Still here
Förra lördagen var det räddningsträning på Söndra Såg. Vi har inte varit där på länge, men de har lyckligtvis samlat på sig ännu mera skrot och "bråte" än tidigare, så området var riktigt bra. Hedvig var lite springig, men fick två sök - det ena där inte jag visste legorna, och hon löste det. En fig gav vittring på ett konstigt ställe och Hedvig jobbade på som en vansinnig där, men hon gick inte till markering förrän hon till slut hittade fram till figgen, som låg ett bra stycke därifrån.
Veckan som gick var lite kaotisk, men räddningsträning både tisdag och onsdag och brassövning på torsdagen. I fredags åkte vi till Jönköping, och var på Tom Jones!! Han ÄR bra! Och jag imponeras att honom och andra i den generationen, som orkar hålla på år efter år. Jag läste i en tidning att han ha stått på scen i 50 år, det är inte illa. Tänk att rösten håller, för de fegar ju inte precis...
I väg igen i lördags, först övning i brasset, sedan spelade vi på en vigsel. På kvällen gjorde vi ett halvtimmesprogram för brudparet i mera skämtsam ton :-) Tiden dessemellan tog jag med mamma ut och åt middag. Stekt spätta och kalorispäckad räk- och dillmajonnäs... Mycket gott. På vägen hem gjorde vi ett inhugg i Anderstorp och drack en kopp kaffe hos min bror. En trevlig eftermiddag. Var hemma sent, och uppe tidigt igen på söndagen för att åka till Gottåsa där mina räddningshundelever skulle göra delprov 2, och jag skulle döma två andra ekipage på samma prov. Det borde inte tagit så lång tid, men tog i princip hela dagen. Så efter en intensiv vecka, var jag tvärt slut i söndags kväll.
Igår skulle jag träffat en kund på jobbet. Ca 16.30. Han skulle skynda sig så mycket han kunde. Tror ni han kom?? 17.20 ringde vi och då säger han att han inte hinner, kommer i morgon (läs idag) istället. Så gör man väl inte? Hemkommen efter en snabb mathandling, så bytte jag om snabbt innan jag hann ångra mig, och så tog jag Hedvig med mig på en joggingrunda. Det hann bli mörkt, men vi var rustade med reflexväst båda två, så det gick bra. Lite väl mörkt inne i skogen, men det är bara en kort snutt där man går genom storskogen, så det gick bra. 4 km jogg blev det, bortsett från 100 meter där jag fick gå för att kunna sätta fötterna rätt i mörkret... Nöjd och belåten :-)
Inatt vaknade jag av att det blåste full storm ute. Trodde att vi skulle få tomtens stora björk in i sovrumsfönstret!! Det var faktiskt lite läbbigt. Undrar hur det ser ut utanför egentligen.... Ska ta en koll på det, för nu bär det av till gymmet :-)
Min dag i bilder
Efter jobbet åkte jag till Blomsterlandet där det är orkidéeutställning. Jag tycker mycket om orkidéer och köpte fyra stycken. Bl a denna lilla söta venussko
När jag kom hem så blev det en liten fotostund i trädgården, med underbart solsken, glada och busiga hundar, och söta, saftiga plommon
Vår trädgård har för tillfället en ovanligt hög förekomst av gräshoppor. De smälter väl in och är svåra att få syn på, men tacksamma att fota.
I veckan har nya kennelvästen kommit. Så fin, så fin :-)
I övrigt i veckan har det varit räddningsträning, sektionsövning i musikkåren och så mera räddningsträning... I morgon är det ... Rätt gissat - räddningsträning :-)
Rätt nöjd
Idag på morgonen slängde jag upp ett par fåglar ur frysen, och nu i kväll packade jag med dem och några dummies och åkte till Hjälshammar. Där finns en skogsväg som första delen går längs en långsmal kohage. Platsade Hedvig och gick ut med ett par dirigeringsapporter och gick sedan vidare.
