Sommartid!

Visst är det härligt!? Igår var det ljust till över åtta på kvällen, så trots att jag var sen hem, så hann jag med ett litet lydnadspass härute. Hade tänkt åka upp till klubben en sväng, men ångrade mig och tänkte att jag kan sticka upp en sväng idag istället, före räddningsträningen. Men idag kommer vi inte att träna i Värnamo, så därför lär det väl knappt bli av idag heller :-/  Igår var hon väldigt fipplig med var hon kunde tänka sig att sätta ner rumpan bara för att det var lite blött på gårdsplanen. Vi pratar inte om någon sjö alltså, utan bara lite blött i backen.  Ska vi ha en chans på lördag så vill det nog till att det är torrt och fint på plan *grrr*

Hur som helst; rutan gick bra x 4, apporten tog hon bra på mitten, och fjärren funkade skapligt trots att jag ökade avståndet lite igår. Den första växlingen fick jag dubbelkommendera för att lilla damen satt och tittade på Haddock och Maiden som rusade i trädgården. Inte så konstigt kanske, men jag behöver verkligen störning!

I helgen var jag på SBK's kursgård på Kydingeholm, mellan Uppsala och Östhammar. Det är ju inte precis något höjdarställe om man ska vara ärlig, varken vad gäller boendestandard eller mat, men det fick väl duga. Själva konferensen tycker jag var givande, och efter mycket diskussioner så enades vi om att föreslå att behålla IPO-R men bara miljöbanan som lydnad i räddningshundutbildningen. Främsta orsaken till att de moment man förslog att baka in i delprov, slutprov och funktionskontroller, blir väldigt svåra att bedömma rättvist. VAR går gränser för när man inte kan godkänna ekipaget? Och SKA man verkligen underkänna ett ekipage som kanske gör att strålande sökarbete, för att den brister i momentlydnad?

På söndagen åkte vi ner till Rosersberg och bedömde tre funktionskontrolls-ekipage, och efter lunch gick vi igenom våra kryss för att se att vi var någorlunda samstämmiga. Det spretade lite här och var, men i stort sett var vi ganska överens. En ganska nyttig genomgång tror jag.

Totalt var det en trevlig helg, fast efter 118 mil bakom ratten var jag ganska seg. Själva resan gick utmärkt, jag var faktiskt inte ens trött på hemvägen, men igår var jag helt bakom...  Nu ska jag ta mig samman och ge mig iväg till gymmet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback