Så var den över
Julen alltså. Tänk så fort det går! Fast ännu är det tid att gotta sig åt alla lediga dagar. Själv är jag lyckligt lottad och är ledig hela denna veckan, och börjar på onsdag i nästa vecka. Kommer att hoppa in en snabbrunda någon dag på jobbet, för att fixa nån liten akutgrej, men det handlar om en kvart kanske :-)
Julen har förflutit högst traditionsenligt. Hos Anders föräldrar blev det tidigt julbord, trevligt umgänge, Kalle Anka och julklappar. Sedan for vi vidare till min bror i Anderstorp för ett kvällsjulbord, tomte, godisar och mys. Juldagen gick åt till att göra julstädningen som jag inte hann med före jul, och på annandagen hade vi mamma och mina syskon och deras familjer här. Även det var en trevlig kväll. Dessvärre blev jag lite illamående på kvällen, och kräktes när mina gäster hade åkt hem. Tillbringade precis hela lördagen i rygglägge med mycket bubblig mage, men när jag vaknade i går morse så kändes det bra igen :-)
På eftermiddagen igår var vi i Jönköping och tränade räddning. Roligt med ett annat område än det vanliga, och skönt att ha dagsljus, åtminstone i början på träningen. Jag är väldigt nöjd med Hedvigs markeringar igår. Särskilt de som hon kom åt var väldig bra, och hon har nästan helt lagt av med att "bära" figgen före markering. På andra området - då hade det hunnit bli mörkt - så "tappade" jag henne, och hann faktiskt bli lite skraj innan jag hittade henne. Hon sökte längs en vägg, och när hon kommit så lång upp så jag tyckte det var nog, kallade jag på henne, men kom utom synhåll bakom en traktor och försvann. Där stod ett par lastbilschaufförer som höll på att städa hytterna, och de hade en dörr öppen in i huset, så jag var nästan säker på att hon hade stuckit in där, men nej.... De hade inte sett henne... Letade runt i säkert 7-8 låååånga minuter, men själv ville jag inte gå så långt från där jag hade skickat henne. Som sagt, jag hann bli lite skraj för området gränsar till E4 på ena sidan och en annan tämligen trafikerad väg på andra sidan, och skulle en smidig liten Hedvig slinka igenom ett litet hål i staketet är det ju inte säkert att de hittar hållet när de ska tillbaka igen... Hon har visserligen alltid ett stort sök, men hon brukar aldrig släppa kontakten med mig! Nåja, förklaringen var väl i stort sett att Hedvig gjorde rätt, men matte fattade inte det. Hon måste ha vänt där längs väggen utan att jag uppfattade det, för hon hade varit hos figuranten hela tiden, letat länge, länge, länge för att fastställa vad den var, markerat och sedan fått sin belöning i lung och ro, ....och där någonstans började figgen undra vart föraren hade tagit vägen. Det är väldigt mycket bakgrundsljud, och figgen låg inne i ett skjul, så därför hörde jag aldrig hennes markering...Slutet gott allting gott.
Maiden fick ett helt sök med en reservförare, Kickis man Claes var med på träningen och det är självfallet mycket roligare om man får köra en hund också :-) Det gick helt strålande, och Maiden var själaglad. Claes också tror jag :-)
Efter träningen åkte vi till en vanlig hederlig korvalåda och åt tillsammans innan vi åkte var och en åt sitt håll. Såå mysigt att faktiskt hinna prata lite också :-) När vi kom hem gjorde jag ett försök att titta på Sagan om de två tornen, men somnade efter en kvart tror jag, så det blev inget med det. Det ÄR en bra film men det GICK bara inte.
Nu ska jag bege mig till sjukgymnasten, och i eftermiddag ska jag och Gitte träna lydnad och fika...