Ett stycke in i skogen finns en stickväg och vid sidan av den en bit in, en liten öppning med hallonsnår och ormbunkar. Platsade Hedvig igen och kastade in en dummy i värsta riset. Fortsatte promenaden och på en raksträcka "smög" (haha, Hedvig undrade hur dum jag trodde att hon var...) jag ner en and, och skickade tillbaka på ett linjetag.
Ytterligare in i skogen rundar vägen en brant nerförsbacke. Där fick Hedvig vänta igen, medan jag lade ut ett litet sök med två dummies och anden. Sedan fortsatte vi ner och längst ner skickade jag Hedvig på sök. Med flit skickade jag ut henne rakt genom snåren, och hon drog ut i rutan utan minsta tvekan. Det var inte helt lättsprunget, men jag tycker att hon gjorde ett jättefint jobb. När anden kommit in och Hedvig jobbade på nästa, kastade jag ut den igen på andra sidan vägen, och när söket var klart gick vi tillbaka ett litet stycke, gjorde ett skick rakt ut, blåste stopp och dirigerade höger, och vips så var anden tillbaka till mig igen. Det var riktigt kul, för terrängen gjorde att dirigeringen blev lite onaturlig. Jag ville att hon skulle gå igenom ett snår med ris och några stenar, när det bara en eller kanske ett par meter längre ut på djupet var nästan helt öppet. Men hon fixade det :-)
Efter en liten vätskepaus, så gick vi tillbaka mot bilen. Stannade och skickade in henne på linjetag mot min "hallonsnår-dummie". Blåste stopp och sedan söksignal. Här gick hon först ur området en gång (inte undra på egentligen) men andra gången jag skickade in henne fick hon vittring och plockade hem den. Det sista vi gjorde var dirigeringarna på ängen. Det blev två stycken långa linjetag från andra änden på ängen, och hon gjorde det såå bra. Första spikrakt ut, passerade på en meters håll, gjorde tvärbromsning och plockade dummyn. Den andra gick förvisso rakt, men inte 100 % rätt håll. Jag lät henne gå på, blåste stopp och dirigerade om, och klockrent :-) Där låg måsen, och efter ett kanske lite trevande, men ändå "rent" upptag, så kom kom den in med full fart. Jag är såå nöjd med dagens lilla träning!! Så vad gör det att vänster känga gör ont på hälen???
Haddock har fortfarande ont i sin tass, och i morse tittade jag lite mera noga på honom när han gick ut på morgonpink, och då fanns det faktiskt en tendens till hälta. Syntes inte nu ikväll, men han vill INTE att man känner på den :-( Måtte detta gå över av sig självt. Lille plutten...
Kängor på
Idag tvingade jag på mig kängorna och gav mig ut i skogen med Hedvig och ett knippe dummies. Ett stycke här ifrån finns ett ställe som är lite mossigt, fast inte riktigt sankt, stora tallar och bitvis ganska uppvuxet med björksly. Parkerade Hedvig så att hon skulle se så lite som möjligt, och lade ut ett sök med 7 dummies.
Söket blev brett och grunt, och jag skickade från ena hörnet kan man säga. Det var inte riktigt meningen, men jag kom lite fel när jag lade ut... Och man ska ju träna på olika varianter, så det var nog inte så dumt ändå :-) Hedvig var laddad och for iväg med sin vanliga tokspeed, och de första fem kom hem plättlätt. Sen blev det lite jobbigt, för övriga två låg på andra sidan en bäck. Jag kunde inte se henne jobba där, men jag vet av erfarenhet att en bäck eller en kant av tät vegetation, kan få henne att vika av och följa kanten istället för att korsa och fortsätta utåt. Till slut, när tungan började bli riktigt lång, tog hon sig an den nya marken och fick hem båda i snabb följd. Egentligen hade jag tänkt mig några dirigeringar också, men Hedvig var trött, och jag hade riktigt ont i min fot, så vi linkade hemåt istället.
