Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

Helgen är till ända, en helg som varit både trevlig och bra på alla vis. Vi samlades, 26 räddningshundekipage, i fredags kväll, och lagom när mörkret lagt sig var det dags för en sökuppgift. Jag och övriga ifrån Värnamogruppen, som kände till området gav oss iväg för att vara figuranter. Det hann bli ganska sent innan alla grupper sökt klart och uppgiften var slutförd, så det var inget större problem att knoppa in på liggunderlaget efteråt.

Igår var uppgiften att bygga en lega som var miljömässigt svår, och ju närmare figgen ju svårare skulle miljön vara. Vår grupp tog sig an uppgiften med hull och hår, och kånkade pallar, tunnor, galler, ett par skottkärror och all möjlig bråte! Till slut toppade vi med en stege och en gammal cykel. Utan tanke på att allt skulle återställas... Sen petade vi in en figurant längst in där vi förberett en låda med en presenning över. Syftet med övningen var att se var gränsen går för våra hundar, på vilken miljönivå de bestämmer sig för att det inte "går" att ta sig in, utan går över i markering.

Alla grupper gjorde samma sak, vilket gjorde att vi fick vår egen och tre andra miljösvåra legor att jobba med under dagen. För Hedvigs del blev det inga avståndsmarkeringar alls eftersom hon varenda gång tog sig hela vägen fram till figuranten och markerade där. Dock gjorde vi ett experiment med Birger L. Han lade sig som fig 15 meter ut i skogen, på andra sidan nätstaketet. Vinden låg emot och Hedvig hade inga som helst problem med att ta vittringen, men därifrån till att ge upp sökandet efter en väg fram till figgen var det långt. Hon jobbade länge och intensivt, och gjorde resultatlösa försök att tränga sig igenom grinden. Till slut - efter mycket om och men - kom den en ganska klen markering. Då hade Birger flyttat sig närmare och fanns på ca 8 meter.

Jag tror att själva staketet blev en onaturlig situation för henne för SÅ svårt brukar det inte vara att avståndsmarkera. Idag lade vi en hög fig för henne, för det är ju också en avståndsmarkering. Trodde vi. Sin vana trogen, lyckades hon ta sig fram även till den figuranten!! Jag ser dock detta lite som ett lyxproblem. Att hon har en otrolig vilja att ta sig fram och verkligen HITTA figuranten är ju ett mått på hennes figurantintresse.

På kvällen igår blev det en ny övning. Vår grupp fick ett område som inte var så stort, men vi fick änå ett litet bekymmer. Monica började med sin hund, och hittade en figurant i stora staplar med vägavskiljare. Figgen togs fram och medan den transporterades till uppsamlingsplatsen backade jag tillbaka en bit, och skickade sedan Hedvig på sök. Hon visade ett stort intresse på samma ställe som vi hittat första figgen på. Jag lät henne söka runt ett tag, men så fegade jag lite - rädd att trycka fram en markering på en gammal vittring. Gruppchefen och jag tog beslutet att söka vidare, och låta den gamla vittringen sjunka lite, för att sedan köra om den. Jag sökte klart området och hittade inget annat än två kaniner som Hedvig INTE jagade! Den ena följde hon en liten, liten bit, men vände direkt när jag visslade. Skönt att hon inte bara drar! Efter min "insats" skickade vi Tobbes hund på vårt tveksamma objekt, och efter lite cirklande, och får vi väl erkänna - lite osäkerhet från oss hundförare, blev det markering och visst fanns där ytterligare en figurant. Först var jag lite besviken på att jag inte bara backade och lät Hedvig hålla på där, men när jag tänkt igen saken så är jag rätt nöjd med beslutet. Vi gick ju inte ifrån och lämnade det...

Som sagt, totalt sett har det varit en bra helg :-) och jag tycker att Hedvig har skött sig mycket bra! Hon är lite oborstad och har lite svårt att släppa figuranterna. Trots att jag har belönat och gjort avslut, så vill hon hemskt gärna gå tillbaka till figuranten, men jag betraktar även det som ett lyxproblem. I den verkliga situationen kommer det ju inte att hända!

Vi pratade om att man egentligen skulle kört RI-träningarna under 4-5 dagar istället, men det ska ju vara praktiskt genomförbart också :-/  Helgen har haft en enda plump. Det allra, allra sista som hände, var att jag skulle låsa grinden när alla åkt ut. Drog den stora grinden mot mig, och den kom fortare än jag tänkt när jag vänt ryggen till, och mitt i ett steg klappade den till mig mitt på hälen, som nu är blå, svullen och riktig ond. Så onödigt!!