Rutor och blommande fönster
Innan jag parkerade här så var jag och Hedvig ute och körde ett kort lydnadspass. Började med att köra en ruta som blev kanonbra :-) Hade jag inte varit en total ap-skalle, så hade jag nöjt mig med en, men mycket vill ha mer... Nu blev det skapligt ändå, men himmel vad dum man är!!! Jag har börjat med att INTE kasta belöning till henne när hon står i rutan, och det känns faktiskt lite stabilare. Det känns som hon tar sig mera tid att kolla var hon är i rutan? Innan har hon stuckit ut, och ibland vänt sig om och väntat på bollen ett par tre gånger alldeles för tidigt. Nu berömmer jag jättemycket med rösten när hon står rätt i rutan och går sakta ut och leker med henne i rutan... Jaa, den där rutan, den har jag stött och blött så mycket, så när (eller kanske OM) den någon gång kommer att funka perfekt åtminstone nästan varje gång, så kommer jag inte ha minsta lilla aning om vad som gav resultat.... Fick ett tips om att ge alla måltider i rutan, men det känns liite omständligt :-/
Apporteringen går ganska bra nu, och när hon någon gång kommer in med apporten i "fel" grepp, så är jag bara tyst, tar den och gör om. Inget beröm alltså, men desto mera när hon griper den rätt. Gårdsplanen är en isplan mer eller mindre, så det var svårt att få till något fritt följ utan att halka runt allt för mycket. Det blev några korta steg i alla fall och sättande under gång. Det kommer skapligt tycker jag. Faktiskt tycker jag att hon KAN det mesta, men det är ju den där sketna rutan!! Nu försöker jag i alla fall att träna något kort pass varje dag, och hoppas på att det ska ta oss vidare. Har siktat in mig på några tävlingar till våren, och efter dem så kommer jag antingen lägga av eller gå upp i trean......... Typ.
När det bara blir barmark så ska jag lägga in en växel till i jakten. Jodå, jag vet att det går att träna även nu, men det lockar inte så mycket. Men jag har ett jaktinternat i sikte i maj, och det gör ju att man känner sig lite taggad att komma igång med träningen...
Helgen var bra. Hann faktiskt få lite gjort, bl a en liten röjning i förrådet :-) Och en liten i sovrummet. I lördags var jag på blomsterlandet och köpte en liten blomma till Anders pappa som fyllde 70 år. När jag ändå var där *hmmm* så köpte jag nya blommor och krukor till vårt köksfönster. Tre kortstänglade brudorkidéer och det blev jättefint. Dyrt var det, men det var värt varenda spänn. Jag hade förstås kunnat köpa små söta primulor, men av erfarenhet vet jag att det räcker med en enda vecka utan vatten så är de förbrukade....... Jag har en hel drös orkidéer och de passar mig perfekt :-) På kvällen uppvaktade vi svärfar och hade en trevlig kväll med god mat och massa babbel :-)
Igår var jag riktigt orolig för Haddock. Det började med att han kräktes två gånger på rad på eftermiddagen, och sen på kvällen inträffade något som aldrig tidigare hänt. Han matvägrade. Åt inte en enda bit. Stod bara vi skålen och såg olycklig ut. Han var hängig och loj hela kvällen och det, mina vänner, är inget som kännetecknar honom precis. I morse var han förvisso lite hängig, men han åt sin mat ordentligt och nu verkar han vara som vanligt. Nästan i alla fall... Förmodar att även hundar kan få lite ont i magen eller något annat bara tillfället. Skönt att det inte blev något mera, än så länge i alla fall...
NU är det mat!
Litet lydnadspass
Efter jobbet igår skyndade jag mig hem och hann med ett litet lydnadspass härute. Det är kanske för tidigt att prata om 'ljusa kvällar' men det är verkligen stor skillnad mot för bara en månad sen! Igår kändes fria följet skapligt. Har märkt att hon tappar position redan i första steget, så igår började jag från stillastående, kommenderade fot och bara lyfte mitt vänstra ben i ett halvt steg. Hon reste sig, gled ifrån mig kanske 20 cm, men jag stod kvar, och tog inte steget förrän hon rättat in sig, och så belöning. Tur att grannarna inte ser en när man står på ett ben på gårdsplanen...
