Jag ska bara...som Alfons säger
Brrr...onsdag morgon. En ganska ruggig onsdag morgon med ont i halsen och snuva, men jag har tänt en brasa och hällt upp morgonkaffe, så snart börjar nog livsandarna återvända. I måndags rann min näsa konstant, men var faktiskt bättre igår. Hoppas att det inte blir något mera för jag har inte lust att vara sjuk. Men det är väl ingen som har förresten...
Trots att gårdagen blev sen så vaknade jag en kvart före min vanliga tid idag. Nu har jag så gott om tid att jag säkert kommer att komma för sent till jobbet. Motsägelsefullt eller hur, men jag har en hemsk förmåga att komma på saker jag tror att jag ska hinna på morgonen, om jag får "för mycket" tid på mig!!
T ex i går morse: Är uppe i god tid, träningsväskan packad sedan måndagkvällen, matlådan klar i kylen... Då borde man ju kunna komma iväg eller? Njae samlade förvisso ihop mina saker och hade ambitionen att ge mig väg, men när jag kom ut och fick se att Anders (fiffigt nog) hade parkerat på tvären bakom min bil, kom jag på att jag skulle ha hans bil med mig för den skulle besiktigas, och jag jobbar ju på samma gata som bilprovningen. Just det. In igen och byta nycklar. Och sen fick jag den ljusa idén att bara göra en snabbkoll så att varningstriangeln fanns framme, och då hittar jag inte den!! Trött och irriterad jagar jag runt och letar men plockar till slut triangeln från vår gamla bil (som fortfarande står osåld och oskrotad). Slänger in den där bak i bilen, hoppar in bakom ratten och flyttar matlådan till framsätet........och - rätt gissat - där ligger varningstriangeln som Anders givetvis redan har tänkt på och plockat fram. Hur LYCKADES jag bara missa den??
Till slut kommer jag då iväg. Susar - försenad - ner till stan, parkerar vid sporthallan och kliver ur... Bara för att komma på att det blåa armbandet som gör att man kommer in och ut ur omklädningsrum och gym ligger kvar i min bil som står hemma på gårdsplanen. Aaarrrgggghh. Sur gav jag upp tankarna på träning och åkte till jobbet och fick duscha och göra mig klar för en dags arbete där i stället.
Inte nog med detta. Besiktningstid 14.40. En stor lapp på skrivbordet. Jobbarkompisen som först på förmiddagen och sedan en gång ca klockan 14, frågar så jag inte har glömt bort besiktningen. Nejdå, det är lugnt svarar jag, fast tillägger försäkerhets skull att "påminn gärna igen, för ännu är det inte för sent att glömma...". Tittar på klockan ungefär var tredje minut mellan två och strax före halv tre. Men då händer sig att min chef kommer in, slår sig ner och vi börjar diskutera både det ena och det andra. En snabb blick på klockan, som plötsligt har blivit 14.48!!! Ett ill-rus (som nästan skrämde slag på stackars chefen) senare står jag vid terminalen på bilprovningen, knappar in registreringsnummer och får svaret: Du är för sen - din tid var 14.40. Skamsen och irriterad på mig själv tassar jag - fortfarand i kontorstofflorna - in i hallen och en trevlig och hjälpsam kille tog in min bil trots allt. Och slutet gott - allting gott, det blev inte en enda anmärkning. Trött åkte jag tillbaka till jobbet och sjönk ner vid fikabordet hos kollegorna.
Igår kväll hade vi räddningsträning, såklart. Vi nobbade regnet, mörkret och de 2-3 plusgraderna och körde på Anders jobb i stället. Vi hann faktiskt få till två områden per hund, och lyckades få något för varje hund som de fick slita med. Första söket vållade inte Hedvig några större problem, men det andra var värre. Hon fick jobba jättelänge på en fig som låg - ganska enkelt egentligen - på en bänk bakom några pappskivor. Det var ganska tätt åt alla håll, och med ventilationssystem på så föll inte vittringen riktigt nära figgen. Till slut lyckades hon sortera ut vittringen och hitta fram till den! Nästa låg i en låda under några grova tygstycken, och den blev ännu konstigare vittringsmässigt. Flera hundar inklusive Hedvig, strök precis förbi den, en hund var t o m uppe med tassarna mot lådan, utan att känna den! Skumt! Men till slut löste den sig också, och jag var jättenöjd med kvällens träning. Blev ståendes på parkeringen en stund efteråt så klockan var nästan halv elva när jag kom iväg hem...
Nu ska jag - i god tid - göra mig klar för att ge mig iväg tll jobbet. Om inget tillstöter så ska jag försöka komma i tid...
Trots att gårdagen blev sen så vaknade jag en kvart före min vanliga tid idag. Nu har jag så gott om tid att jag säkert kommer att komma för sent till jobbet. Motsägelsefullt eller hur, men jag har en hemsk förmåga att komma på saker jag tror att jag ska hinna på morgonen, om jag får "för mycket" tid på mig!!
