Fattar ni??
Fattar knappt vad som hände igår. Jag chockade kroppen! Njae, förresten var det nog tvärtom - att kroppen chockade mig! Igår morse före frukost sprang (läs joggade) jag 5,5 km utan stopp, och det mest sjuka är att det kändes lätt. Som att jag hade kunnat ta minst ett varv (1,5 km) till om inte tiden runnit iväg för mig och jobbet väntade. Fattar ni? En halvmil? Jag? Som för två månader sen fick stanna och flåsa efter 500 meter!! Skryt är kanhända inte vackert, men jag är STOLT över mig själv!! Och benen känns okej idag också, var rädd att jag skulle vara riktigt stum idag...
Räddningsträning igår kvall och Hedvig var fullständigt skogstokig. Jag har en teori som rör området, för igår var vi på kommunens förråd där vi är och tränar väldigt mycket, fast just nu är det länge sen vi var där. Om det bara kändes så himla lätt, roligt, hemtamt för henne? Vi körde ju i torsdags så det är ju knappast ett utslag av överladdning för att hon inte kört räddning på länge... Hur som helst så var det full fart! Och hon gjorde det bra också tycker jag, och plockade sina figgar som hon skulle :-)
Nu är det i vanlig ordning brått till jobbet...
Förlåt men jag måste, jag är tvungen...
Vad var det jag sa???
Kram duktiga du! Jag vill komma ut och ta ett skogspass med dig! Säg till när jag är välkommen!
Sv; Haha nääh de sa faktiskt inget om det! Men hela osudden hade jag aldrig klarat än! Men det är målet.. i September är det figyloppet runt osudden, och jag ska ha bäst tid!! haha ;D
Jag tycker du får skryta lite när du är så himla duktig! Där ligger man i lä...