I måndags ...
...var jag leeedig! Det var skönt, även om jag inte alls känner någon måndags-ångest över jobbet nu för tiden (älskar mitt "nya" jobb!). Syster min och jag var i Jönköping större delen av dagen. Först hade hon tid hos ögonläkaren (det var därför vi åkte, och jag följde med för att köra) och sedan var på A6 och shoppade. Det blev inte jättemycket handlat men en tröja till mig och en till Anders och ett par stövlar blev det. Och en blinkblink till Hedvig. En trevlig dag!
Igår var det räddningsträning. Hedvig löper och återigen blev det hennes tur allra sist. Igen. Hon gick inte så bra faktiskt, och jag kände mig stressad över att alla väntade på mig . Jag började med en helt öppen fig, som hon försökte apportera innan hon gick till markering. Nummer två var väl okej, fast markeringen dröjde lite där också, eftersom hon ansåg sig vara tvungen att sitta i SAMMA lilla rör som figgen. Nummer tre låg högt. Inte jättehögt, men högt för Hedvig i alla fall. Hon var totalt överladdad och klämde i två skall på ena sidan, jobbade lite till och slängde iväg ett par skall på andra sidan, sedan ett skall på första sidan och till slut lyckades hon på nåt obegripligt vis ta sig upp, och väl där var det väldigt ostadigt, så då blev det svårt att stå still och skälla... Men Hedvig fick lite hjälp av figgen och då kom det en bra markering. Sen fick Anders gå och sätta sig öppen, och direkt hjälpa igång henne till en bra och "intensitets-rätt" markering. I morgon ska vi försöka sticka iväg bara Anders och jag och köra några figgar. Nåt som känns som det blir bra.
I dag tog vi Haddock och Hedvig och varsin cykel och cyklade ut i skogen. Ställde cyklarna och gick en liten svamp-sväng innan vi cyklade hem igen. Hedvig börjar bli riktigt duktig på att trava snabbt vid cykeln, utan att gå över i galopp. Och dessutom börjar konditionen (som inte var så himla illa innan heller) att bli bättre. Hennes alltså. Min egen är det som det är med. Fast jag håller igång mina två gånger i veckan så förhoppningsvis så blir den också sakta bättre...
Nu till något mycket tråkigt. Hedvigs underbara kullsyster Cuba, har helt obegripligt under en promenad, lyckats skada sig något alldeles fruktansvärt i ena bakbenet. Skadan är mycket mycket allvarlig, och framtiden är oviss. Tänker på familjen Weberg och lilla Cuba hela, hela tiden, och önskar så hett det någonsin går, att kommande operation kommer att lyckas.
Igår var det räddningsträning. Hedvig löper och återigen blev det hennes tur allra sist. Igen. Hon gick inte så bra faktiskt, och jag kände mig stressad över att alla väntade på mig . Jag började med en helt öppen fig, som hon försökte apportera innan hon gick till markering. Nummer två var väl okej, fast markeringen dröjde lite där också, eftersom hon ansåg sig vara tvungen att sitta i SAMMA lilla rör som figgen. Nummer tre låg högt. Inte jättehögt, men högt för Hedvig i alla fall. Hon var totalt överladdad och klämde i två skall på ena sidan, jobbade lite till och slängde iväg ett par skall på andra sidan, sedan ett skall på första sidan och till slut lyckades hon på nåt obegripligt vis ta sig upp, och väl där var det väldigt ostadigt, så då blev det svårt att stå still och skälla... Men Hedvig fick lite hjälp av figgen och då kom det en bra markering. Sen fick Anders gå och sätta sig öppen, och direkt hjälpa igång henne till en bra och "intensitets-rätt" markering. I morgon ska vi försöka sticka iväg bara Anders och jag och köra några figgar. Nåt som känns som det blir bra.
I dag tog vi Haddock och Hedvig och varsin cykel och cyklade ut i skogen. Ställde cyklarna och gick en liten svamp-sväng innan vi cyklade hem igen. Hedvig börjar bli riktigt duktig på att trava snabbt vid cykeln, utan att gå över i galopp. Och dessutom börjar konditionen (som inte var så himla illa innan heller) att bli bättre. Hennes alltså. Min egen är det som det är med. Fast jag håller igång mina två gånger i veckan så förhoppningsvis så blir den också sakta bättre...
Nu till något mycket tråkigt. Hedvigs underbara kullsyster Cuba, har helt obegripligt under en promenad, lyckats skada sig något alldeles fruktansvärt i ena bakbenet. Skadan är mycket mycket allvarlig, och framtiden är oviss. Tänker på familjen Weberg och lilla Cuba hela, hela tiden, och önskar så hett det någonsin går, att kommande operation kommer att lyckas.
Kommentarer
Trackback