Så äntligen!!
Ånej, det är inte solsken jag pratar om nu, utan träning. Nu får det vara nog med träningsstiltje, så i måndags tog jag Hedvig och Maiden med mig till Hjälshammar för en träningsstund. Lade ut ett relativt litet sök för Hedvig, fyra dummies. Underlaget var en återvuxen höåker, med högt, grovt gräs, klöver och maskros och dessutom regnade det (förstås!!) så det blev riktigt svårt. Oväntat svårt! Det är inte ofta jag ser Hedvig ge upp, och jag trodde att hon var helt slut i benen, men det var nog helt enkelt så att hon tyckte att hon var klar, och såg ingen mening med att ligga i och jobba, jobba, jobba... Men hon gick ändå ut igen och igen när jag skickade om henne, och till slut fann hon även den sista. Lärde vi oss något av detta? Förhoppningsvis att "så länge matte ber mig jobba så kommer det till slut att löna sig" ??
Jag hade förberett en dold dirigeringsdummy också, och när jag skickade ut henne på den så var den "vanliga" alerta Hedvig tillbaka, och hon tog hem den lätt.
Under tiden som jag tränade med Hedvig, passade Anders på att ta cykeln och Haddock till Hjälshammar, och när vi möttes där så åkte vi iväg till en å, där vi brukar träna lite ibland. Det är i alla fall ganska långt över, och bra eftersom en kan stå på en bro och kasta. Började med en markering i bortre kant. När den var på väg skulle Anders smugit ut en till på samma ställe, men den råkade plaska lite mycket så Hedvig markerade den. När den var inhämtad så blev det i alla fall en smygdummy ut, och den tog Hedvig hem på dirigering. Därefter en dubbelmarkering, en på vattnet och en bland några täta buskar på andra sidan ån. Den på vatten tog hon hem med lätthet, men den andra ville sig inte riktigt. Hon kom nog ihåg, gick upp på rätt ställe och jobbade länge, men lyckades inte. Försöke till slut dirigerigera henne dit men det blev för svårt :-( Anders fick hämta den, och så avslutade vi med en något enklare markering.
Igår åkte jag ner till Helsingborg och tränade med Coatfloatarna. Alltid lika trevligt :-) Jag märker oerhört tydligt på Hedvig att hon är störd, ja rent av låg och tryckt av alla hundar runt omkring. Jag förstår inte varför om jag ska vara ärlig. I räddningssituationer så visar hon aldrig samma beteende. Visst tränar vi helt klart alldeles för mycket på egen hand när det gäller jakten, men det känns lite konstigt...
Hur som helst, vi började med en markering på en ö som hon fick se men inte hämta. Först fick hon hämta en dummy på ett enkelt linjetag på land. Blev ändå inte så enkelt, eftersom dummyn stod lutad mot en grindstolpe, och hon stannade/vek undan lite för tidigt... Med lite hjälp så kom den in i alla fall, och vid det laget trodde jag inte att hon kom ihåg markeringen på ön, men det gjorde hon. Simmade över och tog sig upp för kanten på andra sidan, och fick dummyn direkt.
Sedan skulle vi försöka apportera en markering som föll i en inhägnad med ett lågt nätstaket. Det var nog det dummaste Hedvig hade sett! Jag peppade henne ordentligt men fick inte över henne förrän jag stod ända framme hos henne och kommenderade henne över. Tillbaka var inget problem. Sen gick jag tillbaka till utgångspunkten igen, fick en ny markering på samma plats, och denna gång löste hon det fint med betydligt mindre uppmuntran från mig.
Efter en enkelmarkering på vatten, försökte vi oss på en enkelmarkering på land, där hon skulle simma över en liten vik eller vad man ska säga, upp på land, över en liten kulle, eller i alla fall rundning, och hämta i en strandkant på andra sidan. Detta blev dock alldeles för svårt. Lennart och Zack stod på andra sidan vattnet, och borde ha varit en god dragning, men som jag tolkar det så ville hon inte gå dit så länge där var en annan hund "i vägen" . Jag känner ju igen det där beteendet att ta en lov runt främmande hundar när man passerar, men inte förrän nu har jag upplevt det som ett problem. Efter massor av dirigerande, där Hedvig till slut tröttnade helt på mig, så gav vi upp och tog en enkel markeringer på vattnet i stället. Fick lite dåligt samvete efteråt, för jag kände att jag pressade henne lite för hårt :-( Men man vill ju så gärna lyckas, och med handen på hjärtat så vill man ju också visa att ens hund faktiskt KAN?
När lilla fröken fått vila lite, så gjorde jag ett par enkla men relativt långa linjetag på land som positiva övningar. Fast egentligen... EGENTLIGEN skulle jag ha åkt dit, och bara gjort skitenkla övningar där allt blev superlyckat och positivt, med enda målet att träna på störningen! Men på en suverän anläggning för hundträning så är det svårt att hålla sig i skinnet. Skärpning matte!!
Igår träffade jag också Gottfrid! Gottfrid som ska bli Hedvigs syster Cuba's kavaljer igen framåt hösten, och som förhoppningsvis blir min nästa valps pappa. En härligt glad kille med mycket charm. Jag hängde som ett plåster på Lennart och Helen under kvällen för att få se honom jobba, och jag blev inte besviken. Han markerade jättefint och gick lika fint på dirigeringarna. Och jag gillar hans yttre också. Han har lite långa ben, vilket gör att han ser stor ut, men han är smidig och lätt i kroppen...
