Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

Ett lite kortare inlägg blir det idag. Det är väl det som egentligen är vitsen? Att skriva lite och ofta. Eller mycket och ofta. I alla fall inte mycket och sällan...

Hur som helst; igår var det tisdag och tisdag = räddningsträning. Det var riktigt roligt :-)  Anders hittade en lega på en lagerhylla högt upp i nåt som verkade som verkstadsförråd. Där var massor av prylar på olika hyllor och figgen blev klurig. Haddock löste den ändå ganska snabbt och bra, och på sätt och vis gjorde Hedvig också det... Hon letade runt en god stund, satte sig sedan på rumpan, riktade in sig uppåt mot rätt hylla och skällde några gånger, men innan jag var nöjd och berömde så hann hon komma på att man kanske kunde prova stegen som stod kvar. Jag blev rädd att hon skulle skada sig och nejade henne kanske lite för hårt. Hon släppte absolut inte figgen, men trodde nog att det var fel att ta den på det stället, så hon jobbade, jobbade, jobbade och jobbade tills hon till slut bestämde sig för att 'matte har fel, jag har rätt' och markerade på samma ställe igen :-)  De två andra figgarna blev också bra. Den ena innebar en handbromsvändning i vittringsfältet och en klockren markering, och den andra fick fröken kämpa för att komma fram till, så den blev bra på sitt vis. Kul! Särskilt som hon  har varit lite låg i ett par dagar. Antagligen har det med skendräktighet, då det är ungefär sex veckor sen hon var i höglöp och har hoppat över några mål mat...

Maiden fick också hitta ett par figgar, och var förstås jätteglad!! Hon gjorde ett tokskutt för att komma upp på en lastbrygga. Orkade inte riktigt upp och dunsade i marken med bakbenen under sig. Det såg lite läskigt ut, och jag blev lite orolig - hon är ju trots allt 11 år - men allt verkade gå bra. Min underbara Maiden *love*

jaja, jag vet, jag uppdaterar alldeles för sällan. Nu kommer dock en liten uppis :-)  Ska jag börja med hundfronten kanske, det är väl egentligen den som den här bloggen ska handla om... Förra veckans tisdag var det räddningsträning. Vi hade en liten "statuskoll" på våra kursare, och sist körde Thomas och jag två figgar var. Jag kände mig som ofta, lite halvdeppig över bristen på kvalitet i träningen, men detta blev faktiskt bra, så jag var rätt nöjd ändå när jag åkte hem. Den ena figgen satt i ett garage, ett litet stycke in, och Hedvig försökte göra sig smalare än springan under dörren, där hon fick in huvudet och ena frambenet, men sen var det stopp...  Flera försök senare så satte hon sig på rumpan och skällde. Skällde. Skällde. Och skällde igen. Duktig tös :-)  Vid en vägg stod många, stora rullar med slang (eller kanske kabel?)  Inne i rullarna fanns ett tomrum som passade ypperligt att gömma en fig i. För öppningen låg rullar i andra storlekar, så även om Hedvig tog sig in så var det inte precis motorväg in. Här trampade hon runt lite, men sen kom markeringen. Lite het på gröten i vanlig ordning, men det känns helt okej, faktiskt. Hellre lite extra ös än för lite...

I onsdags hade jag tagit ledigt från halvtolv, och resten av den dagen ägnades åt ren kvalitetstid för mig och min mamma. Jag hämtade henne, och sedan for vi iväg. Åt god lunch på Rydaholms Värdshus, innan vi fortsatte resan till julmässan på Huseby Bruk. Jag har varit där flera gånger förut, men det är lika underbart varje gång! Mycket att titta på, många Ahhh och oohhh och mmmm, och kolla! Massor av hantverkare, tomtar i var och vartannat hörn, pyssel, textil, kransar, smide, korvar och ostar och sill och senap och glögg och.... ja, ni kan se det framför er va? Och detta i en fantastisk miljö. Granar, lampor, ljus och marschaller och julmusik fulländar det hela. Det blev inte så mycket shoppat, men det var heller inte meningen.  En liten fika blev det på plats och efter ytterligare ett varv åkte vi hemåt. Handlade med oss lite kvällsmat och tog kvällskaffe hos syrran, innan jag åkte tillbaka hem igen. En härlig dag!

På torsdagkvällen blev det ytterligare en tur till Åsenhöga. En kort brassövning och sedan firade vi förra helgens framgångar med både smörgåstårta och vanlig tårta :-) Snart är det dags att börja öva inför julkonserten!!

