog jag kort på några hjortar i hägn, och så skulle jag ladda in bilderna, men just då satt Anders vid datorn så jag lade minneskortet på bordet och tänkte det där som man aldrig ska tänka "jag gör det sen". Där låg kortet kvar...Så otroligt irriterande dum man är!!!
Nu hade Lasse ett kort med bara lite minne som passade, så någon bild blev det men jag måste ju alltid ta MÅNGA för att NÅGRA ska bli bra : ) Här är dock ett hyggligt.
Jag fick ett mail idag som gjorde mig både trött och ledsen. I terapisyfte skulle jag kanske skrivit om det men det innehåller andra människor så det gör jag inte. Å andra sidan fick jag ett från en gammal kompis från skoltiden och lite framåt, som gjorde mig jätteglad, så det jämnar kanske ut sig. Eller hur blir det?? Och förresten, hon kan inte vara så värst gammal - hon är ju jämngammal med mig! *Tsss*
Räddning ikväll alltså, trots fel dag. Det var sjukvårdskurs igår så därför gjorde vi en förflyttning till idag. Hedvig har lämnat höglöpet, i stort sett i alla fall och det är rätt skönt. Snart är allt som vanligt igen. Man fattar inte riktigt hur fort tiden rasar iväg, och snart måste jag nog ta almanackan och inte bara planera utan också anmäla till vårens tävlingar och ev. prov!
I måndags var jag hos Lasse och Cissi och snuffsade på deras kull med helt underbara små bearded collie-valpar. Man skulle ju nästan kunna falla t o m för en sån ras *blinkblink*. Helt ljuvliga var de och mamma Bonnie och "onkel" Vico var så stolta så : ) Tyvärr hade jag gjort en dundertabbe, som jag fortfarande är lite sur över. Jag hade givetvis kameran med mig, men när jag skulle ta det första kortet blinkar det -no card- i displayen. *Grrrrrr* I söndags tog jag kort på några hjortar i hägn, och så skulle jag ladda in bilderna, men just då satt Anders vid datorn så jag lade minneskortet på bordet och tänkte det där som man aldrig ska tänka "jag gör det sen". Där låg kortet kvar...Så otroligt irriterande dum man är!!!
Nu hade Lasse ett kort med bara lite minne som passade, så någon bild blev det men jag måste ju alltid ta MÅNGA för att NÅGRA ska bli bra : ) Här är dock ett hyggligt.
Är man hyfsat söt eller?? Som en nalle... *puss*
Nästan vår
Ja...eller det känns ju så i alla fall. Det har visserligen varit lite kyligt i vinden, men solen har lyst och det har varit plus på termometern. Men jag undrar vart vi är på väg. Möjligen kan några av er komma ihåg att jag fotade videkissar på självaste julafton, och idag har jag tagit den här lilla bilden på vår fläder.
Idag har jag tränat spår och lydnad tillsammans med Gitte och Caxa. Vi började med att lägga våra spår för att de skulle hinna ligga till sig lite, och sen gjorde vi en platsliggning. Det är rätt länge sen jag gjorde någon regelrätt platsliggning och eftersom jag har nött en del på fjärren på sistone, så ville jag testa att hon inte sätter sig upp bara för att jag står synlig och vänd mot henne. Det gick bra en lång stund, men rätt som det var - alldeles innan jag hade tänkt gå tillbaka förstås - så satte hon sig upp *gnissel*. Jag kommenderade ner henne igen, och sen låg hon. Fria följet var nästan katastrof idag. Bra kontakt förvisso, men hon drev ut i sidled nåt hemskt. Jag vet inte riktigt varför det blev fel, men ... Bara att träna på som vanligt. Får väl backa lite och försöka belöna upp rätt position. Vi försökte oss på lite budföring också, men det gick väl inte helt lysande *skratt*. Hedvig gick hyfsat ut till Gitte, men tillbaka till mig var det svårare. Efter lite funderande tror vi i alla fall att vi - eller snarare Gitte - har kommit på hur det ska tränas.
Sen var det då dags för spåret. Lilla Heddan tog upp spåret mycket bra, och gick första delen bra. Tog upp första spårpinnen bra också, men sen blev det svårare. Att fortsätta spåra blev lite underligt i hennes panna, och när hon efter en kort bit tappade bort spåret, så märktes det att hon inte visste vad som förväntades av henne. När hon väl spårar så gör hon det superfint, lagom tempo och mitt i spårkärnan, men när hon tappar så blir hon väldigt vilsen. Efter en hel del stöttning så tog vi oss runt i alla fall.
Vår träningsstund avslutades med att Gitte bjöd på fika med supergoda bullar : )
Jag hade kameran med och tog några bilder på G och Caxa.
