Livstecken

Hmmm...det har varit glest ett tag, men nu är jag här... De senaste två inläggen har ju varit alldeles för långa så idag får jag försöka hålla mig i skinnet åtminstone lite :-)

Det har varit relativt lugnt på hundfronten sen sist, det är väl kanske därför som det inte blivit några inlägg..? Förutom de vanliga räddningsträningarna så har det varit relativt lugnt. Förra veckans "extrahelg" tillbringades med lite hemarbete, shoppingrunda och punktering (vilket är en historia för sig som jag ska bespara er). Hjälpte till med flytt av min systers sambo. Alltså han som numera är min systers sambo :-)  Ni som varit med mig länge vet att hon mycket hastigt blev änka vid 38 års ålder, och det gläder mig obeskrivligt att hon har träffat någon att leva med!

I söndags var jag i Revinge igen. Dömde inträdesprov och några delprov ett, och hade en kursare som gjorde sitt delprov. För att förtydliga så dömde givetvis inte jag hennes prov!

Senaste veckan har varit ganska lugn och det var välbehövligt. Har hunnit med två skogsrundor med Sonja och hennes borzoipojke Masse. I måndags med Maiden och i onsdags med Hedvig. Hedvig är nog innerst inne lite rädd för honom och gapar på honom så fort han kommer för nära, men sekunderna efter så springer hon och mer eller mindre jagar honom. Nyttig social träning för dem båda två! 

I onsdags hade vi bröllopsdag :-) Oerhört romantiskt så jobbade Anders kväll så jag såg inte röken av honom... Men torsdagkvällen bjöd en bit smörgåstårta, eftersom han oväntat kunde sluta tidigt. Lite ska man väl fira 15 års äktenskap?!?!

Idag överraskade jag mig själv med att välja cykeln till jobbet. Det har inte varit riktigt läge för det ett tag nu, antingen har tiden inte räckt eller så har det varit busväder... Idag blev det cykel dit (fortfarande 16 km) cykel ner till stan efter jobbet där ag träffade Anders för lunch, mathandling och sedan bil hem :-) Efter kaffe och tupplur på soffan så tog jag Haddock med mig och cyklade halva min vanliga promenadrunda. Ställde cykeln och gick resten. Hämtade Hedvig och gick andra hållet med henne halva rundan och tog cykeln hem. Så idag får jag väl vara nöjd med intaget av frisk luft och motion. Tittar man i morgondagens almanacksblad så är det helt blankt, och det ska bli fint väder. Det lutar åt att jag plockar upp några fåglar ur frysen och tar ett apporteringspass :-)

Revingehelg

Helgen som gick var vi i Revinge med räddningsgänget och tränade på Räddningsskolan. På fredagkvällen stack vi iväg och tittade på området, och vi färdiga förberedde en övning till ekipagen som är under utbildning, och de i sin tur förberedde en övning för oss. Sedan åkte vi tillbaka till en stugan som vi hyrde på Revingehed, och grillade hamburgare. Och tände en brasa i den lilla kaminen, och satt och bara myste och pratade och mådde väl :-)

Vi satte igång med våra övningar direkt på lördagens morgon, och förutom att övningarna tog precis hela dagen i anspråk - med undantag för mat- och fika paus - så tycker jag att det var lyckat. Vi måste verkligen sätta en tidsgräns nästa gång vi gör något sånt!!!  En av våra kursare har inte riktig kommit dit att det är lämpligt med stora färdiga och kanske tomma (det vet man ju aldrig) sök för hennes hund, så hon fick i stället låna Maiden för att få känna på skillnaden mellan träning och övning. I början var Maiden visst lite knepig, jag figgade så jag såg ingenting, men hon hade letat efter mig när hon tagit rullen hos en fig, och när hon inte hittade mig, så sprang hon till första bästa par rödställsbyxor :-)  Men hur som helst lovar jag att hon var lycklig!!