T ex i går morse: Är uppe i god tid, träningsväskan packad sedan måndagkvällen, matlådan klar i kylen... Då borde man ju kunna komma iväg eller? Njae samlade förvisso ihop mina saker och hade ambitionen att ge mig väg, men när jag kom ut och fick se att Anders (fiffigt nog) hade parkerat på tvären bakom min bil, kom jag på att jag skulle ha hans bil med mig för den skulle besiktigas, och jag jobbar ju på samma gata som bilprovningen. Just det. In igen och byta nycklar. Och sen fick jag den ljusa idén att bara göra en snabbkoll så att varningstriangeln fanns framme, och då hittar jag inte den!! Trött och irriterad jagar jag runt och letar men plockar till slut triangeln från vår gamla bil (som fortfarande står osåld och oskrotad). Slänger in den där bak i bilen, hoppar in bakom ratten och flyttar matlådan till framsätet........och - rätt gissat - där ligger varningstriangeln som Anders givetvis redan har tänkt på och plockat fram. Hur LYCKADES jag bara missa den??
Till slut kommer jag då iväg. Susar - försenad - ner till stan, parkerar vid sporthallan och kliver ur... Bara för att komma på att det blåa armbandet som gör att man kommer in och ut ur omklädningsrum och gym ligger kvar i min bil som står hemma på gårdsplanen. Aaarrrgggghh. Sur gav jag upp tankarna på träning och åkte till jobbet och fick duscha och göra mig klar för en dags arbete där i stället.
Inte nog med detta. Besiktningstid 14.40. En stor lapp på skrivbordet. Jobbarkompisen som först på förmiddagen och sedan en gång ca klockan 14, frågar så jag inte har glömt bort besiktningen. Nejdå, det är lugnt svarar jag, fast tillägger försäkerhets skull att "påminn gärna igen, för ännu är det inte för sent att glömma...". Tittar på klockan ungefär var tredje minut mellan två och strax före halv tre. Men då händer sig att min chef kommer in, slår sig ner och vi börjar diskutera både det ena och det andra. En snabb blick på klockan, som plötsligt har blivit 14.48!!! Ett ill-rus (som nästan skrämde slag på stackars chefen) senare står jag vid terminalen på bilprovningen, knappar in registreringsnummer och får svaret: Du är för sen - din tid var 14.40. Skamsen och irriterad på mig själv tassar jag - fortfarand i kontorstofflorna - in i hallen och en trevlig och hjälpsam kille tog in min bil trots allt. Och slutet gott - allting gott, det blev inte en enda anmärkning. Trött åkte jag tillbaka till jobbet och sjönk ner vid fikabordet hos kollegorna.
Igår kväll hade vi räddningsträning, såklart. Vi nobbade regnet, mörkret och de 2-3 plusgraderna och körde på Anders jobb i stället. Vi hann faktiskt få till två områden per hund, och lyckades få något för varje hund som de fick slita med. Första söket vållade inte Hedvig några större problem, men det andra var värre. Hon fick jobba jättelänge på en fig som låg - ganska enkelt egentligen - på en bänk bakom några pappskivor. Det var ganska tätt åt alla håll, och med ventilationssystem på så föll inte vittringen riktigt nära figgen. Till slut lyckades hon sortera ut vittringen och hitta fram till den! Nästa låg i en låda under några grova tygstycken, och den blev ännu konstigare vittringsmässigt. Flera hundar inklusive Hedvig, strök precis förbi den, en hund var t o m uppe med tassarna mot lådan, utan att känna den! Skumt! Men till slut löste den sig också, och jag var jättenöjd med kvällens träning. Blev ståendes på parkeringen en stund efteråt så klockan var nästan halv elva när jag kom iväg hem...
Nu ska jag - i god tid - göra mig klar för att ge mig iväg tll jobbet. Om inget tillstöter så ska jag försöka komma i tid...
Kommentarer
Postat av: Martin
Det är skumt det där... Jag kommer aldrig iväg i tid om jag har för gott om tid på mig.
Skulle det däremot vara så att jag skulle försova mig går allt med en jäkla fart och jag är på plats tidigare än förväntat.
Har inte Murphy någon lag om det?
Postat av: Malena
Du är ju för rolig! Jag tycker vi ska träna ihop en gång. På riktigt alltså. Inte bara vistas i samma träningslokal vid samma tid utan faktiskt träna ihop. Jag kan behöva lite hjälp med mina tunga vikter :-)
Kram!
Postat av: monster beats heartbeats
Till slut kommer jag då iväg. Susar - försenad - ner till stan, parkerar vid http://www.ukbeatsbydresale.com/Purple-Beats-By-Dre-On-Ear-Headphones-with-ControlTalk-p-31.html
http://www.ukbeatsbydresale.com/Yellow-And-Purple-Beats-By-Dre-Kobe-Bryant-On-Ear-Headphones-p-48.html
Trackback