Påtår!
Jag är oftast morgonpigg, faktiskt, men idag är ett undantag. Det är inte många dagar som morgonkaffet kräver påtår för att göra nytta, men nu har jag just svalt andra koppen, och känner att livsandarna börjar vakna till. Till slut. Än har jag några minuter på mig innan jag måste ge mig ut i kylan,
Igår var en sån där dag på jobbet som är skön att ha ibland. Mitt kontor har sedan nyåret svämmat över av papper och pärmar, eftersom det blir nya för 2009, samtidigt som man inte är klar med 2008. Har haft ett extra bord på hjul med pärmar på för att få plats... Så igår började jag kika lite på om det inte fanns en del gammalt i mina skåp, alltså gammalt före min tid, och hittade en hel del som snabbt och enkelt förflyttades till pappersåtervinningen i stället. Det ena gav det andra, och vips var skåpen tömda och hyllorna urtorkade. 2008 flyttat till ett litet förråd/arkiv vägg i vägg med mitt rum och plötsligt var det både rent och gott om plats :-) Tänk om man finge ett sånt anfall i sitt eget hem, att man "råkar" städa igenom ett helt rum...
Efter jobbet var jag bara hemma en timme ungefär, men hann med att äta, byta om OCH köra ett kort lydnadspass. Förutom positionen i ff, nöter jag nu på att apportera apportbocken PÅ MITTEN och jag tror att nuvarande metod kan fungera med lite mängdträning... Det blev förstås ett par rutor också. Första gången gick hon inte tillräckligt långt in i rutan, utan blev stående på linjen i princip. när jag försökte dirigera om så gick hon ur, och vi började om i stället. Då gick det mycket bättre. Om den blygsamma trenden att rutan faktiskt fungerar, håller i sig så ska jag börja variera avståndet lite mer, så att hon verkligen tänker "rutan" och inte "10meterut"... Och sen är det ju förstås olika platser som gäller också. Jag flyttar runt rutan på gårdsplanen, men det räcker inte. Mina små koner kan man ju faktiskt ta med sig på promenaden om man vill, bara köra en ruta och sedan gå vidare.
Sen var det förstås räddningsträning. Thomas och jag körde igenom alla våra kursekipage, åtta stycken, vilket som väntat tog precis hela kvällen. Och dessvärre fick en av mina elever sluta igår. Usch, vad det känns hemskt, och jag har ältat detta ekipage hela natten känns det som. Jag känner mig verkligen som en gris, :´-( men jag är ändå helt övertygad om att det var rätt beslut. Klockan var över elva när jag kom hem, både hungrig, kall (fast jag frös egentligen inte under kvällen) och trött. Hedvig?? Hon tillbringade hela kvällen i bilen. Kvart i elva på kvällen blir det som regel ingen bra träning, och dålig, omotiverad träning "bara för att hon ska få göra något innan vi åker hem" brukar inte ge något som man har nytta av... Dessutom fick vi ett helt nytt område igår, som vi får husera fritt på framöver, så jag sparar hellre det till en BRA träning!
Nu är det tandborstning och iväg till jobbet som gäller. Ja, jag kanske skulle klä på mig också....
Tråkigt ändå när Hedda bara får ligga i bilen och alla andra får jobba... Jag är övertygad om att det var rätt beslut att låta kursaren sluta. Du har omdöme och kompetens så det räcker och blir över.
Kram finaste Ing-Mari!
Det var jag pekar neråt eller uppår beroende hur kommentarerna fyller på