Caxa har varit duktig och får rusa med sin trasa
Idag har jag tränat spår och lydnad tillsammans med Gitte och Caxa. Vi började med att lägga våra spår för att de skulle hinna ligga till sig lite, och sen gjorde vi en platsliggning. Det är rätt länge sen jag gjorde någon regelrätt platsliggning och eftersom jag har nött en del på fjärren på sistone, så ville jag testa att hon inte sätter sig upp bara för att jag står synlig och vänd mot henne. Det gick bra en lång stund, men rätt som det var - alldeles innan jag hade tänkt gå tillbaka förstås - så satte hon sig upp *gnissel*. Jag kommenderade ner henne igen, och sen låg hon. Fria följet var nästan katastrof idag. Bra kontakt förvisso, men hon drev ut i sidled nåt hemskt. Jag vet inte riktigt varför det blev fel, men ... Bara att träna på som vanligt. Får väl backa lite och försöka belöna upp rätt position. Vi försökte oss på lite budföring också, men det gick väl inte helt lysande *skratt*. Hedvig gick hyfsat ut till Gitte, men tillbaka till mig var det svårare. Efter lite funderande tror vi i alla fall att vi - eller snarare Gitte - har kommit på hur det ska tränas.
Sen var det då dags för spåret. Lilla Heddan tog upp spåret mycket bra, och gick första delen bra. Tog upp första spårpinnen bra också, men sen blev det svårare. Att fortsätta spåra blev lite underligt i hennes panna, och när hon efter en kort bit tappade bort spåret, så märktes det att hon inte visste vad som förväntades av henne. När hon väl spårar så gör hon det superfint, lagom tempo och mitt i spårkärnan, men när hon tappar så blir hon väldigt vilsen. Efter en hel del stöttning så tog vi oss runt i alla fall.
Vår träningsstund avslutades med att Gitte bjöd på fika med supergoda bullar : )
Jag hade kameran med och tog några bilder på G och Caxa.
Jag tycker om dig Matte
Caxa har varit duktig och får rusa med sin trasa
Fredag kväll...
...bara måste väl vara veckans bästa stund? Hela helgen framför. Här har vi nyss ätit tacos och vi...eller i alla fall jag väntar som bäst på Så ska det låta som helt klart är ett favoritprogram. ......och så upptäckte jag precis att man som vanligt ställer in ordinarie bra program för att visa sport *gnisslar tänder*
Idag när jag kom hem från jobbet blev det en stunds jaktträning. Jag började med att påminna Hedvig om att man ska skynda sig att ta upp fågeln när man hittat den, och sedan gick jag över till att träna först lätta apporteringar, just för att känna på upptagen, och när jag konstaterat att det gick bra så blev det dirigeringsövningar för hela slanten. Skickade henne på ett lååångt linjetag som hon gjorde närmast perfekt, med den lilla missen att hon trots mycket bra linje kom bara en aning på "fel" sida fågeln och bommade den. Så synd när hon gjorde så rätt . Men det fina var att jag faktiskt, nästan otroligt, kunde stoppa henne och ta tillbaka och dirigera henne till den. Då blev jag riktigt nöjd.
Det har blivit lite dåligt med fotandet på sistone. Tycker alltid att det hinner bli halvskumt innan jag kommer ut, och när man tränar själv så är det lite svårt att fota... Tror dock att jag har kommit på vad jag ska plåta till fotosajtens månadstema. Men det får bli en hemlis så länge.
I morgon ska jag åka till Gitte och träna lydnad och spår med henne och hennes hoffe Caxa. Hoppas på plusgrader och uppehåll : ) Troligen kommer rapport i morgon... Trevlig helg alla (eventuella) läsare!
Idag när jag kom hem från jobbet blev det en stunds jaktträning. Jag började med att påminna Hedvig om att man ska skynda sig att ta upp fågeln när man hittat den, och sedan gick jag över till att träna först lätta apporteringar, just för att känna på upptagen, och när jag konstaterat att det gick bra så blev det dirigeringsövningar för hela slanten. Skickade henne på ett lååångt linjetag som hon gjorde närmast perfekt, med den lilla missen att hon trots mycket bra linje kom bara en aning på "fel" sida fågeln och bommade den. Så synd när hon gjorde så rätt . Men det fina var att jag faktiskt, nästan otroligt, kunde stoppa henne och ta tillbaka och dirigera henne till den. Då blev jag riktigt nöjd.
Det har blivit lite dåligt med fotandet på sistone. Tycker alltid att det hinner bli halvskumt innan jag kommer ut, och när man tränar själv så är det lite svårt att fota... Tror dock att jag har kommit på vad jag ska plåta till fotosajtens månadstema. Men det får bli en hemlis så länge.
I morgon ska jag åka till Gitte och träna lydnad och spår med henne och hennes hoffe Caxa. Hoppas på plusgrader och uppehåll : ) Troligen kommer rapport i morgon... Trevlig helg alla (eventuella) läsare!
Varför är det så svårt?
