Lämna gärna en kommentar, eller skiv en rad i gästboken, www.dogblogg.nu

...och jag vore en ypperlig kandidat till guldmedaljen. Nej - jag har inte gått under jorden eller nåt annat dramatiskt. Det är bara en kombination av inte-så-surfig och lite-mycket-annat.

Vad har då skett i tillvaron sen sist då? Hmm, nu gäller det att fundera... Om vi börjar på förra helgen, så hade vi faktiskt en helg skön helg av INGENTING. Vi tog det lugnt, såg på film, ägnade oss åt hundarna och hade det allmänt slappt. Vilket jag tror man behöver ibland.  Vi åkte iväg bara Anders och jag och tränade lite räddning.  Det blev väldigt klurigt och därmed också roligt. Och på söndagen så blev det ett apporteringspass för alla hundarna. Hedvig fick ett rejält pass och jobbade på bra tycker jag. Maiden jobbade också på bra, och det värmer mitt hjärta varje gång att hon är så glad och pigg!  Haddock verkade lite trött (!!!) och fick jobba lite mindre. Jag tror att hans sköldkörtelvärden har dalat igen, det låter fånigt, men jag tycker att jag ser det i ögonen på honom. Nåt i blicken, som jag har sett hos honom tidigare... Ska in och ta nya prover och se om vi behöver ändra medicineringen. Hans öron är också urusla igen och vi spolar och spolar och spolar :-(

Den här helgen har vi haft träningshelg tillsammans med Skåne, i kombination med några delprov 1 och delprov 2. Det hela blev väldigt rörigt med ekipage och domare och dessutom förseningar, så det tog precis hela dagen, och jag var mycket besviken när kvällen kom. När det redan hade mörknat tog jag ut Hedvig och körde lite lydnad ute på parkeringen under en gatlykta. Enda gången hon var med ur bilen i på dagen lördags var att hon var med som distraktionshund för två ekipage... Söndagen blev inte så vidare den heller. Vi började med ett delprov, en eftersläntare, och det TAR tid hur man än vänder sig, trots att vi hade hela upplägget klart! Det ska förberedas, genomföras och sen ska man kryssa protokoll och älta en stund... Eftersom mina kursare blev lämnade mer eller mindre vind för våg hela dagen i lördags (utom när de hjälpte till som figgar) så kände jag verkligen att jag behövde ägna mig åt dem sedan, och hela träningshelgen resulterade i fyra lätta figgar för Hedvig. Deprimerande. Visserligen är det bra träning ändå, just att vara med bland alla hunarna, sitta uppkopplad och vänta, vänta, vänta, sova borta osv, men...nej, det här blev inte bra.

I övrigt har jag spelat en hel del. Behöver bättra på formen inför Brassbandsfestivalen om två veckor. Jag har tränat mig själv också, och i torsdags hände det jag har väntat skulle hända endera dagen. Stod i omklädningsrummet efter duschen och upptäcker att jag glömt att packa ner byxor? Jag åker träningsklädd på morgonen och hade alltså missat vanliga byxor...  Eftersom jag hade en tid hos sjukgymnasten att passa, så fick jag helt enkelt ta mina träningsbyxor igen. Så klädd i lång stickad turkos kofta och korta träningsbyxor begav jag mig till sjukgymnasten...  Han fnissade lite åt mig med det bjuder jag på. Sen blev det hem som vessla för att få på nåt mera lämpligt :-)

Det har varit lite mycket på jobbet nu det sista också. Vi är ju på gång med datasystembyte, och trots att vi fortfarande har lite tid på oss så har det varit mycket kring det nu. Vi har haft en tillfällig anställning som har hjälpt oss med alla uppläggningar och nu var vi tvungna att vara uppdaterade i allt innan hon slutade förra veckan. Synd, för det var en himla mysig tjej.

Nu är det dags att hälla in det sista av morgonkaffet och bege sig till jobbet.

