Man kan väl...
..inte precis säga att vi gjorde succé igår på lydnadstävlingen, men jag är faktiskt inte så besviken som man kunde tro. Dels var jag ju faktiskt inte inställd på nåt 1:a pris, och dels så går det inte att bli besviken på en hund som har så himla roligt på plan som Hedvig :-)
Fria följet var lite slarvigt. Vi har ju haft bekymmer med positionen, och även om det har blivit lite bättre så har det inte riktigt satt sig ännu, så på tävlingsbanan kom återfallet... Läggande under gång gick bra, men tydligen lite långsamt. Inkallning med ställande har fungerat ganska bra tidigare, men för en vecka sen eller så, så började det krångla och igår gjorde Hedvig en kanoninkallning....ja...själva inkallningen alltså. Att stanna på vägen hade hon inte en tanke på. Rutan sedan och jag trodde faktiskt att det skulle gå vägen!! Hon gick ut och ställde sig på fel sida om konerna, och hade hon bara varit koncentrerad och tittat på mig, så hade jag nog kunnat styra in henne med ett nytt kommando, men då blev en av konerna jättespännande att nosa på. Sen tog hon ett varv till tävlingsledaren och försökte sno hennes pärm, och nollan var ett faktum.
Apporteringen blev fel, för att Hedvig kom på sig själv kan man säga. Jag har ju tränat mycket på att hon ska ta på mitten av apportbocken. Nu rusade hon ut, tog i änden och vände med den, men lade ned den och tog om på mitten. Jag är ändå glad att hon TOG den när 22 hundar innan hade haft den i munnen. Hon kan ju tycka att det är lite äckligt med andra apporter än sin egen, men det har vi också försökt träna. Hoppet brukar sitta närmast perfekt, men igår hade hon glömt att man ska SITTA på andra sidan. Trots att jag klämde i med ett dubbelkommando så satte hon sig inte. Efter ett varv till hos tävlingledaren så var det fjärrdirigering, och den var i alla fall klockren :-) ...och sen försökte hon sno tävlingsledarens skylt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men helt klart är att jag har många gånger hellre en hund som är glad och som hittar på lite bus, än en som är seg och omotiverad.
Totalt såg det ut så här, och blev sammanräknat 125,5 poäng
Platsliggning : 10
Fritt följ: 7,5 luft, ngt lång fram, ngt okoncentrerad
Läggande: 9 ngt sakta
Inkallning med ställande: 0 stannar ej
Sändande med ställande: 0 utför ej
Apportering: 7 släpper apporten
Fritt hopp över hinder: 6 dk sitter ej
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 8 glad hund!
Nu har vi två veckor på oss innan det är dags nästa gång. Trots att det inte blev så bra igår, så känns det inte som det är omöjligt. Det kommer nog så sakteliga. Och även om man inte tycker att det ska ta två år att komma ur tvåan, så är ju faktiskt sanningen att det har varit väldigt väldigt dåligt med lydnadsträning, egentligen under hela sista året, så det var lite som att börja om igen nu. Jag blev lite nervös under väntan igår (drog startnr 10) men det är ändå rätt kul att tävla faktiskt. Nu blir det intensivträning så vore det väl skit om vi inte skulle kunna fixa till lite mera poäng nästa gång?
Fria följet var lite slarvigt. Vi har ju haft bekymmer med positionen, och även om det har blivit lite bättre så har det inte riktigt satt sig ännu, så på tävlingsbanan kom återfallet... Läggande under gång gick bra, men tydligen lite långsamt. Inkallning med ställande har fungerat ganska bra tidigare, men för en vecka sen eller så, så började det krångla och igår gjorde Hedvig en kanoninkallning....ja...själva inkallningen alltså. Att stanna på vägen hade hon inte en tanke på. Rutan sedan och jag trodde faktiskt att det skulle gå vägen!! Hon gick ut och ställde sig på fel sida om konerna, och hade hon bara varit koncentrerad och tittat på mig, så hade jag nog kunnat styra in henne med ett nytt kommando, men då blev en av konerna jättespännande att nosa på. Sen tog hon ett varv till tävlingsledaren och försökte sno hennes pärm, och nollan var ett faktum.
