Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

Nu tänker jag vara lite grinig, och den som inte pallar med det får hoppa över och vänta tills ett nytt inlägg kommer.. Jag betraktar mig på intet vis som någon särskilt intressant person, men jag har ganska länge tänkt att det är lite tråkigt att det är så få som läser min blogg. Men så tittar jag på statistiken och ser att jag faktiskt har en del besökare. Och inte bara besök utan besökare. Ni kunde gott ge ett livstecken då och då! En del av er gör det, men enkel räkning på fingrarna säger mig att det är många som inte gör det. Någonsin.  Men...så är det ju så att man faktiskt bloggar för sin egen skull. Ni därute klarar er gott både med och utan min blogg så att säga, men för mig själv är den en ventil, och en bra påminnelse när jag funderar över "vad gjorde jag då och då" eller "när var det nu det där hände".  Och jag vill ha kvar hemsidan, men vem har lust att besöka den om inget någonsin ändras på den?? Så bloggen får vara kvar, tills vidare...

I lördags åkte jag till Höör och årets Flatmästerskap. Startade inte själv, men hann med att se ganska många duktiga hundar in action. Och träffa många mysiga och goa människor. Mestadels kennelkompisar förstås. Hedvig var förstås med hela dagen och traskade med eller låg vid ryggsäcken. Mycket nyttig träning.

Hedvig har ju varit lite låg, och nu är jag ganska säker på att det har med skendräktighet att göra. Hon äter dåligt, och det känner jag igen från tidigare löp, men hon håller nu på vid varje tillfälle hon får att gräva sig en lya under soffan i trädgården... Och en till under hundgårdens "veranda" - för tänk om valparna kommer när hon är i hundgården..... Typ. Igår kväll blev det ett litet lydnadspass och då var hon på hugget tycker jag. Anders kommenderade och förutom fritt följ blev det apportering och rutan. Det är nu farten in i apporteringen som jag försöker jobba på, och jag tycker att det gick ganska bra faktiskt :-) Rutan, ja det blev bara en enda, för hon gick rakt in och stannade såå snyggt! Bara att berömma och se jätteglad ut :-)

Till slut något som låter klyschigt, men det tål att påminnas om. Jag tänker inte berätta hur, men igår fick jag en brutal påminnelse om hur lite det kan krävas för att man ska mista någon. Oväntat. Från en minut till nästa. Så om du älskar någon, tala om det för honom/henne. Och var rädda om varandra.