Att hitta på en piffig rubrik till varenda inlägg man gör?
Dagarna rinner på och det är redan torsdag. Vi har två löptikar i huset nu, Hedvig och Bessie. Haddock är ju kastrerad så han är ganska duktig, men stundtals blir det lite för mycket t o m för honom. Då springer han efter dem och nosar och "tom-juckar" : ) Stackars liten... Idag fick han i alla fall ett stoooort ben som höll honom sysslesatt en god stund, och i skrivande stund har han lång tunga och väldig små ögon. Sötnos.
I tisdags tränade vi räddning och det går fortfarande riktigt bra med Hedvigs markeringar och jag börjar så smått våga hoppas att det verkligen ska fortsätta så nu. Maiden fick ett färdigt sök med en helt ny förare. Nja, inte helt ny förstås, men annan. Det var Kristina som förde henne och det funkade lysande, måste jag säga. Visserligen tog Maiden lite egna initiativ när hon tyckte att en del av området var avsökt onödigt noga : ) men det var bara positivit. Haddock gick alldeles strålande!
Alla hjärtans dag var det igår, och det passerade ganska obemärkt. Fast vi lyxade till det med lite kinamat i alla fall. Vitlöksmarinerad biff och kycklingspett med jordnötssås gör inte ont, jag lovar!
Idag har jag kört ett lydnadspass med Hedvig. Rutan är lite jobbig att få till, men det kommer nog så småningom. I övrigt så är jag rätt nöjd. Har börjat sniffa på inkallning med läggande och apport över hinder, och det gick hur bra som helst. I övrigt försöker jag skärpa positionen i fria följet lite, eftersom hon gärna pendlar lite i sidled, och det kommer nog det också på sikt. Måste ta tag i lite utställningsträning också, men det får bli en annan dag...
En hel familj med speciella hundvänner har det mycket jobbigt idag. Ni vet vilka ni är och jag sänder de varmaste kramar som finns till Er!!!
Snabbis!
Ånej, inget fantiserande nu! Det rubriken antyder är att det blir en kort uppdatering. Inget annat : )
Det har varit ytterligare en kylig, men solig och härlig vinterdag. Det blev ett litet lydnadspass med Hedvig på förmiddagen idag, och det gick riktigt bra. Hon gjorde fjärrdirigeringen som aldrig förr!! Och så testade jag ju de nya tipsen om rutan, och tror att det kan komma att fungera, om jag bara kan låta bli att gå för fort fram!
Sen tog jag en promenad med Bessie och stavarna. Och jag hade tur - inte en enda bil kom och följdaktligen lär inte heller någon ha sett mig : ) Bessie tyckte nog att det var lite underligt, men bestämde sig för att det var okej, i alla fall. Efter lunch så gick jag en annan promenix till med Haddock. Det var lite för fint väder för att vara inne. I övrigt har hundakiviteterna varvats med tvätt och mycket blygsam städning.
Anders skulle in till stan ett ärende nu ikväll, och passar samtidigt på att "laga" pizza till middag/kvällsmat. Onyttigt, onödigt, men gott...
Öppnade sovrumsfönstret idag och "smög" på småfåglarna lite. För bara några dagar sen hade vi massor av domherrar men idag har det bara varit talgoxar och nötväckor igen.
Det har varit ytterligare en kylig, men solig och härlig vinterdag. Det blev ett litet lydnadspass med Hedvig på förmiddagen idag, och det gick riktigt bra. Hon gjorde fjärrdirigeringen som aldrig förr!! Och så testade jag ju de nya tipsen om rutan, och tror att det kan komma att fungera, om jag bara kan låta bli att gå för fort fram!
Sen tog jag en promenad med Bessie och stavarna. Och jag hade tur - inte en enda bil kom och följdaktligen lär inte heller någon ha sett mig : ) Bessie tyckte nog att det var lite underligt, men bestämde sig för att det var okej, i alla fall. Efter lunch så gick jag en annan promenix till med Haddock. Det var lite för fint väder för att vara inne. I övrigt har hundakiviteterna varvats med tvätt och mycket blygsam städning.
Anders skulle in till stan ett ärende nu ikväll, och passar samtidigt på att "laga" pizza till middag/kvällsmat. Onyttigt, onödigt, men gott...
Öppnade sovrumsfönstret idag och "smög" på småfåglarna lite. För bara några dagar sen hade vi massor av domherrar men idag har det bara varit talgoxar och nötväckor igen.
Annorlunda kalas
Vilken dag det har varit idag! Det var kyligt på morgonen, -13, när vi satte oss i bilen och åkte iväg till Eva-Lenas 50-årsfirande. Det började ju lite halvdant med att jag glömde presenten så vi fick vända och köra hem igen, men med Anders fot hårt på gaspedalen så kom vi bara någon liten minut för sent. Och inte sist heller *fniss*. Väl där blev vi indelade i grupper, fyra i vardera grupp, och sen fick vi en karta där olika stationer var utmärkta. Sen fick vi leka detektiver för att få fram siffror som i slutänden skulle leda oss till den plats lunchen serverades. Det var en mycket trevlig dag, och hon hade dessutom beställt ett helt ljuvlig underbart kallt vinterväder. Det var rätt många hundar med, och i några av uppgifterna så kom hundarna också till användning.