En liten resumé av de senaste dagarna.
I helgen var vi iväg på RI-helg igen. Helger som är till för samträning och övning av de internationella och blivande internationella räddningshundekipagen.. Det hela började på fredagkvällen med en samling och kort information. I den informationen fick vi veta att vi smålänningar inte är aktuella för att kunna ingå i räddningsverkets mediumteam, dvs ett team med mindre utrustning och mindre personal, som ska kunna lyfta lite snabbare när det är dags för insats på en jordbävning. Man har bestämt en cirkel som visar en tretimmarsradie från Arlanda. Man har också sagt att man vid behov kan gå ner i Malmö för att plocka upp brandpersonal där och att Skånehundar ev skulle kunna ta sig dit. Vi har ju bara styvt två timmar till Malmö, men när jag ställde frågan om vi kan komma att bli aktuella att åka dit så var det nej. Jag fattar inte riktigt... Man brukar räkna så här; att om man alltid, alltid, alltid, oavsett dag på året eller tid på dygnet ska kunna få ihop 12 hundekipage (för ett Heavy Team, stora styrkan) så behöver man ha 48. Människor kan bli sjuka eller ha personliga skäl att inte kunna åka, och hundar skadar sig eller löper eller kan vara tillfälligt ur form för insats.  I mediumteamet ingår 6 ekipage vilket borde betyda att 24 ekipage ska raggas upp inom tretimmarscirkeln. Idag finns totalt 30 ekipage i styrkan i hela landet..... Av dessa finns hela sex i småland och vi har ju fortfarande ett par på gång.  J-O Säll tror att det ändå kommer vara Heavy Teamet som åker nio gånger av tio, och där är ju småland med, men jag undrar.... Varför då ödsla så mycket resurser på att bygga upp ett Medium Team?? Det finns dagar då jag funderar på att lägga ner hela räddningsverksamheten...... Men så ÄR det ju roligt och stimulerande! Jag har genom åren alltid tyckt att det känns som vi gör något viktigt, men jag är inte riktigt helt säker på det för tillfället. De senaste 20 åren har det varit fyra insatser på jordbävningar. Armenien, Turkiet, Turkiet igen och Algeriet. Hur stor är egentligen chansen? Ooops, det blev visst en hel avhandling om det... 

Tillbaka till helgen. Fredagkvällen bjöd på en övning där vi körde över två områden. Jag hittade ingen på mina avdelade tårtbitar, men gruppen hittade i alla fall. Fast jag tror att vi missade en.... Det var slut vid elvatiden tror jag, och sen satte vi oss i våra grupper och pratade igenom varje hund. Vilka delar har vi problem med, och gruppen fick gemensamt gnugga geniknölarna och komma fram till tänkbara lösningar och träningssätt.  Detta gjorde att vi var rätt snabba igång med träning på lördagen, för vi hade rätt klart för oss vad var och en skulle träna på. Vi var i sexmannagrupper, men vår grupp delade oss en gång till och körde tre och tre, vilket gjorde att vi fick väldigt mycket träning. Och bra träning. Hedvig gick jättebra hela dagen och jag är mycket nöjd. Jo, hon är en klängapa, och visst är hon lite på figgarna, och visst går hon i gång nästan onödigt mycket, men jag tycker hon är underbar. Hon gick med precis samma intensitet klockan fem på eftermiddagen som hon gjorde klockan halv nio på morgonen. Och hade inte suttit i bilen och vilat sig mellan söken, utan suttit ute uppkopplad nära händelsernas centrum. Tyvärr blev hon nog lite kall på lördagen, trots att jag hade fäll att ligga på och obtrack-täcket på henne i vila, för på söndagen hängde hennes svans lite illavarslande. Körde ett par koppelfiggar (som var tematräning på söndagen på olika stationer) men satte henne sen i bilen. Masserade lite och satte sedan in henne varmt och gott i en bil. Peppar peppar men det blev inte värre sen och nu är hon som vanligt igen. Vem vet, med hennes framfart kanske det var en svans-whiplash och inte vattensvans?

