Ältande om MRT
1 oktober, hur är det möjligt?? Nu är MRT'n nära, bara två veckor kvar. Den som nyss kändes som så långt fram att man inte riktigt kunde ta till sig den? Det surrar mycket nu, dels i det egna huvudet och dels bland oss som ska delta. Vilka ska delta? Vad ska man ha med sig? Hur kommer det att bli med upplägg? Blir det lättare/svårare än de gamla RI-uttagningarna, någon "hotar" med att det kommer blir IPO-R sök för hela slanten? Hur kommer belastningen se ut? Blir det en regelrätt fystest som vid tidigare uttagningar? Vad och hur mycket ska man egentligen kunna av Insarag Guidelines? Ja, frågorna är många, och telefoner och mail går varma mellan deltagarna :D :D
Jag är supernervös. Japp, så är det. Jag tror att vi har kapaciteten, men allt kan ju hända. Särskilt om man ska gå under en bedömningsform som man inte är van vid. Informationen är usel, om man ska vara uppriktigt, riktigt riktigt usel, men nu har vi i alla fall "hört" att vi ska bo i militärtält och leva på grön-påse-mat. Det blir säkert helt okej, hoppas bara att vädret blir bättre än när jag en gång i tiden (känns som en evighet sen) gjorde RI-uttagning med Maiden :-) Det var i stort sett samma datum, 19-21 oktober om jag inte helt missminner mig. Det var då ett par decimeter snö och 20 minusgrader. Jag minns att vattenflaskorna frös i benfickorna när vi var ute på natten...
I tisdags räddningstränade vi, och eftersom mina elever klarade sitt delprov i söndags, så kännar jag att jag faktiskt kan fokusera på Hedvig med gott samvete. I alla fall fram till MRT. I tisdags ville jag träna på att hon skulle skälla många skall, och det blev det. I en sandlåda satt två figgar, mor och liten dotter (2,5). Den blev helt perfekt. Lilla Sofie blev glad och började fnittra högt och glatt inne i legan, och detta triggade Hedvig till att skälla ännu mer :-) En öppen fig uppe bland några pallar med gatsten, och till slut en gömd i en låda längst upp och inne i en pallstuv. Det blev bra det också. Det jag känner att jag saknar jättemycket nu är bra områden. Områden där man kan få riktigt, riktigt dolda figgar, i riktigt, riktigt besvärlig miljö. Den kombinationen är svår. Hittar man bra miljöområden så blir figgarna oftast åtkomliga för en liten räka som tränger sig in överallt.
Igår hann vi ut i naturen innan mörket kom, och så sprang vi 5 km jag och Hedvig ;-) Som i måndags fast annan runda, blev det tvunget att gå ett stycke på mitten, där jag genar över ett hygge, inte riktigt joggvänligt... Hedvig var lös och ledig och for som en skottspole. Jag tappade faktiskt henne en gång, och det är mycket, mycket ovanligt att hon drar så att jag inte ser henne. Inte så att hon pös iväg, nejnej, men hon var väldigt rusig. Bra egentligen, för vi behöver jobba på kondisen båda två. Hon har inte varit särskilt rund, men nu börjar hon bli riktigt smal och fin tycker jag. Hedvig alltsål Inte jag... Mitt enda bekymmer med den damen är hennes päls. Eller snarare brist på päls. Vad ska jag göra?? Hon är nästan helt kal på magen, inte bara långt bak där de brukar vara tunnhåriga, utan hela undersidan! Hon kommer att frysa jättemycket till vintern!! Jag har funderingar på att sticka en tröja :-) Har ett fint obtrack-täcke, men jag skulle vilja täcka in mera av magen... och gärna över armbågslederna och några cm ner på benet, har jag sett...
Trots gårdagens hurt-anfall, så bär det nu av till gymmet. Tjingeling!
Klart Hedvig ska ha en stickad tröja!