Jag tog Maiden med mig, och husse hade förstås Haddock med, men Hedvig som löper (äntligen!) fick stanna hemma. När vi kom hem tog jag Hedvig på en dryg timmes promenad. Det märks verkligen att det spökar i kroppen på henne nu, och jag faktiskt skyller det på löpet. Annars är det ingen förklaring som jag är så förtjust i... Vi gick en skogsrunda som vi går ganska ofta, men idag var det några skogshuggare ute, och längs vår väg så hade de ställt ut sina ryggsäckar och på en av dem hängde en tröja. Denna ville hon bara inte gå förbi. Den såg ju verkligen ut som om den skulle hoppa på henne och bita henne i strupen. Inte. Hon som inte brukar vara rädd för någonting reagerade faktiskt ganska ordentligt. Jag låtsades dock som om det regnade (vilket hade varit oerhört obehagligt i rådande temperatur) och traskade på, och till slut kom hon över sin tveksamhet, reste raggen längs hela ryggen och sprang fort förbi. Ska man skratta eller gråta?? Faktiskt visade hon väldigt mycket osäkerhet på ett golv på Anders jobb när vi var där sist. Det var nog lite halt och hon sjönk där ihop till ungefär samma höjd som en tax. Hoppas och tror att det där också bara var en "grej" för som sagt - hon brukar inte vara så lättskrämd!
Min plan var att träna lite lydnad här hemma efter promenaden, har fått nya lydnadstips av Lotta igen (Tack du är en pärla, gumman) som jag hade tänkt testa, men att testa nya grepp på Hedvig med den mentala nivån kändes inte bra, så det får bli en annan dag. Om hon känns som vanligt i morgon så ska jag testa då.
I går åkte vi direkt efter jobbet upp till Jönköping och shoppade lite. Det blev dock inte så mycket köpt för min del, men jag köpte i alla fall en luva att ha under hjälmen. Ska ju in på helhelgsövning på SRV om två veckor och jag minns hur det var på RI-uttagningen för två och ett halvt år sen. Då hade jag bara en tjock mössa (och ingen tanke på hjälmen) med mig, men det var så kallt, -20, så det var nödvändigt att ändå trycka in den under hjälmen. Jag lovar att det varken var bekvämt eller snyggt : ) Andra bullar nu alltså! Sen köpte jag... och nu nästan rodnar jag, för det hör nog till en av de saker som jag har sagt att jag aldrig tänker skaffa.... ett par stavar att gå med. Har inte riktigt räknat ut när eller framför allt VAR jag ska använda dessa men jag tror nog ändå, innerst inne, att det vore bra för mig. Det kluriga är ju HUR man löser både hundar och stavar men det kanske ger sig : ) Kvällen igår blev rätt slapp annars. TV-tittande och hundklappning för hela slanten.
I torsdags kväll var jag och spelade igen. Jag har ju egentligen hoppat av musikkåren, men jag kan ändå inte riktigt hålla mig. Det gör mig så fantastiskt gott. Balsam för själen låter högtravande, men det är just så det är...
Fortsatt trevlig helg, alla vänner!
Jag tog Maiden med mig, och husse hade förstås Haddock med, men Hedvig som löper (äntligen!) fick stanna hemma. När vi kom hem tog jag Hedvig på en dryg timmes promenad. Det märks verkligen att det spökar i kroppen på henne nu, och jag faktiskt skyller det på löpet. Annars är det ingen förklaring som jag är så förtjust i... Vi gick en skogsrunda som vi går ganska ofta, men idag var det några skogshuggare ute, och längs vår väg så hade de ställt ut sina ryggsäckar och på en av dem hängde en tröja. Denna ville hon bara inte gå förbi. Den såg ju verkligen ut som om den skulle hoppa på henne och bita henne i strupen. Inte. Hon som inte brukar vara rädd för någonting reagerade faktiskt ganska ordentligt. Jag låtsades dock som om det regnade (vilket hade varit oerhört obehagligt i rådande temperatur) och traskade på, och till slut kom hon över sin tveksamhet, reste raggen längs hela ryggen och sprang fort förbi. Ska man skratta eller gråta?? Faktiskt visade hon väldigt mycket osäkerhet på ett golv på Anders jobb när vi var där sist. Det var nog lite halt och hon sjönk där ihop till ungefär samma höjd som en tax. Hoppas och tror att det där också bara var en "grej" för som sagt - hon brukar inte vara så lättskrämd!