I måndags spelade jag och igår var det räddningsträning. Hedvig fick vila igår men jag körde ett par figgar på Haddock i stället, eftersom husse jobbade. Det gick fort :-) Han är för skön att köra faktiskt. Full, full fart, och så himla glad. Han är ju ändå relativt stor och har rätt lång hård svans. Jag fattar inte hur han får upp en sån frekvens i viftandet....

Nu är det hög tid att bege sig till jobbet. Ikväll ska vi ha utibldning så det blir en lång dag idag. Men säkert trevlig, för det är i princip alla mina jobbardagar. Jag är så glad över att trivas på jobbet. Det känns lite lyxigt :-)

jag skrev nåt nu.  Börjar med förra fredagens kran-åkning. Det går fort för det blev inget :-( Chauffören i fråga fick mer jobb än planerat så han hann inte med några "nöjesturer". Synd, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.

I lördags ägnade vi större delen av dagen hos mamma. Hon och jag var och handlade lite och hjälptes sedan åt att göra paj åt några släktingar som skulle komma på kvällen. Anders gjorde det sista på syrrans altanräcke under tiden.  När vi vaknade på söndagmorgonen var det ett riktigt skitväder. Blåst, bus och regn, så det blev till största delen en slappardag. På eftermiddagen gick vi ut och körde några figgar på Haddock och några markeringsövningar på Hedvig. Jag har känt att hon har slarvat lite med markeringarna senaste tiden...  Och det är ju givetvis mitt fel. Det gick ju lätt att köra över henne från rulle till skall, och när det väl var gjort så blev jag nog lite övermodig och glömde bort att träna vidare på att få bra markeringar.

I tisdags körde jag också bara markeringar på träningen. Hedvig var helt vild och bl a så tog hon ett skutt upp och nappade tag i Annas halsduk!! Alltså efter markering och belöning... Hon som har varit stadgan själv har faktiskt blivit lite ostyrig tycker jag. Ska träna det också, minsann. En faktor i sammanhanget kan vara att hon har löpt nu, är just i slutfasen, och det är möjligt att det sätter extra vansinne i henne, vad vet jag?

I helgen stundar RI-helg, alltså träningshelg på Räddningsverket för alla internationella och blivande internationella räddningshundar. Ska bli spännande att se om lilla fröken Hedvig kan samla ihop sig och vara åtminstone någorlunda normal???? Det lilla vilda spöket... :D

Igår var jag hos vet. och fick Maiden vaccinerad och fick också en snabbkoll på henne. Frånsett tumören i rumpan, som inte har vuxit och inte är minsta ful eller besvärande såvitt vi begriper, så är hon i finfin form för sin ålder. Hur är det möjligt att min lilla Maiden alldeles snart blir 11 år? Ofattbart!  Samtidigt, när jag ändå hade en tid hos veterinären, så tog jag första rabiessprutan på Hedvig.  Nu blir det en till som en månad och sedan är det bara att vänta och hoppas att den "tar". Förhoppningen är ju att vi ska få göra RI-uttagning till våren, och OM vi får göra det och OM vi blir godkända så vill jag att hon ska vara färdigvaccinerad och klar.

Idag har jag varit och tränat (vilket jag förvisso gör varje tisdag och torsdag). Båda gångerna denna veckan har jag börjat med att SPRINGA på rullbandet. Jag måste vara galen..... Idag blev det i alla fall ett riktigt bra pass och jag känner mig rätt nöjd med mig själv. Efter rullbandet blev det lite av varje, både mage, armar och ben, och sedan avslutade jag med ett kort pass i crosstrainern.

Direkt efter träningen åkte jag till sjukgymnasten som försöker mjuka upp och få ordning på mina axlar, framför allt höger. Det är senfästena som krånglar och gör ont, men det ska förhoppningsvis gå att få ordning på. Eftersom jag har dragits med det länge (utan att ta tag i det *dumnöt* ) så lär det också ta rätt lång tid att rätta till det och troligen kommer det inte räcka med den behandling jag får nu, och då ska vi prova akupunktur. Låter lite läbbigt, men jag vet flera som blivit hjälpta av det så det får vi väl försöka genomlida...

Nu är det matdags, och sedan ska jag börja packa inför morgondagen.