Apporteringen blev fel, för att Hedvig kom på sig själv kan man säga. Jag har ju tränat mycket på att hon ska ta på mitten av apportbocken. Nu rusade hon ut, tog i änden och vände med den, men lade ned den och tog om på mitten. Jag är ändå glad att hon TOG den när 22 hundar innan hade haft den i munnen. Hon kan ju tycka att det är lite äckligt med andra apporter än sin egen, men det har vi också försökt träna. Hoppet brukar sitta närmast perfekt, men igår hade hon glömt att man ska SITTA på andra sidan. Trots att jag klämde i med ett dubbelkommando så satte hon sig inte. Efter ett varv till hos tävlingledaren så var det fjärrdirigering, och den var i alla fall klockren :-) ...och sen försökte hon sno tävlingsledarens skylt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men helt klart är att jag har många gånger hellre en hund som är glad och som hittar på lite bus, än en som är seg och omotiverad.
Totalt såg det ut så här, och blev sammanräknat 125,5 poäng
Platsliggning : 10
Fritt följ: 7,5 luft, ngt lång fram, ngt okoncentrerad
Läggande: 9 ngt sakta
Inkallning med ställande: 0 stannar ej
Sändande med ställande: 0 utför ej
Apportering: 7 släpper apporten
Fritt hopp över hinder: 6 dk sitter ej
Fjärrdirigering: 10
Helhetsintryck: 8 glad hund!
Nu har vi två veckor på oss innan det är dags nästa gång. Trots att det inte blev så bra igår, så känns det inte som det är omöjligt. Det kommer nog så sakteliga. Och även om man inte tycker att det ska ta två år att komma ur tvåan, så är ju faktiskt sanningen att det har varit väldigt väldigt dåligt med lydnadsträning, egentligen under hela sista året, så det var lite som att börja om igen nu. Jag blev lite nervös under väntan igår (drog startnr 10) men det är ändå rätt kul att tävla faktiskt. Nu blir det intensivträning så vore det väl skit om vi inte skulle kunna fixa till lite mera poäng nästa gång?
En ganska typisk...
...semesterdag har vi idag. Vi har gjort liite nytta, Jag har städat nedervåningen åtminstone hjälpligt, och Anders har klippt gräs och rensat hängrännor. Men vi har också hunnit med att äta våfflor i paviljongen med Anders mamma och pappa :-) och slappa lite i soffan.
Igår åkte vi till Varberg och gick på 'Wings and Wheels'. Om jag ska vara helt genomärlig så är det kanske precis min grej att gå och kika på bilar i timmar, men flyguppvisningarna var både intressanta och imponerande. Och vi hade fint väder; såpass att jag nu har TRE olika färger på rygg och axlar. Brunt (jo faktiskt), rött och vitt. Tricket är att inte ha samma linne varje gång.......
Har fått till ett flertal små korta lydnadspass de senaste dagarna, och det känns nu inte riktigt lika katastrofalt som det gjorde häromdagen, men det vore väl överdrift att säga att det känns som förstapris... Med en rätt stor portion tur så kan vi nog ändå få poäng på både rutan och inkallning med ställande, men... ja, vad 17, man ska ju faktiskt ha tur ibland också, även om man kanske inte ska hänga upp sin lydnadskärriär på det :-| Fick i alla fall PM igår till den andra tävlingen jag anmält till, och tills dess kanske en del saker har fallit på lite mera rätt plats.
I morgon gäller det, vi får väl göra vårt bästa och se det som en träning om det går helt åt pepparn.
Det är redan...
....torsdag, och jag börjar redan känna att semestern går fort! Börjar också längta efter någon dag med solsken så man kan bada och sola lite.
Igår hittade vi äntligen en åkgräsklippare på annons, en begagnad förstås, en ny är FÖR dyr. Det blev en Honda som än så länge känns helt kanon. En av de stora fördelarna är att det är ELSTART på den! Jag är så trött på manicker som jag inte klarar av att dra igång!