Min plan var att träna lite lydnad här hemma efter promenaden, har fått nya lydnadstips av Lotta igen (Tack du är en pärla, gumman) som jag hade tänkt testa, men att testa nya grepp på Hedvig med den mentala nivån kändes inte bra, så det får bli en annan dag. Om hon känns som vanligt i morgon så ska jag testa då.
I går åkte vi direkt efter jobbet upp till Jönköping och shoppade lite. Det blev dock inte så mycket köpt för min del, men jag köpte i alla fall en luva att ha under hjälmen. Ska ju in på helhelgsövning på SRV om två veckor och jag minns hur det var på RI-uttagningen för två och ett halvt år sen. Då hade jag bara en tjock mössa (och ingen tanke på hjälmen) med mig, men det var så kallt, -20, så det var nödvändigt att ändå trycka in den under hjälmen. Jag lovar att det varken var bekvämt eller snyggt : ) Andra bullar nu alltså! Sen köpte jag... och nu nästan rodnar jag, för det hör nog till en av de saker som jag har sagt att jag aldrig tänker skaffa.... ett par stavar att gå med. Har inte riktigt räknat ut när eller framför allt VAR jag ska använda dessa men jag tror nog ändå, innerst inne, att det vore bra för mig. Det kluriga är ju HUR man löser både hundar och stavar men det kanske ger sig : ) Kvällen igår blev rätt slapp annars. TV-tittande och hundklappning för hela slanten.
I torsdags kväll var jag och spelade igen. Jag har ju egentligen hoppat av musikkåren, men jag kan ändå inte riktigt hålla mig. Det gör mig så fantastiskt gott. Balsam för själen låter högtravande, men det är just så det är...
Fortsatt trevlig helg, alla vänner!
Slapp onsdag
Det är nästan att jag känner mig FÖR slapp nu. Har verkligen inte gjort många knop i kväll! Tog en svängom med hundarna när jag kom hem, men sen har jag i princip suttit klistrad framför datorn. Vad jag har gjort? Jo, jag har äntligen uppdaterat/lagt ut ett litet fotoalbum! Inte en endaste dag för tidigt! Får väl fylla på efter hand, men nu finns det i alla fall några bilder!
Det har nu varit två dagar med väldigt mycket funderingar kring Bessie. Efter veterinärbesöket i måndags så kändes det som två val; ta bort den onda tanden eller ta bort hela hunden. Jag har nog gått och trott att det skulle var enkelt att fatta Beslutet med en så gammal hund men det är inte det. Vi började i alla fall vårt resonemang med att i stort sett bestämma oss för att inte göra operationen. Och efter att ha pratat med Olle idag så känns det helt rätt att vi låter henne vara med ytterligare en liten tid. Vi fick en antibiotikakur, och ser vart det tar oss. Jag har ju lite svårt att tro att hon har direkt ont. Visserligen har hon alltid varit en liten tuffing på det sättet, men jag inbillar mig att hon inte hade varit så tolerant mot de andra hundarna som hon är, särskilt mot Hedvig. Skulle hon verkligen äta som en häst? Tugga på isklumpar ute? Gnaga på ben när tillfälle ges? Jag hoppas att det inte är min själviska sida som ser det här bara... Nu hoppas vi på att antibiotikan ska göra nytta, och sen får vi ta en dag i taget.
I går var det tisdag, och som alltid räddningsträning. Och Hedvig gick lysande bra. Jag är så glad och så lättad över detta! Jag vågar väl inte ropa hej riktigt än för bakslag har vi ju haft förut, men det känns bra! Vi var en liten grupp på träningen så vi körde nog 8-9 figgar per hund. Man borde egentligen alltid hinna köra minst så mycket... Efter träningen åkte vi till McDonalds och satt där till onödigt sent, men, men.
Hon löper nu också, äntligen! Rätt bra tajming tycker jag, nu borde det ju vara lugnt över vårens försommarens säsong av tävlingar och prov. Idag har jag varit och vaccinerat henne också, och nu har hon faktiskt gått upp ett kilo till, till 21,6 några kilon till så är hon snart som en normal flat : ) Fast, egentligen är hon ju perfekt i storleken. För räddningen menar jag. Hon är smidig i kroppen vilket torde vara en fördel i rasmassor, och så är hon dessutom lätt att bära.
Jag känner på mig att det var nåt mer jag skulle skrivit, men det verkar inte komma mera. Nu ska jag hänga lite tvätt och sedan byta datorn mot tv. Visst får man ha en riktigt lat dag då och då?