Hedvig och jag, tillsammans med Kicki och Ella, fick mycket mörker att jobba i. Det ena huset består i princip av gallertrappor och gallergångar i kolmörker, och detta tyckte faktiskt Hedvig var jobbigt. Hon brukar ju iverkligen nte banga för någonting i miljöväg, men detta hade hon gärna stått över. Särskilt som det inte fanns någon figge i mörkret. Till slut hittade vi i alla fall en "buse" på utsidan av ett hus, en våning uppför en gallertrappa.  Andra delen av vårt sök skulle vi jobba igenom två av kvarteren i ruinstaden. Här var hon faktiskt lite trött, så jag tror att den första delen av vårt sök tog ganska ordentligt på henne. Tyvärr fick hon gå tomt hela andra delen, lite synd, för det hade varit intressant att se hur hon hade hanterat vittring och figurant när hon var trött. Jag får erkänna att jag kände mig osäker när jag lämnade rasmassorna, och det var riktigt skönt att få bekräftat att området var tomt. 

Kvällen ägnades åt pizzeriabesök, sedan mer brasa och kaffe och prat i stugan :-) På söndagmorgonen började vi med att städa efter oss och sedan åkte vi in till skolan, där vi började med att krypa genom en kolsvart labyrint som finns där. De flesta körde med ficklampor, men jag hade glömt min i bilen, så jag tog det som en utmaning och körde mörkt. Det gick bra, men som vanligt önskar man att man hade tagit knäskydden på :-/

Därefter körde vi några korta sök i ruinstaden, båten och kulisshuset, och jag körde en fig i det  jobbiga mörker/gallerhuset, och den blev precis så bra som jag bara kunde önska. Eftersom det finns ett otäckt hål i det huset (som en hund ramlade ner för i lördags) så öppnade vi en dörr intill för att det skulle kasta ljus över hålet.  Sedan satte vi en fig i en sidogång som låg en halvtrappa upp. I o m att delar av "huvudgången" blev upplyst, så blev sidogången ännu lurigare och svårare att hitta upp till. Och väl däruppe så var det ett vanligt plåtgolv som blev bra för Viggen att sitta och markera på. Alltså ett mycket positivt och lyckat slut på den övningen.

Som vanligt blir det inte av att kameran hänger med så mycket i rasmassorna, jag är lite för rädd om den för det, men det blev några bilder i går innan vi åkte hem :-)


Hedvig på väg in i området


Hallå, det lukar människa här!


Alltså riktigt mycket, jag bara MÅSTE ta mig in där!


Efter att ha markerat en god stund utanför röret, så kommer belöningen ut i form av den egna hussen. Och under belöningsbus så passar Hedvig på att skälla några gånger till :-)


Mission accomplished - Hedvig lämnar rasmassorna


På lördagmorgonen låg dimman tät över Revingehed. Kameran fick följa med på morgonrundan. Här spanar Haddock ut över sjön, och skulle gärna sätta fart efter sjöfåglarna som låg en bit ut.


Dimman avslöjade mängder av fantastiska fångstredskap


Och har ni sett vilket läckert spindelnät i närbild??

Trött...

Ojojoj, idag känns det i hela kroppen att jag skulle behöva sova lite till!! Var uppe för sent igår, har en liten gnagande huvudvärk och har dessutom träningsvärk! Men det är ju skönt på sitt sätt. Inte huvudvärken, men träningsvärken :-) Jag kör på med två ggr i veckan på gymmet, vissa gånger är det motigt - andra är det roligt och man känner sig stark. Som livet självt kan man säga. 

Jag ska försöka backa bandet lite och tänka ut vad som hänt sen sist. I fredags hade jag tagit en ledig dag, men hade fullt upp ändå. Steg upp tidigt och han med att städa nedervåningen (fast det har redan gått över) innan jag klockan 08.00 satte mig i bilen och körde till mamma. Träffade mina syskon och vår kontaktman på Södra, och gick igenom skogen med honom och fick hans bedömning av vad som behöver göras i skogen, och ungefärlig tidsplan. Tyvärr var ingen av oss riktigt insatta i detta med skogen innan pappa gick bort, och ingen av oss har den kunskap som krävs för avgöra det. Avtal är skrivna och röjning och gallring ska sättas igång under året. Skönt att ha det gjort, för det har hängt över oss alla.