Sen har det ju varit helg också. En lugn sådan! Kryss i taket! Förutom välbehövlig vila så blev det lite städning och skafferirensning. I går åkte jag iväg med Hedvig och tränade en stund. Lade ett fält med 8 apporter, varav två låg på andra sidan om en rejäl stenmur. Den ena av dessa två hade jag med flit kastat upp allra längst upp i en stooor rishög! Det var motvind, så vittringen var inga problem. Stenmuren vållade inget problem alls, men i rishögen fick hon kämpa lite innan hon nådde ända upp :-) Som bekant är hon ju inte den som ger sig i första taget, så hon löste den också till slut.  En dummy var väldigt svår, och den lyckades hon inte få in.  Jag hade ett hum om var den var, men hittade inte heller den. När vi genade genom området på väg tillbaka till bilen, sträckte Hedvig plötsligt ut en lång näsa och gjorde en snabb, nästan skuldmedveten avstickare på några meter, och på ett blink var hon tillbaka med den förlorade dummyn. Alltid bra att få hem dem...

Ikväll kanske det kan hända att det blir en stadspromenad med jyxen. Just nu känns det inte så lockande. Det är kolsvart ute och kyligt dessutom, men å andra sidan, desto större skäl att åka till stan. Till gatljusen.

I morgon ska jag inte träna på gymmet. Jag kommer inte ihåg om jag skrev, men för ungefär en och en halv månad sen gjorde jag mig illa i nacken under ett träningspass. En enkel sträckning trodde jag, och med lite uppmjukningshjälp hos sjukgymnast  (som egentligen försöker få ordning på senfästena i min axel) så gick det över. Men efter träningen för en och en halv vecka sen så kom det tillbaka, och har varit gräsligt. Har haft riktigt ont, svårt att röra mig som folk, svårt att sova och det blir ju givetvis huvudvärk som följd av både spänning och sömnbrist. Jag går kontinuerligt hos en sjukgymnast och får akupunktur i axeln, men i fredags fick jag en extratid, och i morgon är det dags igen. Jag vill bara bli bra nu så att jag kan träna ORDENTLIGT. Jag känner att jag håller på att slappa ihop...

Hmm...funderar på om man skulle lägga ner bloggen, men den får väl vara kvar... Rätt som det är så kommer väl inspirationen tillbaka...

Nu måste jag berätta om helgen! Det har varit Svenska Brassband-festivalen! En av årets höjdar-helger. Lilla Åsenhöga som jag kommer från, har något som är helt fantastiskt. Vi har inte ett, inte två, utan TRE stycken brassband. Ett minibrass, ett ungdomsbrass och ett "vanligt" brassband. En del är med i mer än ett av dem, men det är dock tre olika brass. Med samma fantatiska ledarfigur. Brassbandfestivalen alltså... SM i brassmusik, som avgörs i fem klasser. Minibrass, division 3, division 2, division 1 och Elit.  Förutom minibrass har varje klass ett obligatoriskt stycke som alla måste framföra. Man har 25 minuter på sig, och den övriga tiden väljer banden själva sina tävlingsstycken. Minibrassklassen spelade i fredags och jag var naturligtvis där och lyssnade på bl a systerdottern Annie. Igår lyssnade vi eller spelade i stort sett hela dagen :-) Och på kvällen var det stor och häftig festivalkonstert med världens bästa brassband, Black Dyke Brass Band.  Inte bara så att JAG tycker att de är världsbäst utan de ÄR verkligen bäst i världen på att spela brassmusik!!! I sluttampen av konserten var det så dags att tillkännage resultaten av tävlingen och detta är helt sjukt...

Åsenhöga vann minibrassklassen. Emil från Åsenhöga vann klassens solistpris. Åsenhögas Ungdomsbrass vann division 3 (som alltså inte är speciellt för unga förmågor, utan öppen för alla i den nivån), och vann också pris för bäst framförda teststycke. Åsenhöga vann division 1 (där jag spelar). Alexander från Åsenhöga vann klassens solistpris och Åsenhöga vann priset för bäst framförda teststycke...... Förstår ni hur stort detta är!?? Vi vann allt vi tävlade i!!!!! Detta tar nog ett tag att smälta!!!

För att då berätta något annat, så blev min och Hedvigs kran-färd faktiskt av i veckan som gick. Vi gick upp ca 15 meter, och det var riktigt vackert att titta ut över Värnamo... Hedvig satt ner på rumpan hela tiden och brydde sig inte så hemskt mycket...