Det har nu varit två dagar med väldigt mycket funderingar kring Bessie. Efter veterinärbesöket i måndags så kändes det som två val; ta bort den onda tanden eller ta bort hela hunden. Jag har nog gått och trott att det skulle var enkelt att fatta Beslutet med en så gammal hund men det är inte det. Vi började i alla fall vårt resonemang med att i stort sett bestämma oss för att inte göra operationen. Och efter att ha pratat med Olle idag så känns det helt rätt att vi låter henne vara med ytterligare en liten tid. Vi fick en antibiotikakur, och ser vart det tar oss. Jag har ju lite svårt att tro att hon har direkt ont. Visserligen har hon alltid varit en liten tuffing på det sättet, men jag inbillar mig att hon inte hade varit så tolerant mot de andra hundarna som hon är, särskilt mot Hedvig. Skulle hon verkligen äta som en häst? Tugga på isklumpar ute? Gnaga på ben när tillfälle ges? Jag hoppas att det inte är min själviska sida som ser det här bara... Nu hoppas vi på att antibiotikan ska göra nytta, och sen får vi ta en dag i taget.
I går var det tisdag, och som alltid räddningsträning. Och Hedvig gick lysande bra. Jag är så glad och så lättad över detta! Jag vågar väl inte ropa hej riktigt än för bakslag har vi ju haft förut, men det känns bra! Vi var en liten grupp på träningen så vi körde nog 8-9 figgar per hund. Man borde egentligen alltid hinna köra minst så mycket... Efter träningen åkte vi till McDonalds och satt där till onödigt sent, men, men.
Hon löper nu också, äntligen! Rätt bra tajming tycker jag, nu borde det ju vara lugnt över vårens försommarens säsong av tävlingar och prov. Idag har jag varit och vaccinerat henne också, och nu har hon faktiskt gått upp ett kilo till, till 21,6 några kilon till så är hon snart som en normal flat : ) Fast, egentligen är hon ju perfekt i storleken. För räddningen menar jag. Hon är smidig i kroppen vilket torde vara en fördel i rasmassor, och så är hon dessutom lätt att bära.
Jag känner på mig att det var nåt mer jag skulle skrivit, men det verkar inte komma mera. Nu ska jag hänga lite tvätt och sedan byta datorn mot tv. Visst får man ha en riktigt lat dag då och då?
Måndag morgon
Och visst undrar jag ibland själv varför jag sitter och bloggar på morgonen. Men så är det i alla fall. Morgonkaffet är med också förstås...
Helgen har - likt de flesta helger - susat förbi som ingenting. I fredags gjorde jag lite ärenden på stan och sen blev det en lugn kväll hemma, mestadels framför tv-n faktiskt. Lördagmorgonen började jag med att baka lite kakor till mamma. Jag tycker att det är rätt roligt att baka, men på det här stället går det inte åt några kakor, så jag passar på att lägga i mammas frys ibland : ) Denna gång blev det hallongrottor---fast med blåbärssylt. Sedan for jag iväg för att gå på bröllopp. Eller rättare sagt, jag gick på en vigsel, där vi i musikkåren spelade utgångsmarschen. Pampigt värre faktiskt och brudparet (där brudgumen är en kille som jag är uppväxt med och har känt hela livet) var naturligtvis vackra och lyckliga och solen sken och allt.... Precis som det ska vara. Sen var jag hos syrran hela eftermiddagen och på kvällen sedan så hade vi ett litet uppträdande på själva festen också. Vår dirigent är helt makalös att hitta på och hade skrivit både texter och sånger i mängd och parti.
Igår blev det träning i alla fall. Anders, Kicki och jag svängde ut till Anders jobb och Hedvig fick börja. Jag tänkte passa på och köra henne förbi det där stadiet av å-det-är-så-kul-så-jag-tror-jag-spricker och faktiskt komma i ett krav-läge. Samtidigt som jag av naturliga skäl ville ha många markeringar. Det blev sök över mest hela fabriken faktiskt och om jag inte tappade räkningen totalt var det 11 figuranter. Så hemskt mycket krav-läge blev det inte ändå, men nog blev hon trött. Tänkte jag skulle tagit tiden också, bara för att få en uppfattning liksom, men det glömde jag bort :( Och när jag sa att "detta blir den sista" så blev den givetvis så vansinnigt svår för henne (kanske just för att hon var trött i och för sig) men hon jobbade på den riktigt länge. Och markeringarna, jo de funkar fortfarande bra. Börjar smått våga önska att det ska hålla i sig...
Övriga hundar gick också bra. Maiden fick figurant inne i ett rum på en övervåning, och hon fixade faktiskt det på helt egen hand. Fick vittringen på bottenvåningen, och konstaterade uppåt, hittade spiralgallertrappan och tog sig upp till figgen. Sen fick hon ytterligare ett par men framför allt så fick hon söka rätt mycket tomt mellan figuranterna. Haddock gick också riktigt bra, och framför allt var han väldigt noggrann med sina markeringar. Även Ella, Kickis luddiga kelpie gick riktigt bra, så vi var glada och nöjda alla sju. 4 fyrbenta och 3 tvåbenta.