Efter en skön vila på soffan, bestämde Anders och jag att vi skulle ta en liten cykeltur med hundarna. Jag fick då den lysande idén att klippa Haddocks klor först, för att de skulle få slipa till sig lite på cykelturen. Haddock är lite fjantig med sina tassar, men klippningen gick bra. Tass 1, 2, och 3. När jag tar i fjärde tassen så pep han till, och sen ville han inte låt mig ta i tassen. Först trodde jag att det var fjanteri, men efter ett nytt pip, så fick husse komma och hålla, så att jag åtminstone skulle kunna TITTA ordentligt på tassen. Böjde försiktigt tårna en och en, och när jag träffa den ömma tån så förbyttes pip till skrik :-( Vi kunde inte se någonting, men ont hade han helt klart. Konstigt att han inte haltar? Nu får vi väl avvakta några dagar, och blir det inte bättre får vi väl ringa veterinären. IGEN. Undrar hur många gånger han har varit hos veterinär egentligen!??
Haddock fick förstås avstå cykelturen, men Hedvig och jag tog en i alla fall. Vi behöver minsann ha en god kondition nu framåt. I veckan kom inbjudan till MRT Mission Readiness Test, den nya RI-uttagningen. 12 ekipage har fått inbjudan, och vi var ett av dem, så nu gäller det!! Den 18:e oktober får vi veta om min och Hedvigs fyra och ett halvt-åriga resa tillsammans ska fortsätta som ett Internationellt Räddningshundekipage, eller sluta med en flopp..... När man läser vad man ska kunna inför detta prov så känns det inte alls som att jag kommer klara det. Hedvig fixar nog sin del, men jag?? Man ska kunna redogöra för Insarag's Guidelines blandannat. Huvva..
Några bilder från vårt lilla träningspass idag. När man tränar och fotar själv, så blir det ju inte så hemskt stor variation men ändå...
Och när jag kom hem var jag tvungen att fota en busig Maiden. Inte alla som ens BLIR busiga i hennes ålder!
Helg igen
Det har blivit räddningsträning både tisdag och torsdag (extratränar lite med min kurs), fast inte mycket träning att tala för min egen hund :-/ Men hon har i alla fall fått vara med.
I övrigt har det bakats och ätits tårta och småfirat lite... Ikväll kommer min familj. Det ska bli mysigt att träffas och umgås lite. Och äta kräftor :-)
Jag skrev ju att jag slog mig på hälen förra helgen? Det är fortfarande inte bra. Gjorde ett försök att ha skor på mig igår, men det GÅR inte. Hälen är så öm, så öm. Jag har inte kunnat träna, och absolut inte springa, nu när jag kommit igång så bra :-( Och i morse när jag steg upp och gick ner för trappan, så sträckte det till i hälen så det kändes som köttet lossnade från benet. Typ. Gjorde i alla fall väldigt ont... Annars har jag inte ont när jag går, så jag tror inte att något är sönder på riktigt. Ska man se det positivt, så har hälen i alla fall fin färg, och det ju kalasväder för att gå i Foppa-tofflor!!
Nu ska jag utforska kylen och se vad vi kan åstadkomma till frukost... Sen har man ju lite förberedelsearbete inför kvällen, men jag hoppas hinna en kvalitetshundstund också!
Världens bästa husse fyller 40 år idag!!! GRATTIS!!!!
~~~~~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~~~~~
RI-helg
Helgen är till ända, en helg som varit både trevlig och bra på alla vis. Vi samlades, 26 räddningshundekipage, i fredags kväll, och lagom när mörkret lagt sig var det dags för en sökuppgift. Jag och övriga ifrån Värnamogruppen, som kände till området gav oss iväg för att vara figuranter. Det hann bli ganska sent innan alla grupper sökt klart och uppgiften var slutförd, så det var inget större problem att knoppa in på liggunderlaget efteråt.