När Södra-mannen hade åkt, tog jag och bror min tag i lite utomhusarbete, och gick lös på lite sly som växt upp till små träd runt husen. Vi är inte på långa vägar klara men det kom i alla fall en bit på väg, och vi hade mysigt under tiden. Lagom när mamma hojtade att det var middag, bröt åska och regn ut och sedan blev inget mera gjort.

I lördags åkte jag ner till Solhaga utanför Markaryd. Det var äntligen dags för jaktinternatet som kennelmamma och -pappa Tina och Björn hade ordnat. Instruktören var Annika Christiansen från Danmark. Detta hade jag sett fram emot jättelänge - jag tror att det har planerats sen november minst :-)  och det var både trevligt och givande! Jag kommer inte exakt ihåg, men jag tror att vi var 13 hundförare och 16 hundar, indelade i en grupp ukl/nkl-nivå och en grupp för ökl/ekl-nivå. Jag var med i ukl/nkl, och vi började med att prata om och prova inlärningsövningar i närsök. Jag blev lite impad av Hedvig för jag tyckte att hon gjorde det bra. Närsök har jag själv haft väldigt dåligt grepp om, och har väl förvisso provat en del, men någon målmedveten medveten inlärning från steg 1, har jag nog inte tagit mig för... När hundarna fått göra närsök, gjorde vi markeringar in i samma område och skickade växelvis in från olika håll.  Förutom att Hedvig var lite för långsam in med dummysarna, så gick det bra också.

Sedan var det dags att ta tag i lydnaden på våra hundar. Eller snarare bristen på lydnad. Vårt pass avslutades med en "gå-fot" övning med stopp, kast och apportering förbi hela gruppen, och det var koncentrationskrävande för både hundar och förare :-) Efter lunchen var det dags för ökl/ekl, men vi andra var förstås med och lyssnade och tittade och sög åt oss allt vi kunde. Deras pass fick börja med gå-fot-övningen och sedan jobbade de med stoppsignaler, först vid land och sedan vid vatten.

På söndagen började vi med ukl/nkl igen, lydnad/stadga och apportering som belöning. Därefter en övning vid vatten där hunden trots dragningen till vattnet skulle hämta en apport på land innan belöningen blir att hämta en på vatten. Ökl/ekl-hundarna började också med lydnad/stadga och gjorde sedan en övning med skott och markering. Samma nedslagsplats och hundarna skickades från olika håll och längre och längre avstånd.  Vi satt bredvid och tittade på, och fick en alldeles utmärkt skott-träning på köpet. Hedvig tittade till på de första skotten, och sedan lade hon sig ner vid ryggsäcken och sov förbi de andra 35 skotten....   :-)

Hedvig har skött sig bra under hela helgen, och jag är nöjd och glad. Och inspirerad att träna närsök och dirigeringar :-)

I måndags var jag hos Gitte och tränade lydnad. Korta, korta förflyttningar och överraskande belöningar. Försökte i alla fall. Och så kändes Hedvig som min gamla vanlig Hedvig, pigg, på och lite busig... Vi provade budföring igen och det gick lika bra nu. Otroligt!

Tisdagen ägnades förstås åt räddningsträning. Anna och jag var själva i vår grupp, så vi gick in i gruppen med färdiga ekipage som inte heller var så många, och det blev både trevligt och bra. Hedvid fixade en hög fig alldeles strålande genom att helt enkelt ta den mycket smala och mycket branta trappan/stegen upp till figgen... När hon skulle ner så skulle jag stötta och hjälpa henne lite, och fick se baksidan av att ha en tillitsfull hund! Vi har ju tränat mycket på hantering och jag vet att hon litar fullständigt på mig. Alltså bara hävde hon sig på mig i trappan och lät mig göra hela jobbet. Som tur var fick jag hjälp av de andra, för det var lite klurigt med balansen i den branta trappan...