På hemvägen stannade vi till och jag lade ett spår åt Hedvig. Sen tittade vi till husvagnen som är undanställd för vintern och hämtade lite saker som blivit kvar i den, och när det var gjort tog jag spåret. Det blev inte så lång liggtid, men... Det gick inte så bra som förra spåret, men jag tror också att det här var lite svårare. Hon tappade ett par gånger och då märktes det att hon inte riktigt förstod vad jag förväntade mig av henne, men när hon fick fatt i det igen så följde hon det bra. Och viktigast av allt, så spårade hon sista biten bra, fram till slutet. Det var en ganska stillsam fröken Hedvig vi hade hemma i går kväll : )
Idag ska vi försöka få en tid att undersöka Bessie. Hennes skadade tand har säkerligen blivit inflammerad i roten, för under helgen har det poppat upp en stor bulle på kinden på henne. Hon har ju fått antibiotika två gånger innan, och då har det gått över, men så här stort har det nog inte varit förut : ( Det är oroligt, för jag vet ju att tanden behöver bort och... ja, usch. Kan inte fatta att jag var så korkad att vi inte bad dem ta bort den när hon ändå blev tvungen att sövas och sys ihop i nacken i somras!?!?!?!? Men just då hade jag inte en tanke på det för då hade tanden varit symptomfritt i nära två år! Vår goa gamla Bessie som inte alltid är så smidig, men som har ett stort eget rum i mitt hjärta... Återkommer med rapport om detta senare.
Nu har jag hunnit till jobbet, för just som jag skulle publicera, så började det krångla med anslutningen, så jag försöker här. Tur att jag hade hunnit spara utkastet : )
MEN - det är nåt "viktigt" kvar, som jag nog hade glömt om jag hade publicerat hemma. Idag blir Hedvig och övriga cigarr-syskon två år!! Det blir nog nåt litet gott ikväll kanske.... Inte för att hon begriper varför, men ändå : )
Helgen har - likt de flesta helger - susat förbi som ingenting. I fredags gjorde jag lite ärenden på stan och sen blev det en lugn kväll hemma, mestadels framför tv-n faktiskt. Lördagmorgonen började jag med att baka lite kakor till mamma. Jag tycker att det är rätt roligt att baka, men på det här stället går det inte åt några kakor, så jag passar på att lägga i mammas frys ibland : ) Denna gång blev det hallongrottor---fast med blåbärssylt. Sedan for jag iväg för att gå på bröllopp. Eller rättare sagt, jag gick på en vigsel, där vi i musikkåren spelade utgångsmarschen. Pampigt värre faktiskt och brudparet (där brudgumen är en kille som jag är uppväxt med och har känt hela livet) var naturligtvis vackra och lyckliga och solen sken och allt.... Precis som det ska vara. Sen var jag hos syrran hela eftermiddagen och på kvällen sedan så hade vi ett litet uppträdande på själva festen också. Vår dirigent är helt makalös att hitta på och hade skrivit både texter och sånger i mängd och parti.
Igår blev det träning i alla fall. Anders, Kicki och jag svängde ut till Anders jobb och Hedvig fick börja. Jag tänkte passa på och köra henne förbi det där stadiet av å-det-är-så-kul-så-jag-tror-jag-spricker och faktiskt komma i ett krav-läge. Samtidigt som jag av naturliga skäl ville ha många markeringar. Det blev sök över mest hela fabriken faktiskt och om jag inte tappade räkningen totalt var det 11 figuranter. Så hemskt mycket krav-läge blev det inte ändå, men nog blev hon trött. Tänkte jag skulle tagit tiden också, bara för att få en uppfattning liksom, men det glömde jag bort :( Och när jag sa att "detta blir den sista" så blev den givetvis så vansinnigt svår för henne (kanske just för att hon var trött i och för sig) men hon jobbade på den riktigt länge. Och markeringarna, jo de funkar fortfarande bra. Börjar smått våga önska att det ska hålla i sig...
Övriga hundar gick också bra. Maiden fick figurant inne i ett rum på en övervåning, och hon fixade faktiskt det på helt egen hand. Fick vittringen på bottenvåningen, och konstaterade uppåt, hittade spiralgallertrappan och tog sig upp till figgen. Sen fick hon ytterligare ett par men framför allt så fick hon söka rätt mycket tomt mellan figuranterna. Haddock gick också riktigt bra, och framför allt var han väldigt noggrann med sina markeringar. Även Ella, Kickis luddiga kelpie gick riktigt bra, så vi var glada och nöjda alla sju. 4 fyrbenta och 3 tvåbenta.