Igår var uppgiften att bygga en lega som var miljömässigt svår, och ju närmare figgen ju svårare skulle miljön vara. Vår grupp tog sig an uppgiften med hull och hår, och kånkade pallar, tunnor, galler, ett par skottkärror och all möjlig bråte! Till slut toppade vi med en stege och en gammal cykel. Utan tanke på att allt skulle återställas... Sen petade vi in en figurant längst in där vi förberett en låda med en presenning över. Syftet med övningen var att se var gränsen går för våra hundar, på vilken miljönivå de bestämmer sig för att det inte "går" att ta sig in, utan går över i markering.
Alla grupper gjorde samma sak, vilket gjorde att vi fick vår egen och tre andra miljösvåra legor att jobba med under dagen. För Hedvigs del blev det inga avståndsmarkeringar alls eftersom hon varenda gång tog sig hela vägen fram till figuranten och markerade där. Dock gjorde vi ett experiment med Birger L. Han lade sig som fig 15 meter ut i skogen, på andra sidan nätstaketet. Vinden låg emot och Hedvig hade inga som helst problem med att ta vittringen, men därifrån till att ge upp sökandet efter en väg fram till figgen var det långt. Hon jobbade länge och intensivt, och gjorde resultatlösa försök att tränga sig igenom grinden. Till slut - efter mycket om och men - kom den en ganska klen markering. Då hade Birger flyttat sig närmare och fanns på ca 8 meter.
Jag tror att själva staketet blev en onaturlig situation för henne för SÅ svårt brukar det inte vara att avståndsmarkera. Idag lade vi en hög fig för henne, för det är ju också en avståndsmarkering. Trodde vi. Sin vana trogen, lyckades hon ta sig fram även till den figuranten!! Jag ser dock detta lite som ett lyxproblem. Att hon har en otrolig vilja att ta sig fram och verkligen HITTA figuranten är ju ett mått på hennes figurantintresse.
På kvällen igår blev det en ny övning. Vår grupp fick ett område som inte var så stort, men vi fick änå ett litet bekymmer. Monica började med sin hund, och hittade en figurant i stora staplar med vägavskiljare. Figgen togs fram och medan den transporterades till uppsamlingsplatsen backade jag tillbaka en bit, och skickade sedan Hedvig på sök. Hon visade ett stort intresse på samma ställe som vi hittat första figgen på. Jag lät henne söka runt ett tag, men så fegade jag lite - rädd att trycka fram en markering på en gammal vittring. Gruppchefen och jag tog beslutet att söka vidare, och låta den gamla vittringen sjunka lite, för att sedan köra om den. Jag sökte klart området och hittade inget annat än två kaniner som Hedvig INTE jagade! Den ena följde hon en liten, liten bit, men vände direkt när jag visslade. Skönt att hon inte bara drar! Efter min "insats" skickade vi Tobbes hund på vårt tveksamma objekt, och efter lite cirklande, och får vi väl erkänna - lite osäkerhet från oss hundförare, blev det markering och visst fanns där ytterligare en figurant. Först var jag lite besviken på att jag inte bara backade och lät Hedvig hålla på där, men när jag tänkt igen saken så är jag rätt nöjd med beslutet. Vi gick ju inte ifrån och lämnade det...
Som sagt, totalt sett har det varit en bra helg :-) och jag tycker att Hedvig har skött sig mycket bra! Hon är lite oborstad och har lite svårt att släppa figuranterna. Trots att jag har belönat och gjort avslut, så vill hon hemskt gärna gå tillbaka till figuranten, men jag betraktar även det som ett lyxproblem. I den verkliga situationen kommer det ju inte att hända!
Vi pratade om att man egentligen skulle kört RI-träningarna under 4-5 dagar istället, men det ska ju vara praktiskt genomförbart också :-/ Helgen har haft en enda plump. Det allra, allra sista som hände, var att jag skulle låsa grinden när alla åkt ut. Drog den stora grinden mot mig, och den kom fortare än jag tänkt när jag vänt ryggen till, och mitt i ett steg klappade den till mig mitt på hälen, som nu är blå, svullen och riktig ond. Så onödigt!!