Rutan hade tagit två steg bakåt igår, och gick inte så lysande som jag hade hoppats. Men skam den som ger sig, jag tränar på! Apporteringen...jaa, vad ska man säga. Tempot i gripandet är bättre, men hon griper fortfarande gärna i 'klumpen' i änden när jag kastar iväg den mer än ett par-tre meter. Idag ska jag se hur det blir om hon och jag tillsammans går ut och lägger apporten. Annars nöter vi på med 1000 apporteringar på 3 meter och ser om hon glömmer klumparna....
När träningen var gjord for jag iväg till klubben på möte och kom hem ungefär lika klok som när jag åkte. Bara något mer irriterad och dyster....
Påtår!
Jag är oftast morgonpigg, faktiskt, men idag är ett undantag. Det är inte många dagar som morgonkaffet kräver påtår för att göra nytta, men nu har jag just svalt andra koppen, och känner att livsandarna börjar vakna till. Till slut. Än har jag några minuter på mig innan jag måste ge mig ut i kylan,
Igår var en sån där dag på jobbet som är skön att ha ibland. Mitt kontor har sedan nyåret svämmat över av papper och pärmar, eftersom det blir nya för 2009, samtidigt som man inte är klar med 2008. Har haft ett extra bord på hjul med pärmar på för att få plats... Så igår började jag kika lite på om det inte fanns en del gammalt i mina skåp, alltså gammalt före min tid, och hittade en hel del som snabbt och enkelt förflyttades till pappersåtervinningen i stället. Det ena gav det andra, och vips var skåpen tömda och hyllorna urtorkade. 2008 flyttat till ett litet förråd/arkiv vägg i vägg med mitt rum och plötsligt var det både rent och gott om plats :-) Tänk om man finge ett sånt anfall i sitt eget hem, att man "råkar" städa igenom ett helt rum...
Efter jobbet var jag bara hemma en timme ungefär, men hann med att äta, byta om OCH köra ett kort lydnadspass. Förutom positionen i ff, nöter jag nu på att apportera apportbocken PÅ MITTEN och jag tror att nuvarande metod kan fungera med lite mängdträning... Det blev förstås ett par rutor också. Första gången gick hon inte tillräckligt långt in i rutan, utan blev stående på linjen i princip. när jag försökte dirigera om så gick hon ur, och vi började om i stället. Då gick det mycket bättre. Om den blygsamma trenden att rutan faktiskt fungerar, håller i sig så ska jag börja variera avståndet lite mer, så att hon verkligen tänker "rutan" och inte "10meterut"... Och sen är det ju förstås olika platser som gäller också. Jag flyttar runt rutan på gårdsplanen, men det räcker inte. Mina små koner kan man ju faktiskt ta med sig på promenaden om man vill, bara köra en ruta och sedan gå vidare.
Sen var det förstås räddningsträning. Thomas och jag körde igenom alla våra kursekipage, åtta stycken, vilket som väntat tog precis hela kvällen. Och dessvärre fick en av mina elever sluta igår. Usch, vad det känns hemskt, och jag har ältat detta ekipage hela natten känns det som. Jag känner mig verkligen som en gris, :´-( men jag är ändå helt övertygad om att det var rätt beslut. Klockan var över elva när jag kom hem, både hungrig, kall (fast jag frös egentligen inte under kvällen) och trött. Hedvig?? Hon tillbringade hela kvällen i bilen. Kvart i elva på kvällen blir det som regel ingen bra träning, och dålig, omotiverad träning "bara för att hon ska få göra något innan vi åker hem" brukar inte ge något som man har nytta av... Dessutom fick vi ett helt nytt område igår, som vi får husera fritt på framöver, så jag sparar hellre det till en BRA träning!
Nu är det tandborstning och iväg till jobbet som gäller. Ja, jag kanske skulle klä på mig också....
Lydnadssugen
Så var helgen över för den här gången. Men så fort som tiden går nuförtiden (jaja, nu låter jag som minst 80) så är det väl snart dags för en ny :-)
Det har varit en underbar vinterhelg! Det började redan i fredags med solsken och både lördag och söndag har varit kalla, men inte för kalla, och soliga. Som gjorda för att vara utomhus!