Jag försöker få till lydnadsträning varje dag i alla fall, och idag träffade jag Gitte & Caxa på klubben för ett pass. Fick till bra träning på rutan med Gittes hjälp. Formtoppen är låångt borta, men det är inte tävlingen på söndag kväll. Dålig position i fria följet, obefintligt stannande i inkallning med ställande, dåligt tempo med apportbocken, och rutan....ja den är ju vår stötesten. Jaja, vi får väl se. Det känns mycket, mycket osäkert, men vad kan jag egentligen begära? Förutom de sista veckorna så har ju lydnadsträningen varit tämligen sporadisk...
Nu ska jag ta en kopp kaffe, och faktiskt vila lite. Har en begynnande förkylning och roligare än så kan man ju ha på semestern...
Igår hittade vi äntligen en åkgräsklippare på annons, en begagnad förstås, en ny är FÖR dyr. Det blev en Honda som än så länge känns helt kanon. En av de stora fördelarna är att det är ELSTART på den! Jag är så trött på manicker som jag inte klarar av att dra igång!
Jag försöker få till lydnadsträning varje dag i alla fall, och idag träffade jag Gitte & Caxa på klubben för ett pass. Fick till bra träning på rutan med Gittes hjälp. Formtoppen är låångt borta, men det är inte tävlingen på söndag kväll. Dålig position i fria följet, obefintligt stannande i inkallning med ställande, dåligt tempo med apportbocken, och rutan....ja den är ju vår stötesten. Jaja, vi får väl se. Det känns mycket, mycket osäkert, men vad kan jag egentligen begära? Förutom de sista veckorna så har ju lydnadsträningen varit tämligen sporadisk...
Nu ska jag ta en kopp kaffe, och faktiskt vila lite. Har en begynnande förkylning och roligare än så kan man ju ha på semestern...
Jag är inte helt säker...
...men jag tror att vi hade vårt första sommarläger sommaren 1998. Det skulle i så fall innebära att vi just har kommit hem från vårt 11:e sommarläger. I år har vi tränat tillsammans med Ingrids gäng från Skåne, så det blev förstås inte som vanligt riktigt, men bra ändå. Det är både roligt och nyttigt med nya områden och nya figuranter, och försås lite nytt umgänge även för oss tvåbenta.
Den enda jag känner nu i efterhand är att vi inte har gjort så mycket, Hedvig och jag. Var tillsammans med Laila gruppchef (vilket innebar att jag själv inte körde hund) på ett större sökarbete som Skåningarna ordnade till oss Smålänningar. För närvarande har vi ju inga kurshundar, så det är ju lite kul att kunna köra igenom de färdiga hundarna lite mera verklighetsanpassat. Och vilket område! Thomas, som varit iväg på en jordbävningsinsats, kommenterade att "närmare verkligheten än så här kommer man inte". Massor av betong och armeringsjärn :-) och antagligen är vi räddningshundmänniskor de enda som sätter en glad gubbe efter den ordkombinationen!!
Körde tre figgar med Hedvig i dessa knepiga rasmassor, men det flöt igenom oväntat smärtfritt - jag har uppenbarligen
ingen normal hund, utan en Skånsk Stengetsretriever. Någon frågade om jag var nöjd när jag hade kört, och Tobbe -som också har en vilding till hund sammanfattade mitt sökarbete, mycket träffande, så här. "Om hunden har hittat alla figgarna och dessutom överlevt, så får man vara nöjd". Sant.
Igår körde vi först på ett område, har inte kläm på om det var nåt gatukontor eller liknande, och på eftermiddagen så var vi på Brandorama, räddningstjänstens område i Helsingborg. Hedvig och jag kröp i labyrinten och i de lägena är Hedvig fakiskt oväntat lugn. Inga krusiduller alls. Vi hissade hundarna, och sen gjorde jag en rätt rolig grej för Hedvig. Det finns ett hus med nån form av containerhus inuti. Jag tror att de släcker ner där och tränar rökdykning. Där finns i alla fall små kulvertar runt, precis lagom djupa för att en människa få plats, och så är det galler över. En ovanlig lega kan man säga. Även om vi försöker hitta djupa figgar till hundarna, så är de definitivt inte vana vid att de ligger rakt ner i golvet. Hur som helst. Jag tryckte ner en figurant, lade gallret över, och i höjd med figgens fötter ställde jag Anders och Bosse att småprata. Hedvig sorterade ut detta alldleles lysande måste jag säga. Ignorerade Anders och Bosse totalt och hittade och markerade figgen istället. Well done!