Idag blir det ingen hundaktivitet alls. Kom inte hem förrän strax före åtta efter jobb, ärenden på stan och sedan frissan. I morgon ska jag på föreläsning med Eva Bodfält, det ska bli lite spännande. Och till helgen är det träningshelgsdags igen! Ingen dö-tid här inte!!  Nästa vecka ska det bli skönt med en extra dag ledigt. Har ni förresten läst Mark Levengods bok "Sucka mitt hjärta men brist dock ej"? ANNARS GÖR DET! När jag först hörde talas om den så trodde jag att det var en diktsamling eller så, det låter så på titeln, men ack nej. Det är små kåserier som är både roliga och tänkvärda. I boken så frågar han sig om människorna längtar efter att dö, efter som de skyndar och stressar så genom livet. Jag tänker ofta på det där och känner mig träffad. Att man mentalt alltid är på väg till nästa grej och inte tar tillvara det man har, och det man är i just NU.  Nu blev jag visst djupare än vanligt...

Började mitt "lilla" inlägg i morse, men då hann jag inte skriva klart. Har ni orkat läsa ända hit så kan ni sluta nu. För nu slutar jag skriva för den här gången :-)

Jajaja...jag ska...

Jag vet att det är fegt att inte skriva när det går dåligt, och rent allmänt så tycker jag det ruckar på trovärdigheten om man bara återger det som går bra. Men efter tävlingen i fredags så tappade jag lusten helt. Både att skriva och att träna och tävla. Det gick skitdåligt, och jag var både ledsen och besviken.

Platsen gick bra. Tack och lov. Fria följet kändes väldigt knackigt med urusel position, men gav ändå 8,5. Läggandet kändes bra och blev en 9:a. Sen var det segt, oengagerat, och vi var inte alls på samma våglängd, jag och Hedvig.
Inkallande med ställande 6
Rutan 5 (Dock inte noll, det borde jag kanske varit nöjd med...)
Apportering 6
Hopp 6,5
Fjärren 0
Helhet 7,5
Totalt 134 p och ytterligare ett 3:e pris att lägga på samlingen.

Det värsta var att den där skoj-känslan var helt borta. Den där Hedvig som hittar på bus och som tokar till det, hade förvandlats till måste-jag?-Hedvig... Nu tar vi en paus från tävlandet, för att se om det går att hitta det roliga igen. Vi tragglar för mycket, jag är för tråkig och förutsägbar. Stackars Hedvig försöker nog så gott hon kan... Men nu ska det bli ändring på det :-) Har träffat Gitte nu ikväll och fått lite peppning och goda råd. Kanske eventuellt att jag går ut i en appell-tävling så småningom, och därför bara provade vi en budföring ikväll. Det har ju varit helt omöjligt innan, eftersom Hedvig gärna blir lite för glad i mottagaren och inte vill lämna den, men hör och häpna. Vi har nog inte ens provat det på ett år (minst, det är nog ännu mer när jag tänker efter)  men nu plötsligt går hon ut till Gitte som kommenderar fot, Hedvig går in och sätter sig hur prydligt som helst. Och lämnar sen och springer till mig! Otroligt. Vi gjorde det två gånger och det gick skitbra :-) Visserligen var Gitte väldigt passiv som mottagare, klappade inte eller så, men ändå!!

Igår var det räddningsträning precis som vanligt, och det var fullt ös och det är ju också precis som vanligt! Hedvig fick först gå tomt över nästan hela området, och fick sedan två figgar som låg nära varandra på slutet. Det löste hon jättefint.

Vi ordnade ett slutprov i söndags, i Vislanda. Det blev ett bra prov tycker jag, det flöt på bra och allt funkade. Roligt. Maiden fick agera provhund på den höga figgen, och man blir varm om hjärtat att se gammeltanten vinda in på lååångt håll, jobba sig fram och plocka sin rulle rakt under figgen :-) Sen fick hon vara distraktionshund, och hon njöt av all uppmärksamhet från publiken :-)

I måndags körde jag ett litet jaktpass. Inget avancerat, ett sök, ett ganska långt linjetag, och några korta höger-vänster-ut-dirigeringar. Behöver friska upp minnet på lilla damen lite, för till helgen ska vi på jaktinternat! Det ska bli super-roligt! Både själva träningen samt att träffa alla Coatfloatarna igen. Nu är förresten deras valpar födda! Åh, vad det hade varit mysigt med en valp framöver.... Men å andra sidan har jag ju en hel del att ta tag i med Hedvig :-)

Nu ska jag inta soffhörnet!