I lördags träffade jag Gitte och Caxa och Gnista för en stunds lydnadsträning i ridhuset. Det var första gången för oss allihop, men det gick över förväntan. Det snusades inte alls lika mycket som jag hade trott! Egentligen var det ett enda tillfälle då hon stannade upp och ville sätta i sig en liten läckerbit, annars var det lugnt. Jag återinförde bollen över öronen på henne på hoppet (uthoppet) eftersom hon sätter sig närmar och närmare hindret, tills hon inte längre har en chans att hoppa över utan att slå i. Dessutom slår hon i ibland på uthoppet, för att hon påbörjar vändningen innan hon riktigt är över hindret. Det räckte med ett par, tre gånger så märktes det på tempo och framåtsträvan att det hade gjort skillnad.
I övrigt nötte jag lite på placeringen, eftersom hon har börjat sväva ut lite för långt till vänster. Jag är antagligen en slarvmaja, eftersom jag får återfall på vissa saker... Men så tränar jag förstås för lite också.
Efter träningsstund, fika och ytterligare lite träning och så förstås en pratstund, så åkte jag hem, och Alla Hjärtans-kvällen firades i lugn och ro med god mat och TV-tittande. Fullt tillräckligt för mig :-) Men så var det inte för alla. Stor puss och kram och Grattis till storasyster som växlade alldeles blanka, nya, fina ringar med sin Roger!
I går gick Anders och jag en skogsrunda med alla hundarna. Det var fullt ös på hundarna och alla var glada och nöjda. När vi kom hem ställde jag upp en ruta på gårdsplanen och körde bara en enda gång, och YES! I det närmaste klockrent! Underbart! Är det möjligt att knuten är på väg att lösas upp??
Här är några vintriga bilder från de senaste dagarna!
Nåja, kisse var inte precis med på promenaden, men en bild är väl hög tid i alla fall...
På em träffades vi, mina syskon och deras familjer och bowlade. Efteråt var vi på Lilla Krogen och åt tillsammans. Vi hade verkligen både mysigt och roligt :-)
Efter jobbet idag tog jag ett kort lydnadspass igen. Och idag hade vi nästan ett genombrott. Typ. Rutan funkade. Sättande under gång är ju under inlärningsstadie, men fungerade riktigt bra, och för första gången provade jag fjärrens växling till stående, när jag stod framför henne (nära visserligen men ändå) och det funkade också! Vad roligt det kändes :-)Inkallning med ställande kunde varit bättre, och apporteringen också, men det kommer så sakteliga! Underbart! Jag är riktigt taggad för lydnadsträningen nu, särskilt som det nu är så pass ljust ute att man hinner förlägga ett kort pass efter jobbet, utan att vara tvungen att åka till upplyst plan eller parkering...
Ikväll har jag haft pajbak. Japps, inte så mycket mer jobb att göra några stycken när man håller på, så det blev två stora med köttfärs, två stora med lax och purjolök, och en liten med skinka och ost. Efter att ha ätit en portion och stoppat en i matlåda till i morgon, så blev det ändå 15 bitar att stoppa i frysen! Fint att ha på lut :-) Nu ska jag slänga ihop en träningsväska, natta hundarna och krypa till sängs. Som omväxling rätt nöjd med mig själv faktiskt!!
Mera vinter
I söndags blev det en långrunda i skogen med alla hundarna. Vi är ju lite försiktiga med att ha Haddock lös i skogen, efter som han drar lite större cirklar än vad som känns riktigt bra... Han sticker inte (om inte han råkar ramla på ett rådjur eller så), nejdå, han har full koll på oss, men hans kontaktavstånd är ungefär 5 gånger så långt som flattarnas. Hur som helst, i söndags fm i fullt dagsljus och långt ut i skogen så fick även han vara lös i stort sett hela promenaden och han var så lycklig! För att inte tala om hur trött han var i benen på vägen tillbaka :-) En stegmätare på honom hade varit spännande *fniss*. Det var en fantastiskt härlig dag med närmast alla vinteringredienser. Stunom snöfall, stundom solsken, men hela tiden snö på marken och temp runt nollan.