Eftersom regnet bara öser ner utanför, så får jag väl se om jag kan rasta dammsugaren ett varv. Suck. Jag är så trött på detta väder!!! Kunde lika gärna jobbat................. Ikväll blir det lydnadsträning :-)
Jag hade förberett en dold dirigeringsdummy också, och när jag skickade ut henne på den så var den "vanliga" alerta Hedvig tillbaka, och hon tog hem den lätt.
Under tiden som jag tränade med Hedvig, passade Anders på att ta cykeln och Haddock till Hjälshammar, och när vi möttes där så åkte vi iväg till en å, där vi brukar träna lite ibland. Det är i alla fall ganska långt över, och bra eftersom en kan stå på en bro och kasta. Började med en markering i bortre kant. När den var på väg skulle Anders smugit ut en till på samma ställe, men den råkade plaska lite mycket så Hedvig markerade den. När den var inhämtad så blev det i alla fall en smygdummy ut, och den tog Hedvig hem på dirigering. Därefter en dubbelmarkering, en på vattnet och en bland några täta buskar på andra sidan ån. Den på vatten tog hon hem med lätthet, men den andra ville sig inte riktigt. Hon kom nog ihåg, gick upp på rätt ställe och jobbade länge, men lyckades inte. Försöke till slut dirigerigera henne dit men det blev för svårt :-( Anders fick hämta den, och så avslutade vi med en något enklare markering.
Igår åkte jag ner till Helsingborg och tränade med Coatfloatarna. Alltid lika trevligt :-) Jag märker oerhört tydligt på Hedvig att hon är störd, ja rent av låg och tryckt av alla hundar runt omkring. Jag förstår inte varför om jag ska vara ärlig. I räddningssituationer så visar hon aldrig samma beteende. Visst tränar vi helt klart alldeles för mycket på egen hand när det gäller jakten, men det känns lite konstigt...
Hur som helst, vi började med en markering på en ö som hon fick se men inte hämta. Först fick hon hämta en dummy på ett enkelt linjetag på land. Blev ändå inte så enkelt, eftersom dummyn stod lutad mot en grindstolpe, och hon stannade/vek undan lite för tidigt... Med lite hjälp så kom den in i alla fall, och vid det laget trodde jag inte att hon kom ihåg markeringen på ön, men det gjorde hon. Simmade över och tog sig upp för kanten på andra sidan, och fick dummyn direkt.
Sedan skulle vi försöka apportera en markering som föll i en inhägnad med ett lågt nätstaket. Det var nog det dummaste Hedvig hade sett! Jag peppade henne ordentligt men fick inte över henne förrän jag stod ända framme hos henne och kommenderade henne över. Tillbaka var inget problem. Sen gick jag tillbaka till utgångspunkten igen, fick en ny markering på samma plats, och denna gång löste hon det fint med betydligt mindre uppmuntran från mig.
Efter en enkelmarkering på vatten, försökte vi oss på en enkelmarkering på land, där hon skulle simma över en liten vik eller vad man ska säga, upp på land, över en liten kulle, eller i alla fall rundning, och hämta i en strandkant på andra sidan. Detta blev dock alldeles för svårt. Lennart och Zack stod på andra sidan vattnet, och borde ha varit en god dragning, men som jag tolkar det så ville hon inte gå dit så länge där var en annan hund "i vägen" . Jag känner ju igen det där beteendet att ta en lov runt främmande hundar när man passerar, men inte förrän nu har jag upplevt det som ett problem. Efter massor av dirigerande, där Hedvig till slut tröttnade helt på mig, så gav vi upp och tog en enkel markeringer på vattnet i stället. Fick lite dåligt samvete efteråt, för jag kände att jag pressade henne lite för hårt :-( Men man vill ju så gärna lyckas, och med handen på hjärtat så vill man ju också visa att ens hund faktiskt KAN?
När lilla fröken fått vila lite, så gjorde jag ett par enkla men relativt långa linjetag på land som positiva övningar. Fast egentligen... EGENTLIGEN skulle jag ha åkt dit, och bara gjort skitenkla övningar där allt blev superlyckat och positivt, med enda målet att träna på störningen! Men på en suverän anläggning för hundträning så är det svårt att hålla sig i skinnet. Skärpning matte!!
Igår träffade jag också Gottfrid! Gottfrid som ska bli Hedvigs syster Cuba's kavaljer igen framåt hösten, och som förhoppningsvis blir min nästa valps pappa. En härligt glad kille med mycket charm. Jag hängde som ett plåster på Lennart och Helen under kvällen för att få se honom jobba, och jag blev inte besviken. Han markerade jättefint och gick lika fint på dirigeringarna. Och jag gillar hans yttre också. Han har lite långa ben, vilket gör att han ser stor ut, men han är smidig och lätt i kroppen...
Eftersom regnet bara öser ner utanför, så får jag väl se om jag kan rasta dammsugaren ett varv. Suck. Jag är så trött på detta väder!!! Kunde lika gärna jobbat................. Ikväll blir det lydnadsträning :-)
Kommentarer
Trackback