Efter Brandorama avvek vi från resten av sällskapet och åkte och hälsade på familjen Weberg, Hedvigs uppfödare, istället. Där bjöds vi på grillmat med potatis, tzatsiki och fetaostsallad. Så gott och mycket trevligt. Tack ska ni ha!!
Senare for vi tillbaka till tältet och sov där över natten, och i morse packade vi ihop tältet och rullade hemåt. Det fanns absolut möjlighet att vara kvar och träna över åtminstone förmiddagen idag, men vi valde att åka hem i alla fall. Så efter ett par korta stopp där jag "råkade" köpa ett par nya träna-räddning-byxor och en jacka (helt oplanerat) så landade vi tillslut hemma. Och alla vet väl hur det är; borta bra men hemma bäst :-)
Den enda jag känner nu i efterhand är att vi inte har gjort så mycket, Hedvig och jag. Var tillsammans med Laila gruppchef (vilket innebar att jag själv inte körde hund) på ett större sökarbete som Skåningarna ordnade till oss Smålänningar. För närvarande har vi ju inga kurshundar, så det är ju lite kul att kunna köra igenom de färdiga hundarna lite mera verklighetsanpassat. Och vilket område! Thomas, som varit iväg på en jordbävningsinsats, kommenterade att "närmare verkligheten än så här kommer man inte". Massor av betong och armeringsjärn :-) och antagligen är vi räddningshundmänniskor de enda som sätter en glad gubbe efter den ordkombinationen!!
Körde tre figgar med Hedvig i dessa knepiga rasmassor, men det flöt igenom oväntat smärtfritt - jag har uppenbarligen
ingen normal hund, utan en Skånsk Stengetsretriever. Någon frågade om jag var nöjd när jag hade kört, och Tobbe -som också har en vilding till hund sammanfattade mitt sökarbete, mycket träffande, så här. "Om hunden har hittat alla figgarna och dessutom överlevt, så får man vara nöjd". Sant.
Igår körde vi först på ett område, har inte kläm på om det var nåt gatukontor eller liknande, och på eftermiddagen så var vi på Brandorama, räddningstjänstens område i Helsingborg. Hedvig och jag kröp i labyrinten och i de lägena är Hedvig fakiskt oväntat lugn. Inga krusiduller alls. Vi hissade hundarna, och sen gjorde jag en rätt rolig grej för Hedvig. Det finns ett hus med nån form av containerhus inuti. Jag tror att de släcker ner där och tränar rökdykning. Där finns i alla fall små kulvertar runt, precis lagom djupa för att en människa få plats, och så är det galler över. En ovanlig lega kan man säga. Även om vi försöker hitta djupa figgar till hundarna, så är de definitivt inte vana vid att de ligger rakt ner i golvet. Hur som helst. Jag tryckte ner en figurant, lade gallret över, och i höjd med figgens fötter ställde jag Anders och Bosse att småprata. Hedvig sorterade ut detta alldleles lysande måste jag säga. Ignorerade Anders och Bosse totalt och hittade och markerade figgen istället. Well done!
Efter Brandorama avvek vi från resten av sällskapet och åkte och hälsade på familjen Weberg, Hedvigs uppfödare, istället. Där bjöds vi på grillmat med potatis, tzatsiki och fetaostsallad. Så gott och mycket trevligt. Tack ska ni ha!!
Senare for vi tillbaka till tältet och sov där över natten, och i morse packade vi ihop tältet och rullade hemåt. Det fanns absolut möjlighet att vara kvar och träna över åtminstone förmiddagen idag, men vi valde att åka hem i alla fall. Så efter ett par korta stopp där jag "råkade" köpa ett par nya träna-räddning-byxor och en jacka (helt oplanerat) så landade vi tillslut hemma. Och alla vet väl hur det är; borta bra men hemma bäst :-)
Tre timmar senare...
Har tränat så armarna darrar, duschat och har landat hemma igen. Stannade vid bageriet och köpte färska frallor semestern till ära också wienerbröd. Alltihop just inmundigat tillsammans med kaffe. Åh, vad jag mår bra :-)
Semester - dag 1
S E M E S T E R !!!!!
