Framgångsrik helg - utan hund
Hmm...funderar på om man skulle lägga ner bloggen, men den får väl vara kvar... Rätt som det är så kommer väl inspirationen tillbaka...
Nu måste jag berätta om helgen! Det har varit Svenska Brassband-festivalen! En av årets höjdar-helger. Lilla Åsenhöga som jag kommer från, har något som är helt fantastiskt. Vi har inte ett, inte två, utan TRE stycken brassband. Ett minibrass, ett ungdomsbrass och ett "vanligt" brassband. En del är med i mer än ett av dem, men det är dock tre olika brass. Med samma fantatiska ledarfigur. Brassbandfestivalen alltså... SM i brassmusik, som avgörs i fem klasser. Minibrass, division 3, division 2, division 1 och Elit. Förutom minibrass har varje klass ett obligatoriskt stycke som alla måste framföra. Man har 25 minuter på sig, och den övriga tiden väljer banden själva sina tävlingsstycken. Minibrassklassen spelade i fredags och jag var naturligtvis där och lyssnade på bl a systerdottern Annie. Igår lyssnade vi eller spelade i stort sett hela dagen :-) Och på kvällen var det stor och häftig festivalkonstert med världens bästa brassband, Black Dyke Brass Band. Inte bara så att JAG tycker att de är världsbäst utan de ÄR verkligen bäst i världen på att spela brassmusik!!! I sluttampen av konserten var det så dags att tillkännage resultaten av tävlingen och detta är helt sjukt...
Åsenhöga vann minibrassklassen. Emil från Åsenhöga vann klassens solistpris. Åsenhögas Ungdomsbrass vann division 3 (som alltså inte är speciellt för unga förmågor, utan öppen för alla i den nivån), och vann också pris för bäst framförda teststycke. Åsenhöga vann division 1 (där jag spelar). Alexander från Åsenhöga vann klassens solistpris och Åsenhöga vann priset för bäst framförda teststycke...... Förstår ni hur stort detta är!?? Vi vann allt vi tävlade i!!!!! Detta tar nog ett tag att smälta!!!
För att då berätta något annat, så blev min och Hedvigs kran-färd faktiskt av i veckan som gick. Vi gick upp ca 15 meter, och det var riktigt vackert att titta ut över Värnamo... Hedvig satt ner på rumpan hela tiden och brydde sig inte så hemskt mycket...
Hedvig var med mig på jobbet hela den långa dagen, och på
lunchen var vi ute och rusade lite på en åker inte långt från jobbet...
Nu måste jag berätta om helgen! Det har varit Svenska Brassband-festivalen! En av årets höjdar-helger. Lilla Åsenhöga som jag kommer från, har något som är helt fantastiskt. Vi har inte ett, inte två, utan TRE stycken brassband. Ett minibrass, ett ungdomsbrass och ett "vanligt" brassband. En del är med i mer än ett av dem, men det är dock tre olika brass. Med samma fantatiska ledarfigur. Brassbandfestivalen alltså... SM i brassmusik, som avgörs i fem klasser. Minibrass, division 3, division 2, division 1 och Elit. Förutom minibrass har varje klass ett obligatoriskt stycke som alla måste framföra. Man har 25 minuter på sig, och den övriga tiden väljer banden själva sina tävlingsstycken. Minibrassklassen spelade i fredags och jag var naturligtvis där och lyssnade på bl a systerdottern Annie. Igår lyssnade vi eller spelade i stort sett hela dagen :-) Och på kvällen var det stor och häftig festivalkonstert med världens bästa brassband, Black Dyke Brass Band. Inte bara så att JAG tycker att de är världsbäst utan de ÄR verkligen bäst i världen på att spela brassmusik!!! I sluttampen av konserten var det så dags att tillkännage resultaten av tävlingen och detta är helt sjukt...
Åsenhöga vann minibrassklassen. Emil från Åsenhöga vann klassens solistpris. Åsenhögas Ungdomsbrass vann division 3 (som alltså inte är speciellt för unga förmågor, utan öppen för alla i den nivån), och vann också pris för bäst framförda teststycke. Åsenhöga vann division 1 (där jag spelar). Alexander från Åsenhöga vann klassens solistpris och Åsenhöga vann priset för bäst framförda teststycke...... Förstår ni hur stort detta är!?? Vi vann allt vi tävlade i!!!!! Detta tar nog ett tag att smälta!!!
För att då berätta något annat, så blev min och Hedvigs kran-färd faktiskt av i veckan som gick. Vi gick upp ca 15 meter, och det var riktigt vackert att titta ut över Värnamo... Hedvig satt ner på rumpan hela tiden och brydde sig inte så hemskt mycket...
På gång. Hisselen är på bara för säkerhets skull, eftersom korgen
vi åkte i inte är täckt med nät e dyl. Man vill ju inte gärna
tappa hunden från 5 meters höjd....
vi åkte i inte är täckt med nät e dyl. Man vill ju inte gärna
tappa hunden från 5 meters höjd....
Japps, däruppe är vi, fast vi inte precis syns så mycket...
Hedvig var med mig på jobbet hela den långa dagen, och på
lunchen var vi ute och rusade lite på en åker inte långt från jobbet...
Kommentarer
Trackback