Det var lite svårt att hinna med att fota hundarna i fullt ös, så det fick bli några bilder på hästarna på hemvägen....
Här hann han inte undan :-)
Mera häst. Eller... en ponny är det ju. Söt som socker :-)
I måndags var jag hos veterinären med både Hedvig och Haddock, för det var dags för deras sprutor. Eftersom de har födelsedag så tätt inpå varandra, så passar det ju perfekt att ta båda samtidigt. Det sparar ju i alla fall in ett besök. Blir många nog ändå, om tre veckor ska vi in och ta blodprov på Hedvig för att se om Rabiesvaccinet har gjort vad det ska.
Tisdagen erbjöd räddningsträning förstås. Det blev vårt gamla stammis-ställe. Vi har tyvärr dåligt med träningsställen, och särskilt vintertid när det är väldigt mörkt överallt. Gamla hundar (och förare) fixar väl mörka områden, men kurshundar behöver man ju kunna se! Åh, vad man önskar att man hade ett RIKTIGT ruinområde!! Visst har vi nåt enstaka ställe där vi kan få lite skaplig miljö att traska i, men jag menar riktiga ruiner, med fickor och skrymslen där man kan träna på dolda figuranter. Helst utan att avslöjande lock... Men det blir väl blott en dröm :- / Hur som helst - jag körde bara två figgar på den lilla vildingen igår. Båda höga och båda gjorde hon bra. Haddock gick jättebra. Och fort :-) Spikade sina tre figgar och markerade utan att gaffla för tidigt :-)
Idag har jag genomgång inför bokslut med en revisor. Det är ju aldrig något man ser fram emot, men vi får väl hoppas att det går bra. Det är ju mitt första årsskifte på detta jobbet, och jag tror inte att jag har gjort riktigt likadant som det är gjort tidigare, men det får de helt enkelt leva med. Summan av kardemumman blir ju densamma, men vägen dit...
Vinter
Igår åkte Anders och jag ner till Revinge för lite räddningsträning. Det var egentligen Hasses grupp från Hultsfred/Kalmar/Karlskrona som åkte dit, men vi fick erbjudande att följa med. Eftersom jag inte har varit i Revinge och tränat på ungefär 100-110 år så var det riktigt, riktigt roligt. Området har blivit bättre sen sist och att få ett helt gäng nya figgar är ju toppen. Först körde vi rasmassorna som ett IPO-R sök. Två av figurantplatserna hade jag själv valt, en i ett väldigt tätt (extra tätat) rör, med bara ett litet hål, lagom att sticka en nos i :-) Den låg nära den kant vi skickade i från. Sen lade jag en långt ut i området. Den var bra då vittingen kom upp genom massorna och inte via ingångshålet. Den tredje var okänd.
Jag gick fram till ungefär mitten och skickade Hedvig. Hon försvann iväg och en stund senare hörde jag hennes markering. Då hade hon tagit den längst ut. På IPO-R söket kan man välja att skicka hunden från den platsen och sedan förflytta sig ut från området, men jag valde att ta med henne ut och skicka om henne. Där fick hon direkt figge nr två i röret. Hon hade lite huvudbry med att förstå hur figgen kunde vara i det lilla, lilla hålet, men det kom en bra markering där också. Sen skulle jag försöka skicka henne längs kanten på ett av tornen (som är byggda ovan på skyddsrummen). Men Hedvig missuppfattade situationen och drog ner för trappan till skyddsrummet, och ut i en kulvert där figgen låg. Det var egentligen lite synd att hon fick den så "lätt" för jag hade gärna låtit henne gå lite till i området. Men hon gick verkligen bra, så jag är nöjd ändå :-)
Anders valde att köra Haddock i kulisshuset. Han hade fyra (okända) figgar utlagda. Han var riktigt (över-)laddad, och första figgen skällde han hysteriskt på långt innan han hade bestämt sig för var den var mera exakt.... Nästa gjorde han suveränt bra, men den gick så fort att husse inte riktigt trodde på honom. Inte så konstigt kanske... Men Haddock gav sig inte utan höll i, så den blev bra ändå. Sen gick han förbi en, och det var lite konstigt, men han for igenom rummet och visade ingenting. Ibland önskar man att man själv kunde gå in och sniffa och känna var figgen var! Vilket iofs helt skulle ta bort nyttan med räddningshundar.........inte så bra trots allt....hmmm. Efter en bra markering på en öppen fig i ett mörkt rum, så gick vi tillbaka upp till den förbigångna figgen och då tog han den direkt.