Det ska bli skönt, även om det just nu är väldigt mörkt, gråmulet och småregnigt. Den här veckan har varit lite upptagen känns det som, men så brukar det väl vara när man vill vara färdig med både det ena och det andra innan man tar helledigt.
Räddningsträning i tisdags i vanlig ordning. Har för tillfället en liten svacka när det gäller motivationen kan jag säga utan överdrift. Jag råkade tänka på all denna tid och ork man lägger ner på räddningen, och så kommer man aaaldrig ut! Man har letat efter en man i Värnamo i dagarna, men eftersom vi inte gjort polisens prov så är vi inte akutella. Jag vet att läget är så, vi har våra bestämmelser och polisen har sina, men jag tycker ändå det är surt. Hoppas ju på att kunna komma med i internationella styrkan nästa vår, men det är så länge tills dess. Så många träningstillfällen... Och hur ofta skickas det egentligen styrkor på jordbävningskatastrofer?? Väldigt sällan!! Senast var väl Algeriet, kan det ha varit -02 eller -03?? Det går nog över, det brukar det göra... Själva träningen är ju egentligen hemskt rolig, och Hedvig tycker att det är precis lika roligt som vanligt :-) I helgen åker vi ner till Skåne på räddningsläger, och med lite nya områden och nya figgar så blir det säkert bra.
I onsdags åkte jag till mamma och vi hade en riktigt trevlig helkväll. Var och handlade lite, åt god kyckling och bakade muffins...Och sen blev det torsdag. Eftersom det var sista jobbdagen så åkte vi ut på stan jag och mina jobbarkompisar och käkade en god lunch. Passade på att köpa med oss jordgubbar och glass som vi frossade i till eftermiddagsfikat :-) Sen blev jag förstås inte klar i tid, lämnade jobbet vid halv sex ungefär, men det gör inget. Bättre att känna att man är färdig när man går hem! Kvällen ägnades sedan åt att grovt röja ur en hel del bråte ur min bil, så vi får plats med packningen i den...
Körde några "rutor" medan jag ändå var ute, och det är inte bra alls. Skitdåligt går det för tillfället, så jag har insett att vi kan vinka adjö till förstapriset när jag ska tävla... Irriterande, för jag VILL !! Det som händer för tillfället är att hon går ut någon meter, stannar och tittar på mig, och när hon inte får någon reaktion så börjar hon backa, för att hon tror att hon ska kunna backa sig in i rutan. Nån gång rusar hon dit snyggt, men kan precis lika gärna ställa sig utanför rutan (som om rutan haft 6 koner). Grrrrrr....vad ska jag göra?
Nu har det gått från småregn till ösregn ute.... Men jag ska ta mig i kragen och åka iväg till gymmet och träna. Har inte kunnat träna tidigare i veckan eftersom de har haft andra öppettider som inte funkar för den som jobbar...
Det ska bli skönt, även om det just nu är väldigt mörkt, gråmulet och småregnigt. Den här veckan har varit lite upptagen känns det som, men så brukar det väl vara när man vill vara färdig med både det ena och det andra innan man tar helledigt.
Räddningsträning i tisdags i vanlig ordning. Har för tillfället en liten svacka när det gäller motivationen kan jag säga utan överdrift. Jag råkade tänka på all denna tid och ork man lägger ner på räddningen, och så kommer man aaaldrig ut! Man har letat efter en man i Värnamo i dagarna, men eftersom vi inte gjort polisens prov så är vi inte akutella. Jag vet att läget är så, vi har våra bestämmelser och polisen har sina, men jag tycker ändå det är surt. Hoppas ju på att kunna komma med i internationella styrkan nästa vår, men det är så länge tills dess. Så många träningstillfällen... Och hur ofta skickas det egentligen styrkor på jordbävningskatastrofer?? Väldigt sällan!! Senast var väl Algeriet, kan det ha varit -02 eller -03?? Det går nog över, det brukar det göra... Själva träningen är ju egentligen hemskt rolig, och Hedvig tycker att det är precis lika roligt som vanligt :-) I helgen åker vi ner till Skåne på räddningsläger, och med lite nya områden och nya figgar så blir det säkert bra.