På hemvägen stannade vi till och jag lade ett spår åt Hedvig. Sen tittade vi till husvagnen som är undanställd för vintern och hämtade lite saker som blivit kvar i den, och när det var gjort tog jag spåret. Det blev inte så lång liggtid, men... Det gick inte så bra som förra spåret, men jag tror också att det här var lite svårare. Hon tappade ett par gånger och då märktes det att hon inte riktigt förstod vad jag förväntade mig av henne, men när hon fick fatt i det igen så följde hon det bra. Och viktigast av allt, så spårade hon sista biten bra, fram till slutet. Det var en ganska stillsam fröken Hedvig vi hade hemma i går kväll : )
Idag ska vi försöka få en tid att undersöka Bessie. Hennes skadade tand har säkerligen blivit inflammerad i roten, för under helgen har det poppat upp en stor bulle på kinden på henne. Hon har ju fått antibiotika två gånger innan, och då har det gått över, men så här stort har det nog inte varit förut : ( Det är oroligt, för jag vet ju att tanden behöver bort och... ja, usch. Kan inte fatta att jag var så korkad att vi inte bad dem ta bort den när hon ändå blev tvungen att sövas och sys ihop i nacken i somras!?!?!?!? Men just då hade jag inte en tanke på det för då hade tanden varit symptomfritt i nära två år! Vår goa gamla Bessie som inte alltid är så smidig, men som har ett stort eget rum i mitt hjärta... Återkommer med rapport om detta senare.
Nu har jag hunnit till jobbet, för just som jag skulle publicera, så började det krångla med anslutningen, så jag försöker här. Tur att jag hade hunnit spara utkastet : )
MEN - det är nåt "viktigt" kvar, som jag nog hade glömt om jag hade publicerat hemma. Idag blir Hedvig och övriga cigarr-syskon två år!! Det blir nog nåt litet gott ikväll kanske.... Inte för att hon begriper varför, men ändå : )
Lyckad träning...
blev det i tisdags! Hedvig gick faktiskt helt okej : ) Inte perfekt kanske, men mycket bättre än för bara ett par veckor sedan! Det blev inomhusträning och det var verkligen full fart - det verkar som de flesta hundar blir väldigt taggade av att söka inomhus - men hon kunde ändå hålla ihop hyggligt. Maiden fick två svåra figgar och en halvklurig och löste alltsammans med applåder från mattes stolta hjärta. Usch, det lät skrytigt, men hon gick riktigt riktigt bra. Det är bara 3 (?) veckor kvar till årets första obligatoriska helhelg för södra sveriges internationella ekipage, så det är väl bra att hon känns i form. Det ska faktiskt bli intressant att se hur pass hon orkar, men som hon känns nu så borde det funka tycker jag.
Igår hade jag bestämt en extra träning med Thomas & Caroline. Jag tänker ju försöka få in lite mera träning än bara de vanliga, och man behöver både nya figuranter och hemskt gärna ett utomstående (om nu Thomas är att betrakta som utomstående...) instruktörsöga på sin egen hund. Nu var det dessvärre så att jag vaknade med huvudvärk igår, och en hel arbetsdag och 6 treo senare var det ingen skillnad så jag ställde motvilligt in och tillbringade större delen av kvällen vilande. Idag känns det i alla fall bättre.
Igår fick vi på administrationen på jobbet faktiskt en officiell information och genomgång, och man häpnar. Det har knappt aldrig hänt innan och jag undrar långt bak i huvudet om mitt utbrott för snart två veckor sen faktiskt har börjat att förändra saker? Det vi nu fick veta var att vi får en ny chef första mars. Jag vet vem hon är - en hundmänniska : ) - fast jag inte känner henne personligen, men jag hoppas på att det blir bra. Det enda jag funderar på nu är hur arbetsfördelningen i framtiden kommer att se ut. Ju mera man anställer i toppen ju mindre chans är det ju för oss vanliga dödliga att utvecklas och avancera...
Nu är det jobbdags!
Igår hade jag bestämt en extra träning med Thomas & Caroline. Jag tänker ju försöka få in lite mera träning än bara de vanliga, och man behöver både nya figuranter och hemskt gärna ett utomstående (om nu Thomas är att betrakta som utomstående...) instruktörsöga på sin egen hund. Nu var det dessvärre så att jag vaknade med huvudvärk igår, och en hel arbetsdag och 6 treo senare var det ingen skillnad så jag ställde motvilligt in och tillbringade större delen av kvällen vilande. Idag känns det i alla fall bättre.
Igår fick vi på administrationen på jobbet faktiskt en officiell information och genomgång, och man häpnar. Det har knappt aldrig hänt innan och jag undrar långt bak i huvudet om mitt utbrott för snart två veckor sen faktiskt har börjat att förändra saker? Det vi nu fick veta var att vi får en ny chef första mars. Jag vet vem hon är - en hundmänniska : ) - fast jag inte känner henne personligen, men jag hoppas på att det blir bra. Det enda jag funderar på nu är hur arbetsfördelningen i framtiden kommer att se ut. Ju mera man anställer i toppen ju mindre chans är det ju för oss vanliga dödliga att utvecklas och avancera...
Nu är det jobbdags!