I nästa "runda" hade jag tre figgar i tre kvarter. Ett kvarter var tomt, och i nr två hade en fig i en sandlåda under några lastpallar. Tanken var att det inte så uppenbart skulle vara en låda, men jag är inte säker på att Hedvig gick på det... Nästa trodde jag skulle bli svår, för den låg på övervåningen i det "nya" huset. Längst in ovanpå nåt slags bord. Enda vägen in var en dörr på gaveln, och dit kom man bara via en ganska lång gallertrappa. Men Hedvig rundade huset och drog raka vägen uppför trappan och in till figgen. Ibland undrar man varför man anstränger sig för att göra svåra figgar, när de oftast slutar med att hunden klipper dem busenkelt.... Och när man ska "avsluta med nåt enkelt" så blir det skitsvårt...? Sen fig Hedvig söka över hela ruinområdet och få sin sista fig allra längst bort.
Eftersom mörkret kommer allt för tidigt så här års, så blev det dags att avsluta allt för tidigt :-( Avslutningen blev en fig längst upp i gallerrampen. Där är verkligen helt kolsvart där inne, och så är det galler hela vägen upp. Hedvig gick nästan ända upp, men vände och kom ner, men efter ett par försök så gick hon hela vägen upp utan någon hjälp. SEN åkte vi hem, och jag var helnöjd med dagen!
Nu ska jag ge mig ut i skogen med alla vovvarna!
Nytt födelsedagsbarn :-)
Snart har det gått en vecka sen sist. Hjälp vad tiden går fort!!
I måndags var det planeringsmöte i räddningsgänget, och i tisdags var det vanlig träning. Vår grupp tränade först miljö en stund, och sedan var vi på räddningstjänsten och körde eld och mörker. Vi var inte så många och jag tycker att vi fick till en jättebra träning :-)
Det blev lite för sent i säng både måndags och tisdags, och igår var jag såå trött hela dagen så jag trodde att jag skulle gå sönder! Efter jobbet, mathandling, kissestund och mat till hundarna, i med en maskin tvätt och lite annat smått, så lade jag mig på soffan för att titta på Det okända. Jag vet inte vad jag ska tro om det programmet, men det kittlar mig lite på nåt vis :-) Hur som helst - det gick bra till första reklamen, kanske kvart-tjugo över åtta, och då slocknade Fridhemsmatten (dvs jag) på soffan, och sov gott tills klockan var kvart över tio! Hängde min tvätt, släppte ut hundarna i trädgården för en snabb kvällskiss och sedan lade jag mig och slocknade direkt. Ändå höll jag på att bryta ihop när klockan ringde i morse! Men - trots ett stort inre motstånd - så pallrade jag mig iväg till gymmet och tränade en timme före jobbet!
Efter jobbet skyndade jag mig hem, hämtade hundarna och gav mig ut på en långrunda i skogen. Nåja, ganska lång i alla fall. Det har snöat idag och hundarna var som tokiga! Maiden ångade på som om hon vore hälften av sina drygt elva år, och Haddock gick på bakbenen emellanåt. Han fick gå i flexi (vilket många "riktiga hundmänniskor" brukar ha synpunkter på, men till skogspromenad i halvmörker med en mycket vidlyftig herre funkar det ypperligt!) Hedvig brukar förvisso vara helvild, men idag var det nog värre än någonsin! Hon for över stock och sten som om hon haft eld i baken!! Dessvärre resulterade det i att hon sista biten tillbaka mot bilen haltade rejält på vänster framben... Det blev lite bättre sen vi kommit in, men nåt är det nog. Typiskt. Och detta på hennes födelsedag!!! Nu har de alla fått mat, gnagben och har det nog ganska bra tror jag :-)
Min underbara lilla, "skånska dvärg-flat" som alldeles nyss var en liten valp, blir idag fyra år gammal!! Inte har ni någonsin sett en finare hund??