I onsdags åkte jag till mamma och vi hade en riktigt trevlig helkväll. Var och handlade lite, åt god kyckling och bakade muffins...Och sen blev det torsdag. Eftersom det var sista jobbdagen så åkte vi ut på stan jag och mina jobbarkompisar och käkade en god lunch. Passade på att köpa med oss jordgubbar och glass som vi frossade i till eftermiddagsfikat :-) Sen blev jag förstås inte klar i tid, lämnade jobbet vid halv sex ungefär, men det gör inget. Bättre att känna att man är färdig när man går hem! Kvällen ägnades sedan åt att grovt röja ur en hel del bråte ur min bil, så vi får plats med packningen i den...
Körde några "rutor" medan jag ändå var ute, och det är inte bra alls. Skitdåligt går det för tillfället, så jag har insett att vi kan vinka adjö till förstapriset när jag ska tävla... Irriterande, för jag VILL !! Det som händer för tillfället är att hon går ut någon meter, stannar och tittar på mig, och när hon inte får någon reaktion så börjar hon backa, för att hon tror att hon ska kunna backa sig in i rutan. Nån gång rusar hon dit snyggt, men kan precis lika gärna ställa sig utanför rutan (som om rutan haft 6 koner). Grrrrrr....vad ska jag göra?
Nu har det gått från småregn till ösregn ute.... Men jag ska ta mig i kragen och åka iväg till gymmet och träna. Har inte kunnat träna tidigare i veckan eftersom de har haft andra öppettider som inte funkar för den som jobbar...
Himmel och pannkaka...
Hade bestämt mig för en stunds lydnadsträning idag också. Ska försöka få till ett pass om dan eller så nu framöver. Det kanske inte blir så, men man kan ju försöka? Vädret var rätt gott tidigare idag, men en stund före mitt planerade pass så öppnade den mörka himlen sig, och det både regnade och åskade. Hade nog kunnat övertalas att strunta i träningen, men så tänkte jag att det ju faktiskt kan spöregna när man ska tävla också, så jag bet ihop och for iväg. Då bestämde sig himlen för att det räckte, så jag fick mitt pass i uppehåll trots allt. Fast på en blöt plan så det var bra ändå :-) Rutan var nästan katastrofal idag. Grrr... Och jag vet inte om det blev så värstens bra i övrigt heller. Fast idag har jag mestadels tuggat på detaljer, placering, tempo, språngmarschen, så hur det ser ut "egentligen" återstår väl att se. Men så gjorde jag förstås tavlan att köra lite för länge :- / så det blev lite segt på slutet. Men man vill ju inte åka in till stan och köra fem minuter och sen hem. Även om man borde! Känns....dyrt! Har visserligen bara en och en halv mil till klubben, men ändå! Det finns en åkerplätt ett stycke härifrån, ska kolla hur den ser ut, om man kanske kan vara där ibland i alla fall.
Efter träningen åkte jag hem, och åstadkom en fläskpannkaka som ska bli lunch i morgon. Inte så dumt... I övrigt har det blivit tv och nedladdning av en talbok. Nu ska jag bara försöka få över den på en skiva så jag kan lyssna på den i sovrummet...
Efter träningen åkte jag hem, och åstadkom en fläskpannkaka som ska bli lunch i morgon. Inte så dumt... I övrigt har det blivit tv och nedladdning av en talbok. Nu ska jag bara försöka få över den på en skiva så jag kan lyssna på den i sovrummet...
Puh...
Varför är det så svårt att få nåt vettigt gjort när man för en gångs skull har en hel dag utan minsta lilla måste?? Eller...det beror ju på hur man definierar "måste" förstås. Om vi pratar dammsugning och uppröjning och organisation av hushållet, så kan jag leta upp en massa måste, men jag menade mera tider att passa, ställen att vara på osv.
Som ni som är stammisar här förmodligen har märkt så har hemsidan genomgått en viss förändring. Har hållit på med det där ett bra tag, och lagt ut efterhand, och nu när jag var klar så riktade jag om .nu-adressen till den nya sidan. Smidigt. Den här sidan är alldeles helt ny (annat program) så om ni upptäcker nåt som är fel eller inte funkar så tar jag gärna emot info.
