Väntans tider...
Ja, det sägs ju att inget är som väntans tider. Och det får jag ägna mig åt läänge. Det visade sig vid ultraljudsundersökningen i veckan att Cubas mage inte innehöll några valpar :´-( :´-( Då kom ju givetvis funderingarna att i stället välja en valp från Coatfloats andra kull som är på gång snart. Svårt val verkligen!! Jag tror att det blir kanon-hundar, men samtidigt är jag ju inställd på Cuba-valp. Som inte finns... Har grunnat hit och dit och hit och dit och hit igen, men har trots att jag är supervalpsugen, bestämt mig för att vänta och hoppas att det blir valpar efter Cuba kanske till hösten, vintern, våren? Det känns lite snopet, men jag känner att det är rätt. Jag är ju inte precis hundlös - jag har ju massor av saker att jobba med och nya mål att sikta på med Hedvig! Och det lilla rara namnet på den kommande valpen behåller jag :-)
Idag har jag varit och tränat lydnad med Gitte och hennes kompis Anna. Det kändes inte alls bra idag. Ska jag vara ärlig så tror jag att det delvis var mitt fel, jag kände mig lite stressad och ofokuserad och inte riktigt i rätt sinnesstämning. Men Hedvig var inte heller så där "på" som jag vill att hon ska vara. Rutan var helt kass. Fria följet hade massor av luft (igen!) Apporteringen under all kritik... Fjärren, som på tävlingen för två veckor sen var närmast klockren, hade Hedvig ingen som helst lust med. När jag kommenderade sitt för fjärde gången så ändrade hon på rumpan lite i sitt liggande.... Trist, men det är väl bara att bita ihop och träna på. Men nu måste det snart lossna, det känns så himla motigt :-( Jag funderar en del på belöning, om jag ska tänka om på något vis, men jag vet inte riktigt hur. Har någon gång testat med externbelöning, men då ledde det bara till att hon blev flaxig och flurrig. Kanske är det värt att testa igen, och bara börja med i stort sett kontaktövning - och så varsågod att hämta...
Känner att hela det här inlägget var lite vimsigt, men det är ju jag i ett nötskal så... ;-)
Idag har jag varit och tränat lydnad med Gitte och hennes kompis Anna. Det kändes inte alls bra idag. Ska jag vara ärlig så tror jag att det delvis var mitt fel, jag kände mig lite stressad och ofokuserad och inte riktigt i rätt sinnesstämning. Men Hedvig var inte heller så där "på" som jag vill att hon ska vara. Rutan var helt kass. Fria följet hade massor av luft (igen!) Apporteringen under all kritik... Fjärren, som på tävlingen för två veckor sen var närmast klockren, hade Hedvig ingen som helst lust med. När jag kommenderade sitt för fjärde gången så ändrade hon på rumpan lite i sitt liggande.... Trist, men det är väl bara att bita ihop och träna på. Men nu måste det snart lossna, det känns så himla motigt :-( Jag funderar en del på belöning, om jag ska tänka om på något vis, men jag vet inte riktigt hur. Har någon gång testat med externbelöning, men då ledde det bara till att hon blev flaxig och flurrig. Kanske är det värt att testa igen, och bara börja med i stort sett kontaktövning - och så varsågod att hämta...
Känner att hela det här inlägget var lite vimsigt, men det är ju jag i ett nötskal så... ;-)
Kommentarer
Postat av: Jessika
Trist att det inte blir en liten bebba/bebbe men det är ju som man säger: "den som väntar på nåt gott..." Och sysselsättningslös är du ju inte med ett litet energiknippe som fröken Hedvig ;)
Trevlig helg & kram
Trackback