Vad annars då? Tja, en vecka försvinner rätt fort kan man säga! Ändå har det inte varit nåt särskilt kaos. Träning i tisdags, som blev i skogen. Inte så mycket per hund, men en träning som man gör alldeles för sällan om man ska vara ärlig. Med tanke på att vi aldrig kommer ut i vanligt eftersök så är man ju inte så rysligt motiverad att träna skog. Tyvärr. Hur som helst så tycker jag det flöt på rätt bra.
I onsdags hade vi en liten sommarträff med jobbet. Vår chef hade snokat upp och bokat bord på ett ställe som heter Sussies Hemlagade. En liten restaurang/cafe långt ut på den verkliga bond-vischan! En mycket trevlig kväll, men väldigt mycket mat, väldigt god mat, fantastisk miljö och trevligt sällskap. Jag är sååå glad för mitt jobb! Jag känner mig inte som samma människa längre! Jag kan faktiskt numera komma hem från jobbet och ha LUST att hitta på nåt! Det känns så skönt, så jag är inte det minsta bekymrad över att jag har en veckas jobb kvar innan det blir semester.
I går avverkade vi en dag med aktiviteter som inte ledde till så mycket. Åkte först till Marieholm, för där var det dags för Honda's HojSkoj eller Skoj med hoj eller vad det heter. Jag var inte med förra året, men då hade det varit massor av folk, motorcyklar, och många säljare med bra erbjudande. Jag skulle t ex tittat på en hjälm. Inte för att jag åker så ofta, men det händer och när jag lånar Anders ena hjälm så passar den inte hundra riktigt... Detta blev dock en beskvikelse då där var glest med folk, bara ett enda bord där man sålde t-shirtar och kepsar, och inte heller så mycket cyklar. Köpte dyra och halvdana hamburgare, och åkte sedan vidare... Vi hade visserligen ätit, men fick för oss att åka en liten omväg hem, och hamnade på Café Herrestad, ytterligare ett bondvische-fik, där vi tog en kopp kaffe med utsikt över Herrestasjön.
Sedan lånade vi en släpkärra på Anders jobb, för vi skulle åka till Jönköping och kolla på en beg. gräsklippare, modell trädgårdstraktor. Men det visade sig att klippaggregatet inte var monterat, den som sålde var inte hemma men hans bror sa att det "ska" fungera. Njae.... så enkelt är det aldrig! Så vi åkte därifrån med pengarna i behåll. Fick för oss att stanna till på Biltema, där vi stötte på Johan och Anna, som vi inte träffat på länge :-) Vi hamnade sedan tillsammans på Solåsgrillen för lite mat och en stunds prat. Så roligt det var att träffas!! Väl hemma väntade vi ut ett långvarigt, men inte så hemskt nära, åskväder innan vi lite för sent fick fart på grillen och åt korv med bröd.
Idag har jag väl plockat lite, fixat lite med hemsidan såklart, och bara lufsat runt kan man säga. Fick i alla fall ändan ur vagnen nu i eftermiddag och åkte upp till klubben och körde ett lydnadspass. Till en början var Hedvig alldeles tok-taggad. Trampade före i fria följet och när jag kom till rutan så rusade hon rakt igenom och ställde sig bakom. Om vi lyckas ta poäng på rutan på tävlingen så ska jag åka till McDonalds och bjuda Hedvig på en Chicken McNuggets!!!!! Och om vi inte gör det (tar poäng alltså) så flaxar förstapriset iväg på små vingar.... När vi väl hade landat på tassarna idag så gick det ganska bra. Apporteringen var bra, hon grep på mitten alla tre gångerna, fast har lite dåligt tempo in... Hyfsad i fria följet och bra fjärrdirigering. Vår kommande start är den 20 juli, så vi har ju lite tid på oss att putsa. Och det behöver vi :-) men det är faktiskt roligt, och det ska bli kul att tävla igen, det är över ett år sen sist!
Nu ska jag se om mina nybakade muffinsar har svalnat så det går att packa ner dem, sen är det väl snart dags att tända grillen tänker jag...
Som ni som är stammisar här förmodligen har märkt så har hemsidan genomgått en viss förändring. Har hållit på med det där ett bra tag, och lagt ut efterhand, och nu när jag var klar så riktade jag om .nu-adressen till den nya sidan. Smidigt. Den här sidan är alldeles helt ny (annat program) så om ni upptäcker nåt som är fel eller inte funkar så tar jag gärna emot info.
Vad annars då? Tja, en vecka försvinner rätt fort kan man säga! Ändå har det inte varit nåt särskilt kaos. Träning i tisdags, som blev i skogen. Inte så mycket per hund, men en träning som man gör alldeles för sällan om man ska vara ärlig. Med tanke på att vi aldrig kommer ut i vanligt eftersök så är man ju inte så rysligt motiverad att träna skog. Tyvärr. Hur som helst så tycker jag det flöt på rätt bra.
I onsdags hade vi en liten sommarträff med jobbet. Vår chef hade snokat upp och bokat bord på ett ställe som heter Sussies Hemlagade. En liten restaurang/cafe långt ut på den verkliga bond-vischan! En mycket trevlig kväll, men väldigt mycket mat, väldigt god mat, fantastisk miljö och trevligt sällskap. Jag är sååå glad för mitt jobb! Jag känner mig inte som samma människa längre! Jag kan faktiskt numera komma hem från jobbet och ha LUST att hitta på nåt! Det känns så skönt, så jag är inte det minsta bekymrad över att jag har en veckas jobb kvar innan det blir semester.
I går avverkade vi en dag med aktiviteter som inte ledde till så mycket. Åkte först till Marieholm, för där var det dags för Honda's HojSkoj eller Skoj med hoj eller vad det heter. Jag var inte med förra året, men då hade det varit massor av folk, motorcyklar, och många säljare med bra erbjudande. Jag skulle t ex tittat på en hjälm. Inte för att jag åker så ofta, men det händer och när jag lånar Anders ena hjälm så passar den inte hundra riktigt... Detta blev dock en beskvikelse då där var glest med folk, bara ett enda bord där man sålde t-shirtar och kepsar, och inte heller så mycket cyklar. Köpte dyra och halvdana hamburgare, och åkte sedan vidare... Vi hade visserligen ätit, men fick för oss att åka en liten omväg hem, och hamnade på Café Herrestad, ytterligare ett bondvische-fik, där vi tog en kopp kaffe med utsikt över Herrestasjön.
Sedan lånade vi en släpkärra på Anders jobb, för vi skulle åka till Jönköping och kolla på en beg. gräsklippare, modell trädgårdstraktor. Men det visade sig att klippaggregatet inte var monterat, den som sålde var inte hemma men hans bror sa att det "ska" fungera. Njae.... så enkelt är det aldrig! Så vi åkte därifrån med pengarna i behåll. Fick för oss att stanna till på Biltema, där vi stötte på Johan och Anna, som vi inte träffat på länge :-) Vi hamnade sedan tillsammans på Solåsgrillen för lite mat och en stunds prat. Så roligt det var att träffas!! Väl hemma väntade vi ut ett långvarigt, men inte så hemskt nära, åskväder innan vi lite för sent fick fart på grillen och åt korv med bröd.
Idag har jag väl plockat lite, fixat lite med hemsidan såklart, och bara lufsat runt kan man säga. Fick i alla fall ändan ur vagnen nu i eftermiddag och åkte upp till klubben och körde ett lydnadspass. Till en början var Hedvig alldeles tok-taggad. Trampade före i fria följet och när jag kom till rutan så rusade hon rakt igenom och ställde sig bakom. Om vi lyckas ta poäng på rutan på tävlingen så ska jag åka till McDonalds och bjuda Hedvig på en Chicken McNuggets!!!!! Och om vi inte gör det (tar poäng alltså) så flaxar förstapriset iväg på små vingar.... När vi väl hade landat på tassarna idag så gick det ganska bra. Apporteringen var bra, hon grep på mitten alla tre gångerna, fast har lite dåligt tempo in... Hyfsad i fria följet och bra fjärrdirigering. Vår kommande start är den 20 juli, så vi har ju lite tid på oss att putsa. Och det behöver vi :-) men det är faktiskt roligt, och det ska bli kul att tävla igen, det är över ett år sen sist!
Nu ska jag se om mina nybakade muffinsar har svalnat så det går att packa ner dem, sen är det väl snart dags att tända grillen tänker jag...